Nja, så illa är det ju inte, men så snabbt man blir van! ;) Under de fösta två veckorna, då vi bodde på guest house och var i Kisumu var det helt ok att använda internet där vi fann den, skypa på kvällstid på hotellet och kolla mailen på restauranger med gratis wifi. Nu, sedan vi kom tillbaks från Kisumu och vi har skaffat internet hemma, har vi snabbt blivit internetberoende. Sedan igår morse har det varit något stort problem med Zuku (typ ComHem) så vi har inte haft internet alls. Först ikväll, efter ett antal samtal, har vi äntligen fått tillbaks det. en sådan lättnad!
Dock saknas ännu wireless och får köra med hedeligt gammal sladd.
Fast det är ganska mysigt tycker jag!
Det är en liten föranign om hur det skulle kunna vara om internet skulle stängas ner pga ev problem under valet här i Kenya. Men det är inget vi räknar med. Och strul med internet ÄR det här... Så för er som är oroliga när ni inte hör någor från oss, tänk på att det säkert bara är internet som är nere. Inga nyheter är oftast goda nyheter! ;)
Vi har ju telefon, så i sista fall ringer vi hem!
Vi är inte särskilt oroliga inför valet. Visst, vi är pålästa, vi har varit på mobiliseringsmöten och har en beredskapsplan, kommunikationsplan och strategier för om det skulle bli oroligt. Det känns tryggt.
Vi har bunkrat mat, vatten, batterier, och annat nödvändigt och vi är ganska säkra på att vi kommer stanna hemma i lägenheten och gården ett par dagar om det är oroligt på gatorna.
Men vi känner oss ändå lugna. Vi tar det som det kommer.
Pole, pole, som kenyanerana säger. Ta det lugn...
När vi pratar med kenyanerna själva har det inte varit en enda som inte sagt att de önskar en fredlig valperiod. "Vi kan inte göra om samma misstag igen" säger flera, "vi vill bara ha fred och önskar att den som förlorar kan ta ett nederlag". Det är visserligen inte de som skulle bråka, men å andra sidan är det väldigt många "vanliga" kenyaner...!
För att passa på medan vi kan, tog vi en efterlängtad långlunch tillsammans med grannarna L, K, O och J på den libanesiska restaurangen Cedar som vi kollade in häromdagen.
Så trevligt och så gott!
Mezen för två räckte dessutom mer än väl för oss fyra vuxna och tre halvsmå barn. Snacka om valuta för pengar, och det var inte ens särskilt dyrt!
Våra småkillar fick glass till efterätt.
Noah hade uppenbarligen aldrig ätit glass förut.
Han tittade misstänksamt på vaniljkulan som låg i skålen, och sedan på oss.
Sen fick han smaka...
Och vilket leende som sprack fram!!
Alldeles lycklig gapade han större för varje sked han fick. Det lär bli fler gånger om han får bestämma!
Men vi håller oss till vanilj.
O, som tog jordgubbssmak, hade en tunga som var alldeles råsa efteråt. Man kan ju undra hur mycket jordgubb det egentligen var i den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar