Idag blev det utflyktsdag!
Tillsammans med familjen Fr och taxichauffören Elphas hade vi redan tidigare bestämt att torsdagen skulle vi tillbringa i Paradise Lost, ett utflyktsmål som vi hört gott om från flera kenyaner.
Vi trodde det var ett picnicställe, ett vattenfall, en grotta och en sjö.
Men det tar ju så mycket mer!
Och flera gånger under dagen kom vi på oss med att förundras över vilket fint ställe det var.
Ca 40 minuters bilfärd, alldeles bortanför Karusa Forrest, ligger denna plats som egentligen är en kaffeplantage Men innan vi fick möjligheten att titta på det, fick vi en jättefin guidning av en snabbtalande, allvetande kokoi.
Han visade oss det enormt vackra och ganska så höga vattenfall som tillsammans med 30 meter långa hängande rötter, tjocka lianer och ståtliga palmer fick oss att känna oss, återigen, som om vi hamnat mitt i en film.
Denna gång var det en ny film om Indiana Jones; Indiana Jones and the Lost Paradise.
Så vackert, tropiskt och fuktigt var det plötslig omkring oss!
Han visade oss också den stora stenåldersgrotta där maomaoerna efter andra världkriget, gömde sig, blev utrökta men klarade sig ut tack vare ekorrhål. När vi var i Karura Forest fanans det ju en annan , lite minne grotta de också gömt sig i. Tydligen populärt... ;)
Med krökta ryggar och försiktigt placerade fötter för att inte halka på det fuktiga lergolvet, fick vi gå ett tiotal meter genom en gång för att komma till det sista stora rummet där det, förvånansvärt nog, var betydligt varmare än utanför! Här hade runt 250 maomaoer huserat.
Om de bara suttit där för att värma sig från kylan med en liten eld i mitten hade det nog kunnat vara ganska mysigt...
Efter en liten promenad nedför de rödfärgade stentrapporna kom vi fram till sjön.
Där fick vi oss en liten roddtur!
I sakta gemak över den stilla lilla sjön rodde Elphas och guiden den lilla blågula glasfiberbåtem medan vi andra höll koll och njöt av barn, kameror och fåglar.
Vi såg kungsfiskare flyga ett par centimeter över vattenytan, Vävare som byggt massor av bon i träden för att förvilla ev rovdjur var äggen låg och hur Noah kunde gömma sig ner i sin aningen för stora flytväst och komma upp igen ur ena armhålet...!
Kaffe är viktigt.
Främst att få på förmiddagen för vissa av oss.
Men vi fick det i dubbel bemärkelse!
Efter vår tidiga lunch, självklart avslutat med hederligt snabbkaffe, tog guiden med oss över till kaffeplantagen som låg intill. Här fick vi oss en jättefin visning om kaffebönans väg från den lilla, lilla kaffeplantan som ett par kvinnor vårdade så ömt, via de stora buskarna med sina ännu gröna men snart röda kaffebönorna som stod i rad efter rad på plantagen till sorteringen av de avskalade och torkade vita bönorna.
En liten rostemaskin hade de på plats, så vi fick med oss några paket nymalet kaffe ympad Arabica.
Men eftersom inte Kenya som land knappt har rostningsmaskiner är kenayansk kaffe nästan alltid exporterat som orostat och så rostas det och smaksätts i det land de exporteras till.
Så kenaysnakt kaffe vi köper i affären har ingen egen smak, snopet nog!
Eftermiddagens häng på gården medan pappa Paul spelade squash var lugn.
Vi kontrade gårdagens trevliga middag hemma hos Marie och Magnus, där vi fick fantastiskt gott kött, med vegetarisk kvällsmat.
Grönsakspaj.
Inte heller illa, fast mindre köttigt.
Men lär få vårt lystmäte på kött mättat på morgondagens besök på Carnivore, restaurangen man inte ska ha missat om man varit i Nairobi, har det blivit sagt till oss.
Där får man äta kött tills man viftar på sin flagga.
Ja, ska bli spännande att se!
Eller smaka, rättar sagt.
torsdag 29 augusti 2013
tisdag 27 augusti 2013
84 cm lång...
6 månader och 4 dagar sedan fick vi bli 1 egen liten familj, jag, pappa och mamma.
1 vällingsflastka per dag dricker jag.
Men många bananer blir det...
One, One One, betyder One, Two, Three!
1 älsklingsbil har jag.
1 favotitmamma.
Mamma
1 favotitpappa.
Daddy
Och 1 favoritkompis.
Theo.
Roliga saker ska göras om 100 gånger för mycket, tycker tydligen mamma och pappa.
Vid 11 på förmiddagen slocknar jag om ingen låter mig få sova förmiddagsvila.
2 'usch' hämtar jag varje gång jag vill gå ut och leka. Det betyder shoes.
2 mörkbruna, fantastiskt vackra och skrattande ögon har jag.
Och 1 leende som får mina föräldrar att bli alldeles varma i magen över att jag är deras.
Det är jag i siffror.
Jag, Noah Mwamoa.
Eller Noah Charles Erik som det kommer stå i passet.
Men det är jag oavsett.
1 älskad liten son.
måndag 26 augusti 2013
Feberfritt
Nu förstår jag precis vad alla föräldrar menat när de sagt att de inte känner igen ska ungar när de har feber. Noah, som annats är en pigg, glad och aktiv unge som visserligen kan bli lite arg när någon tar något ifrån honom eller han måste ge ifrån sig något han tagit, har nu i tre- fyra dagar varit oigenkännerlig. Han har mest suttit i vår famn med tummen i munnen, totalt brutit ihop om någon av oss sagt nej till honom, och brustigt ut i skärande gråt när Th tagit cykeln han tydligen hade tänkt att åka på... Ögonen har varit blanka och trötta, snoret bubblat ut näsan och hostan suttit djupt i bröstet. Vår lilla kille har inte alls varit sig själv!
Så idag var det som att få tillbaka honom!
Äntligen har han studsat fram igen, glatt velat äta maten vi ställt fram, inte alls velat sitta och mysa när Th kommit och knackade på och han plaskade längtansfullt med fötterna där han satt på poolkanten när vi var och besökte Gemina.
Han har återigen glatt kört ikapp med Th, spelat handboll med kavate B, fikat med lilla N och lekt nöjt jämsides med barndomkompis Ez.
Vid middagen när han petat ut de godaste bitarna från tallriken, korvarna, och var väg att börja på det som han lämnat kvar till sist, fjärilsmakaronerna, började han bubbla, höja på ögonvrynen och vifta förklarande med armar och händer. Det har han inte gjort sedan i mitten av förra veckan.
Välkommen tillbaka älskade unge! :)
Så idag var det som att få tillbaka honom!
Äntligen har han studsat fram igen, glatt velat äta maten vi ställt fram, inte alls velat sitta och mysa när Th kommit och knackade på och han plaskade längtansfullt med fötterna där han satt på poolkanten när vi var och besökte Gemina.
Han har återigen glatt kört ikapp med Th, spelat handboll med kavate B, fikat med lilla N och lekt nöjt jämsides med barndomkompis Ez.
Vid middagen när han petat ut de godaste bitarna från tallriken, korvarna, och var väg att börja på det som han lämnat kvar till sist, fjärilsmakaronerna, började han bubbla, höja på ögonvrynen och vifta förklarande med armar och händer. Det har han inte gjort sedan i mitten av förra veckan.
Välkommen tillbaka älskade unge! :)
He's back! <3
fredag 23 augusti 2013
Fredagsmys
Ibland kan det vara mysigt att bara vara.
Den här veckan har blivit en sådan då vi haft mycket för oss, både Paul och jag och det har känts lite som att lägga pussel vissa dagar. Ett trevligt pussel, men ändå ibland lite mycket bara för att vi just inte hunnit att bara vara med varann. Vi, vår lilla familj.
Kanske har det känts mycket också för att Noah varit lite febrig och förkyld så vi inte ville ta med oss honom ut på saker.
Idag var han äntligen feberfri, men det har varit en trött kille (somnade två timmar innan middagsvilan...) som haft lätt till tårar.
Så idag fick bli en mysdag med familjen.
Lite yoga blev det för mig först, då när Noah ändå sov.
Men sedan lekte vi nere på gården, gick till Prestige och åt glass, handlade lite på Nakumatt och väl hemma blev det fredagsfika med Hasse, Linda och en, särskilt av Noah, efterlängtat Th.
Intressant mat, minsann.
Ena rätten, en vegetarisk gryta, var jättegod med smaker Paul kände igen från när han jobbade på båten till Zanzibar och hans kenyanske kock lagade " hemmamat".
Den andra, en kycklinggryta, inte lika. Ganska träig och trälig i smaken.
Ber man dessutom specifikt om att inte få någon koriander i och det sedan är den smak som mest genomsyrar maten, så blir det ingen topp tio.
Men Noahs fish fingers var de godaste vi smakat på! Riktig hemgjorda, gripvänliga och smakrika!
Nu sitter vi och fredagsmmyset framför tvn där Vin Diesel letar efter sin frus mördare, vi smuttar på varsin kaffe och en bit Lindt mörk choklad ligger och väntar på att få smälta gott på tungan.
Noah sover gott.
Vi har skypat med Kottbo och tittat på barnvagnar på Blocket.
Ja, sånt gör vi när vi har fredagsmys! ;)
Den här veckan har blivit en sådan då vi haft mycket för oss, både Paul och jag och det har känts lite som att lägga pussel vissa dagar. Ett trevligt pussel, men ändå ibland lite mycket bara för att vi just inte hunnit att bara vara med varann. Vi, vår lilla familj.
Kanske har det känts mycket också för att Noah varit lite febrig och förkyld så vi inte ville ta med oss honom ut på saker.
Idag var han äntligen feberfri, men det har varit en trött kille (somnade två timmar innan middagsvilan...) som haft lätt till tårar.
Så idag fick bli en mysdag med familjen.
Lite yoga blev det för mig först, då när Noah ändå sov.
Men sedan lekte vi nere på gården, gick till Prestige och åt glass, handlade lite på Nakumatt och väl hemma blev det fredagsfika med Hasse, Linda och en, särskilt av Noah, efterlängtat Th.
Skål, kompis!
Inte meningen men lika som bär...
Rännstensungar
Istället för egenlagad middag på kvällen blev det senare hämtmat från den närliggande kenyanska lilla restaurangen Urban Spoon.
Ena rätten, en vegetarisk gryta, var jättegod med smaker Paul kände igen från när han jobbade på båten till Zanzibar och hans kenyanske kock lagade " hemmamat".
Den andra, en kycklinggryta, inte lika. Ganska träig och trälig i smaken.
Ber man dessutom specifikt om att inte få någon koriander i och det sedan är den smak som mest genomsyrar maten, så blir det ingen topp tio.
Men Noahs fish fingers var de godaste vi smakat på! Riktig hemgjorda, gripvänliga och smakrika!
Nu sitter vi och fredagsmmyset framför tvn där Vin Diesel letar efter sin frus mördare, vi smuttar på varsin kaffe och en bit Lindt mörk choklad ligger och väntar på att få smälta gott på tungan.
Noah sover gott.
Vi har skypat med Kottbo och tittat på barnvagnar på Blocket.
Ja, sånt gör vi när vi har fredagsmys! ;)
onsdag 21 augusti 2013
Frisyrfix och tygtur
Igår var det dags för Noah att träffa Wytherra för första gången. Hon är hårstylist, har fixat håret på ett antal av våra kenyanska barn och har en ängels tålamod! Noahs småkrulliga små försök till dreads behövde få sig en omgång av flätning för att de ska hålla och inte gå av. Två timmar tog det och resultatet blev jättebra. Vi var helt förundrade över hur fingerfärdig hon var och vilket smidigt sätt hon hade mot Noah. Hon liksom följde honom istället för att sätta honom i en stol och fläta på.
Hon började i badet, fortsatte på lekmadrassen, tog 10 minuter i barnstolar och sedan en stund i soffan och slutligen framför spegeln i badrummet.
Lite hjälpte det nog också att vi mutade honom. Kex, en ny leksak, mer kex och än lite mer kex...
Men vad gör man inte? ;)
Att vår kille sedan var sockerhög resten av kvällen var det värt.
Och stoltar kille var det länge sedan vi såg.
Han har bett om att bli upplyft varenda gång vi är i närheten av spegeln i gästtrummet och varje gång han ser sig själv ler han med hela ansiktet och tar sig över flätorna.
Och vi tycker han är jättesöt.
Eller lite som Coolio, som Paul spontant uttryckte det. ;)
Idag åkte jag och mammorna P, A och S till Biashara Street för att handla tyger och barnartiklar, något de alltså mycket lägligt för vår del, har på en och samma gata.
Det blev ett antal nya tyger för min del som ska få bli kjolar, shorts och yogabyxor. Sedan blev det ett par som mest bara ska få pryda bord eller väggar hemma.
Eftersom Noah fyller två om ett par veckor, tittade jag lite efter present också. Något litet, uppskattat och lättpackat är inte alltid det lättaste att hitta. Vi önskar vi kunde ge honom en cykel, men det blir lite svårt att att ta med på flyget...
Det får bli att gnugga geniknälarna ett tag till. Tur det är tre veckor kvar!
Paul fick en privat träningstimme med Maurice på eftermiddagen och kom hem nöjd, trött och full med nya intryck. Får se om han kommer kunna använda sina nya kunskaper redan imorgon eller om det där benet behöver vila ett par dagar.
Hon började i badet, fortsatte på lekmadrassen, tog 10 minuter i barnstolar och sedan en stund i soffan och slutligen framför spegeln i badrummet.
Lite hjälpte det nog också att vi mutade honom. Kex, en ny leksak, mer kex och än lite mer kex...
Men vad gör man inte? ;)
Att vår kille sedan var sockerhög resten av kvällen var det värt.
Och stoltar kille var det länge sedan vi såg.
Han har bett om att bli upplyft varenda gång vi är i närheten av spegeln i gästtrummet och varje gång han ser sig själv ler han med hela ansiktet och tar sig över flätorna.
Och vi tycker han är jättesöt.
Eller lite som Coolio, som Paul spontant uttryckte det. ;)
Wytherras flinka fingrar i action
Ibland behövdes mutning i ipadformat
Ibland var det nog med en kam
Och till slut, så!
Idag åkte jag och mammorna P, A och S till Biashara Street för att handla tyger och barnartiklar, något de alltså mycket lägligt för vår del, har på en och samma gata.
Det blev ett antal nya tyger för min del som ska få bli kjolar, shorts och yogabyxor. Sedan blev det ett par som mest bara ska få pryda bord eller väggar hemma.
Eftersom Noah fyller två om ett par veckor, tittade jag lite efter present också. Något litet, uppskattat och lättpackat är inte alltid det lättaste att hitta. Vi önskar vi kunde ge honom en cykel, men det blir lite svårt att att ta med på flyget...
Det får bli att gnugga geniknälarna ett tag till. Tur det är tre veckor kvar!
Paul fick en privat träningstimme med Maurice på eftermiddagen och kom hem nöjd, trött och full med nya intryck. Får se om han kommer kunna använda sina nya kunskaper redan imorgon eller om det där benet behöver vila ett par dagar.
söndag 18 augusti 2013
Helghäng
Man ska göra det man är bra på, och det har våra kernyavänner verkligen gjort de senaste dagarna.
De har hängt med oss!
I fredags var det Linda och Th som hängde med mig och Noah nere på gården och gofikade med oss, medan papporna Hasse, Edvin och Johan hängde med Paul bland skor och saker på Toi Market.
I lördags blev det återigen häng på Toi Market, men för min del och med Judith. Vi kom hem med långbyxor och långärmade t-shirtar till både Judiths dotter Brethany och Noah, vilka båda två rännt iväg så de börjar växa ur sina kläder. Det hanns med lite fikahäng i trädgården i den varma eftermiddagssolen innan regnet kom.
Lite senare, när barnen somnat, kom fam Fr och fam Å hit och spontanhängde över mat och kortspel. Och återigen vann England mot Sverige.. Det är ett enda turspel, det där Plump...
Idag kom fam AL och hängde med oss och Noah fick en hel förmiddag med E. Vi åt pannkakor, hängde i trädgården, på golvet bland leksakerna och i köket, där vi på gått konstigt sätt visst alltid hamnar.... ;)
Nu ligger vi på soffan, Paul och jag.
Eler hänger, rättare sagt.
Noah sover gott sin eftermiddagslut, det tillfälliga regnet har just upphört och solen börjar återigen värma genom fönstret.
Hänga här är också ganska gött.
Tycker vi är ganska bra på det om jag får säga det själv.
Och som sagt, man ska göra det man är bra på. :)
fredag 16 augusti 2013
Karura Forest, afrikansk musikkväll och vardagslyx.
Nairobi är en stad med många ansikten.
Den centrala delen är som ett kontorslandskap med butiker i bottenplan, men nästan inga bor där.
I ena delen av staden böljar nationalparken där giraffer, zebror och lejon lever med skyskrapor i bakrunden.
I andra delen av staden ligger det fina området Karen, där många av 'expats' bor, dvs de engelmaän och andra västerlänningar som bott kvar sedan landet blev självständigt.
I ytterområdena finns slummen, där Kibera och Kuangwaure är två av de största.
På gatorna trängs bilar, matatus, pikipiki (motorcyklar) och bussar som spottar ut avgaser.
På sidan av gatorna finner man fruktsånd och röda karanga-kiosker, blomsterförsäljare och de som säljer rottingsmöbler, tiggare och stånd med kokta ägg som man ska lägga salt och tomatblanding på, sockerrörsförsäljare med sina skottkärror fulla av gröna sockerrör och damer som säljer friterad fisk.
Vid 8 på morgonen och 5 på eftermiddagen är det som att öppna en dörr, då är det som ett enda lämmeltåg av kenyaner som ska till och från jobbet.
Men även annars möts man av människor på gatan, för kenyanerna är ett gående folk.
Och ett hälsande folk.
Oavsett om det är en vackert klädd dam med färgglad huvudbonad, en man i overall och stövlar, en ung flicka i skoluniform, en kille i dreads, t-shirt, slitna jeans och converse eller en konstymklädd äldre man hälsas det artigt och vänligt; Jambo habari, Mzuri sana, Santi sana (Hej, hur mår du, tack bra, tack så mycket)
Även om vi trivs jättebra, kan det ibland vara skönt att få komma ifrån alla dessa intryck.
Som igår, då vi åkte till Karura Forest tillsammans med fam C och deras Will och fam W med sin L.
Karura Forest är en skog som ligger mitt i Nairobi.
Här varken hörs eller syns trafiken, det är istället lugnt och tyst och luften är alldeles frisk.
Det kändes som att vara hemma i Sverige eller England!
Tillsammans med Peter, den gultandade men så vänligt leende guiden, gick vi en två timmars lång vandring genom den gröna skogen. Peter tog med oss till det fina vattenfallet och till en näckrosfylld liten damm, vi vandrade utmed en älv som var som hämtad ut Ronjafilmen och vi fick se grottan där maomaoerna gömde sig för britterna under självständighetstiden och där nu fladdermössen gömde sig för dagsljuset. Stundtals kände vi den fantastiska doften från Eucalyptus och lite fulla iskratt insåg vi att det luktade svensk Mygga!
Allt medan solen strilade ner mellan löven och fåglarna kvittrade i de höga träden.
Vi avslutade den sköna promenaden med att äta picknick i gröngräset invid lekparken.
Ja, precis som om vi hade varit hemma.
Och faktiskt gjorde det gott för hemlängtan som jag haft sedan Johanna åkte. Jag fick liksom en behövlig Sverigedos och nu känns det bättre.
På kvällen åkte jag tillsammans med 7 andra glada mammor in till stan för att lyssna på Fadelih. Marie, en av mammorna, hade jobbat med denna unga musiker förra gången hon var här och nu skulle han spela på en pub i stan.
Det blev en riktigt mysig kväll med mycket trevligt sällskap och bra musik! Imponerande med någon som kan få ihop det traditionellt afrikanska med funk, pop och jazz och få det att låta riktigt bra. Sedan kanske en del av oss gammletanter önskat att volymen sänkts lite, för blev så svårt att höra vad de andra sa... ;)
Idag blev det vardagslyx.
Paul, Noah och jag gick till Java och åt frukost!
Noah hoppade hela vägen dit, sprang skrattandes runt, runt, skuttade upp och ner för trapporna på Yaya och flirtade sedan glatt med damerna på andra sidan soffan när vi åt.
Så vi tror även han gillade att lyxa till det!
Den centrala delen är som ett kontorslandskap med butiker i bottenplan, men nästan inga bor där.
I ena delen av staden böljar nationalparken där giraffer, zebror och lejon lever med skyskrapor i bakrunden.
I andra delen av staden ligger det fina området Karen, där många av 'expats' bor, dvs de engelmaän och andra västerlänningar som bott kvar sedan landet blev självständigt.
I ytterområdena finns slummen, där Kibera och Kuangwaure är två av de största.
På gatorna trängs bilar, matatus, pikipiki (motorcyklar) och bussar som spottar ut avgaser.
På sidan av gatorna finner man fruktsånd och röda karanga-kiosker, blomsterförsäljare och de som säljer rottingsmöbler, tiggare och stånd med kokta ägg som man ska lägga salt och tomatblanding på, sockerrörsförsäljare med sina skottkärror fulla av gröna sockerrör och damer som säljer friterad fisk.
Vid 8 på morgonen och 5 på eftermiddagen är det som att öppna en dörr, då är det som ett enda lämmeltåg av kenyaner som ska till och från jobbet.
Men även annars möts man av människor på gatan, för kenyanerna är ett gående folk.
Och ett hälsande folk.
Oavsett om det är en vackert klädd dam med färgglad huvudbonad, en man i overall och stövlar, en ung flicka i skoluniform, en kille i dreads, t-shirt, slitna jeans och converse eller en konstymklädd äldre man hälsas det artigt och vänligt; Jambo habari, Mzuri sana, Santi sana (Hej, hur mår du, tack bra, tack så mycket)
Även om vi trivs jättebra, kan det ibland vara skönt att få komma ifrån alla dessa intryck.
Som igår, då vi åkte till Karura Forest tillsammans med fam C och deras Will och fam W med sin L.
Karura Forest är en skog som ligger mitt i Nairobi.
Här varken hörs eller syns trafiken, det är istället lugnt och tyst och luften är alldeles frisk.
Det kändes som att vara hemma i Sverige eller England!
Allt medan solen strilade ner mellan löven och fåglarna kvittrade i de höga träden.
Vi avslutade den sköna promenaden med att äta picknick i gröngräset invid lekparken.
Ja, precis som om vi hade varit hemma.
Och faktiskt gjorde det gott för hemlängtan som jag haft sedan Johanna åkte. Jag fick liksom en behövlig Sverigedos och nu känns det bättre.
Hängande vänner!
Vandrande vänner!
Vackra näckrosor i den lilla dammen.
Will och Noah gungade ikapp
På kvällen åkte jag tillsammans med 7 andra glada mammor in till stan för att lyssna på Fadelih. Marie, en av mammorna, hade jobbat med denna unga musiker förra gången hon var här och nu skulle han spela på en pub i stan.
Det blev en riktigt mysig kväll med mycket trevligt sällskap och bra musik! Imponerande med någon som kan få ihop det traditionellt afrikanska med funk, pop och jazz och få det att låta riktigt bra. Sedan kanske en del av oss gammletanter önskat att volymen sänkts lite, för blev så svårt att höra vad de andra sa... ;)
Idag blev det vardagslyx.
Paul, Noah och jag gick till Java och åt frukost!
Noah hoppade hela vägen dit, sprang skrattandes runt, runt, skuttade upp och ner för trapporna på Yaya och flirtade sedan glatt med damerna på andra sidan soffan när vi åt.
Så vi tror även han gillade att lyxa till det!
måndag 12 augusti 2013
Barnvakt
Så har vi varit barnvkat åt Th.
Lättare barnvaktande får man leta efter!
Noah och Th lekte oavbrutet från dess att Hasse och Linda lämnade Redd tills dess att killarna båda slocknade efter lunch.
De är som två små brorsor, grabbarna Grus!
Ena stunden leker de så fint, Noah erbjuder Th att ta över bilen och Th klappar på cykelsadelsn efter en stund för att Noah ska få sitta. Som ur en bok om perfekta barn.
Andra stunden skriker de högt för att den andra har något den första vill ha, eller den första snott bilen när den andra ställt sig upp för att sträcka på benen och tittar åt andra hållet.
Sedan kiknar de av skratt efter en liten stund igen, när de kör ikapp på gräset och härmar varandras minsta rörelser.
Det är en fröjd att se dom!
På eftermiddagen blev vi bjudna på glass på Osterias glassbar och även då satt de och delade på glasskulorna.
Eller ja...Noah, som tyckte Th åt lite för sakta, såg till att hjälpa honom på traven så att säga.
Men lika glada var de för det.
Grabbarna grus! :)
På kvällen skypade vi lite med Bettorp, bestämde oss för definitivt åka till Lamu i september och bokade in Whytera, den numera bland oss adoptivfamiljer ganska kända, ack så tåliga och jätteduktiga hårfixerskan, till nästa tisdag. Nu ska Noah bli nyfin i håret! :)
Lättare barnvaktande får man leta efter!
Noah och Th lekte oavbrutet från dess att Hasse och Linda lämnade Redd tills dess att killarna båda slocknade efter lunch.
De är som två små brorsor, grabbarna Grus!
Ena stunden leker de så fint, Noah erbjuder Th att ta över bilen och Th klappar på cykelsadelsn efter en stund för att Noah ska få sitta. Som ur en bok om perfekta barn.
Andra stunden skriker de högt för att den andra har något den första vill ha, eller den första snott bilen när den andra ställt sig upp för att sträcka på benen och tittar åt andra hållet.
Sedan kiknar de av skratt efter en liten stund igen, när de kör ikapp på gräset och härmar varandras minsta rörelser.
Det är en fröjd att se dom!
På eftermiddagen blev vi bjudna på glass på Osterias glassbar och även då satt de och delade på glasskulorna.
Eller ja...Noah, som tyckte Th åt lite för sakta, såg till att hjälpa honom på traven så att säga.
Men lika glada var de för det.
Grabbarna grus! :)
Om du gör så gör jag likadant!
Titta! Apor!
På kvällen skypade vi lite med Bettorp, bestämde oss för definitivt åka till Lamu i september och bokade in Whytera, den numera bland oss adoptivfamiljer ganska kända, ack så tåliga och jätteduktiga hårfixerskan, till nästa tisdag. Nu ska Noah bli nyfin i håret! :)
söndag 11 augusti 2013
Måndagsfunderingar
Sitter här med en nyvaken Noah och tittar på Baby TV.
Det har just börjar ljusna utanför eftersom klockan nyss passerade 7.
Det är Pauls tur att sova lite.
Masaifilten vi har över oss värmer gott i den lite småkalla morgontimmen (inga dubbelgals här inte...)
Vi kan höra våra grannar nere på gården fylla bilen med väskor och familj för snart att köra runt till olika skolor och lämna av barnen innan föräldrarna slutligen kommer till jobbet. Nairobi är en bilburen stad för de som har pengar.
Vi slipper det ännu ett par månader och det är en lyx.
Istället planerara vi för en sista kustresa innan vi får vårt judgment.
Vi hoppas kunna åka till Lamu.
Ända sedan vi kom hit har vi hört om denna lilla oas, ganska nära den Somaliska gränsen, där turismen ännu inte påvekat så som den ibland kan. Inga bilar finns på ön vi hoppas kunna bo på, bara åsnor och två traktorer, och i den gamla stan Lamu är gränderna smala, dörrarna vackra och influerade av den arabiska kulturen och maten har en stark touch av Swahili.
Dit hoppas vi kunna åka en vecka.
Så vi ligger lite lågt med utgifterna ett tag.
Fast å andra sidan har de senaste dagarna varit ganska okostsamma. Men lika trevliga!
Vi har hängt mycket hemma på gården och varit över till Gemina och lekt, jag hängde på Marie och testade hennes PT (väldigt kul men ack så jobbigt...), Paul spelade squash och kom hem med ett skadat ben som han nu kurerar och igår körde Marie zumba med några av oss.
Noah och jag gick över till Cedars och mötte upp fam K och Pernilla och E för en kaffe och lite lek i deras hoppborg som de har på helgerna.
Blev lite full i skratt nar nannyn som jobbar vid hoppborgen på helgerna (ja, faktiskt!) hälsade igenkännande och tyckte Noah vuxit. Jo, vi var nog där ganska ofta ett tag men nu var det ett tag sen...
Visst har Noah vuxit. Om någon vecka har han varit hos oss i 6 månader och ca 7 cm ängre tror vi han är nu.
Och nu börjar orden komma.
Fast ibland är det inte självklart vad det är.
'Usch' är shoe.
Skillnaden medllan uttalet för bajs och banan är hårfin. det låter som 'bash' både ock, även om banan ibland får ett ljud till på skutet. Desutom gör han tecknet för bajs när det är det han menar.
'Ia' är fortfarande mamma och det skriker han högt och ljdligt, liksom daddy!
Han kan numera ljuden för hund, katt och häst och visar tydligt när han är hungrig eller törstig. Han ha stenkoll på vems skor som är vem och hämtar dom resolut när han vill gå ut. Båda skorna!
Han säger Thö, om kompisen Th, kan uttala både Imma, Johanna och kompisens E's namn blir Eha.
Han lägger ofta till en slängpuss när han vinkar hejdå, även till förbipasserande bilar när vi är ute och går. ;)
Snart ska vi sätta på lite kaffe.
Grannarna Fr ska på Childrens Deparment och vi ska få ha Th här hela förmidddagen. Det är en annan variant av vardagslyx, att få rå om Th som vi tycker så mycket om, alldeles själva!
Och gissa om Noah kommer gilla det!
Så vi ska väl stänga av tvn och börja gör oss lite klara...
Det har just börjar ljusna utanför eftersom klockan nyss passerade 7.
Det är Pauls tur att sova lite.
Masaifilten vi har över oss värmer gott i den lite småkalla morgontimmen (inga dubbelgals här inte...)
Vi kan höra våra grannar nere på gården fylla bilen med väskor och familj för snart att köra runt till olika skolor och lämna av barnen innan föräldrarna slutligen kommer till jobbet. Nairobi är en bilburen stad för de som har pengar.
Vi slipper det ännu ett par månader och det är en lyx.
Istället planerara vi för en sista kustresa innan vi får vårt judgment.
Vi hoppas kunna åka till Lamu.
Ända sedan vi kom hit har vi hört om denna lilla oas, ganska nära den Somaliska gränsen, där turismen ännu inte påvekat så som den ibland kan. Inga bilar finns på ön vi hoppas kunna bo på, bara åsnor och två traktorer, och i den gamla stan Lamu är gränderna smala, dörrarna vackra och influerade av den arabiska kulturen och maten har en stark touch av Swahili.
Dit hoppas vi kunna åka en vecka.
Så vi ligger lite lågt med utgifterna ett tag.
Fast å andra sidan har de senaste dagarna varit ganska okostsamma. Men lika trevliga!
Vi har hängt mycket hemma på gården och varit över till Gemina och lekt, jag hängde på Marie och testade hennes PT (väldigt kul men ack så jobbigt...), Paul spelade squash och kom hem med ett skadat ben som han nu kurerar och igår körde Marie zumba med några av oss.
Noah och jag gick över till Cedars och mötte upp fam K och Pernilla och E för en kaffe och lite lek i deras hoppborg som de har på helgerna.
Blev lite full i skratt nar nannyn som jobbar vid hoppborgen på helgerna (ja, faktiskt!) hälsade igenkännande och tyckte Noah vuxit. Jo, vi var nog där ganska ofta ett tag men nu var det ett tag sen...
Visst har Noah vuxit. Om någon vecka har han varit hos oss i 6 månader och ca 7 cm ängre tror vi han är nu.
Och nu börjar orden komma.
Fast ibland är det inte självklart vad det är.
'Usch' är shoe.
Skillnaden medllan uttalet för bajs och banan är hårfin. det låter som 'bash' både ock, även om banan ibland får ett ljud till på skutet. Desutom gör han tecknet för bajs när det är det han menar.
'Ia' är fortfarande mamma och det skriker han högt och ljdligt, liksom daddy!
Han kan numera ljuden för hund, katt och häst och visar tydligt när han är hungrig eller törstig. Han ha stenkoll på vems skor som är vem och hämtar dom resolut när han vill gå ut. Båda skorna!
Han säger Thö, om kompisen Th, kan uttala både Imma, Johanna och kompisens E's namn blir Eha.
Han lägger ofta till en slängpuss när han vinkar hejdå, även till förbipasserande bilar när vi är ute och går. ;)
Snart ska vi sätta på lite kaffe.
Grannarna Fr ska på Childrens Deparment och vi ska få ha Th här hela förmidddagen. Det är en annan variant av vardagslyx, att få rå om Th som vi tycker så mycket om, alldeles själva!
Och gissa om Noah kommer gilla det!
Så vi ska väl stänga av tvn och börja gör oss lite klara...
torsdag 8 augusti 2013
Hearingbubbel
Efter hearing kommer bubbel, heter det Kenyanska adoptionsordspråket. :)
När vi haft vår hearing drog ju vi dock tillbaka till Diani Beach och vi fick skjuta lite på bubblandet.
Tills idag!
Och nu blev det dubbelt upp istället!
Hasse och Linda hade ju också haft sin hearing.
Så mellan husen på Redd trängdes och småpratatade idag 10 vuxna och 6 barn bland champagne- och juiceglas, popcorn och olika goda chokladbitar.
Är man två familjer kan man ju lyxa till det lite extra...!
För vår del blev ett av besöken lite extra fint för vi fick träffa lilla E.
Lilla E fanns på Noahs barnhem när vi fick Noah. Han var en av de som Noah lekte mest med (som man nu leker som 1,5-åring) och en av dom som vi på något sätt vurmade lite extra för.
När vi kom hem fick en av Noahs dockor det namnet.
Vi trodde väl knappast att vi skulle träffa honom igen, ännu mindre att Noah och E skulle få möjligheten att återförenas här och sedan ha möjlighet att fortsätta träffas genom åren.
Men så blev det verkligen, eftersom mamma och pappa A-L, som kom till Nairobi för ett par veckor sedan, blivit föräldrar till honom.
Så för oss blev just det besöket lite extra fint!
Eller sååå coolt, som Tilde skulle skrivit! :)
När vi haft vår hearing drog ju vi dock tillbaka till Diani Beach och vi fick skjuta lite på bubblandet.
Tills idag!
Och nu blev det dubbelt upp istället!
Hasse och Linda hade ju också haft sin hearing.
Så mellan husen på Redd trängdes och småpratatade idag 10 vuxna och 6 barn bland champagne- och juiceglas, popcorn och olika goda chokladbitar.
Är man två familjer kan man ju lyxa till det lite extra...!
För vår del blev ett av besöken lite extra fint för vi fick träffa lilla E.
Lilla E fanns på Noahs barnhem när vi fick Noah. Han var en av de som Noah lekte mest med (som man nu leker som 1,5-åring) och en av dom som vi på något sätt vurmade lite extra för.
När vi kom hem fick en av Noahs dockor det namnet.
Vi trodde väl knappast att vi skulle träffa honom igen, ännu mindre att Noah och E skulle få möjligheten att återförenas här och sedan ha möjlighet att fortsätta träffas genom åren.
Men så blev det verkligen, eftersom mamma och pappa A-L, som kom till Nairobi för ett par veckor sedan, blivit föräldrar till honom.
Så för oss blev just det besöket lite extra fint!
Eller sååå coolt, som Tilde skulle skrivit! :)
Kompisar från förr
onsdag 7 augusti 2013
Lugnet efter stormen
Lite så kändes det idag.
Väldigt lugnt.
Lite väl lugnt faktiskt.
Stormen var ju så varm och härlig.
Noah har gått runt och kollat i lägenheten och insett att varken kusiner eller moster och morbror är kvar och tydligt markerat att han inte gillar att föräldrarna inte alls är lika leksugan som kusinerna var...
Både Paul och jag saknar att inte Johanna och Jonas och barnen är kvar men inser samtidigt sakligt att vi återigen är tillbaka i vår faktiskt väldigt trevliga vardag.
Lite lättade var vi att de kom iväg mellan de två små incidenterna på flygplatsen här i Nairobi. Dagen innan de skulle åka smällde en bensintank och idag är den stora nyhetern att ankomstahallen på internationella delen strå i brand...
För vår del är det lugnt, vi bor lika långt bort från flygplatsen som det är mellan Gamlis och Arlanda.
Jag träffade Judith över en kopp kaffe på förmiddagen och pratade lite om skolan och om livet och insåg igen att, även om vi lever ganska olika liv har vi mycket gemensamt.
Paul spelade fotboll på Raha på eftermiddagen. Jag, Noah, Marie och hennes kavata B hängde på och fick inte bara se fotboll utan dessutom audition till Slum Drummers nya show!
Slum Drummers är ett kenyansk trumband, ett gäng fd gatupojkar- och flickor som tack vare musiken och främst trummorna klarat sig ifrån droger och kriminalitet.
Och de är fantasktskt duktiga!
Att de spelat på den engelska drottningens jubileum förvånar mig inte!
På något sätt har sister Deminiana, nunnan som driver Raha Kids, lyckats få dit dom och de har nu engagerat sig i barnen de med. Första gången de var där, för ca tre veckor sedan, var Paul där för att fixa lite. Han kom hem helt upprymd och kunde knappt vänta tills vhan fick fram dom på Youtube.
Och även om det denna gång "bara" var audition för de mellanstora pojkarna var det sådant drag att Noah stod och klappade i händerna, det inte gick att låta bli att gunga med och de mindre killarna dansade!
Lite senare på eftermiddagen kom Hasse och Linda ner en stund. De hade haft sin första hearing och, precis som vi var efter både första och andra, var de lite möra. Det blir liksom en anspänning öven om allt går bra.
Medan killarna lekte sig trötta, firade vi litegrann med ett glas gott.
Men riktigt bubbel blir det imorgon.
Precis som tratitionen bjuder.
Väldigt lugnt.
Lite väl lugnt faktiskt.
Stormen var ju så varm och härlig.
Noah har gått runt och kollat i lägenheten och insett att varken kusiner eller moster och morbror är kvar och tydligt markerat att han inte gillar att föräldrarna inte alls är lika leksugan som kusinerna var...
Både Paul och jag saknar att inte Johanna och Jonas och barnen är kvar men inser samtidigt sakligt att vi återigen är tillbaka i vår faktiskt väldigt trevliga vardag.
Lite lättade var vi att de kom iväg mellan de två små incidenterna på flygplatsen här i Nairobi. Dagen innan de skulle åka smällde en bensintank och idag är den stora nyhetern att ankomstahallen på internationella delen strå i brand...
För vår del är det lugnt, vi bor lika långt bort från flygplatsen som det är mellan Gamlis och Arlanda.
Hela högen framför Redd
Jag träffade Judith över en kopp kaffe på förmiddagen och pratade lite om skolan och om livet och insåg igen att, även om vi lever ganska olika liv har vi mycket gemensamt.
Paul spelade fotboll på Raha på eftermiddagen. Jag, Noah, Marie och hennes kavata B hängde på och fick inte bara se fotboll utan dessutom audition till Slum Drummers nya show!
Slum Drummers är ett kenyansk trumband, ett gäng fd gatupojkar- och flickor som tack vare musiken och främst trummorna klarat sig ifrån droger och kriminalitet.
Och de är fantasktskt duktiga!
Att de spelat på den engelska drottningens jubileum förvånar mig inte!
På något sätt har sister Deminiana, nunnan som driver Raha Kids, lyckats få dit dom och de har nu engagerat sig i barnen de med. Första gången de var där, för ca tre veckor sedan, var Paul där för att fixa lite. Han kom hem helt upprymd och kunde knappt vänta tills vhan fick fram dom på Youtube.
Och även om det denna gång "bara" var audition för de mellanstora pojkarna var det sådant drag att Noah stod och klappade i händerna, det inte gick att låta bli att gunga med och de mindre killarna dansade!
En av killarna visar att han inte bara kan trumma
utan även dansa till SlumDrummers jam!
Härma!
Inte det lättaste alla gånger...
Noah gjorde som kavate B.
Fast sen glömde han av sig och började klappa och gunga!
Lite senare på eftermiddagen kom Hasse och Linda ner en stund. De hade haft sin första hearing och, precis som vi var efter både första och andra, var de lite möra. Det blir liksom en anspänning öven om allt går bra.
Medan killarna lekte sig trötta, firade vi litegrann med ett glas gott.
Men riktigt bubbel blir det imorgon.
Precis som tratitionen bjuder.
tisdag 6 augusti 2013
Fortsatt insamling till Judith skola Oloos Childrens Center i Kibera
När vi startade insamlingen till lärarna i Judith skola Ollos Childrens Center trodde vi aldrig vi skulle få sådant gensvar! Dryga 7000 kr fick vi in tack vara er som ville ge en slant! :)
Pengarna som blev över när vi gett lärarna 4000 Kes var, kommer nu gå till barnen.
Men vi vill gärna kunna bidra med mer än det som ni finns på kontot, så vi hoppas att några av er vill vara med igen!
För att få ett hum om vad pengarna här ger kanske det hjälper att se detta;
En tia ger 50 pennor,
30 kr ger mat för flera veckor för ett barn,
100 kr täcker kostanden för skolmaterial som böcker, pennor, böcker för 50 barn för en helt termin.
Vi har ju öppnat ett särskilt konto i Nordea, som heter Kiberakontot.
Kontumret är 1817 27 59630 (de fyra första siffrorna är cleearingnumret).
Pengarna går oavkortat gå till Oloos Childrens Center.
Som vi skrivit förr är detta något vi vurmar för.
Så visst värmer det i hjärtat när vi ser att andra vill vara med och hjälpa Judith och hennes elever.
Men det är helt valfritt om du vill vara med.
Som sagt, alla har vi något vi vurmar för och för vår del råkar det vara detta.
Pengarna som blev över när vi gett lärarna 4000 Kes var, kommer nu gå till barnen.
Men vi vill gärna kunna bidra med mer än det som ni finns på kontot, så vi hoppas att några av er vill vara med igen!
För att få ett hum om vad pengarna här ger kanske det hjälper att se detta;
En tia ger 50 pennor,
30 kr ger mat för flera veckor för ett barn,
100 kr täcker kostanden för skolmaterial som böcker, pennor, böcker för 50 barn för en helt termin.
Vi har ju öppnat ett särskilt konto i Nordea, som heter Kiberakontot.
Kontumret är 1817 27 59630 (de fyra första siffrorna är cleearingnumret).
Pengarna går oavkortat gå till Oloos Childrens Center.
Som vi skrivit förr är detta något vi vurmar för.
Så visst värmer det i hjärtat när vi ser att andra vill vara med och hjälpa Judith och hennes elever.
Men det är helt valfritt om du vill vara med.
Som sagt, alla har vi något vi vurmar för och för vår del råkar det vara detta.
Tildes alldeles egna blogginlägg
Idag reste de hem, våran härliga, bullriga, efterlängtade familj.
Det blev ett tårfyllt avsked innan de åkte iväg med taxin till flygplatsen.
Men vi var samtidigt glada över att vi troligtvis vet ungefär när vi kanske kommer hem.
Det gjorde det hela lite lättare.
När Tilde hade varit här ett par dagar frågade jag om hon ville skriva i bloggen istället för mig en dag. Det ville hon jättegärna! Men vi hade ju så fullt upp att det blev först när vi kom hem från Masai Mara som hon hade tid. Tur nog hann hon klart alldeles i tid!
Så resten av det här blogginlägget är Tildes alldeles egna ord om deras resa och upplevelser med oss i Kenya. Nu har vi varit i Kenya i 2,5 vecka.
När vi flygit långt och länge, var vi äntligen framme i Kenya och möte Fia på flygplatsen!
Jag blev alldeles varm i magen och jätte jätte glad då när vi såg Fia, så där stog vi alla på flygplatsen med alla, alla resväskor och hade kramkalas med glädjetårar!
Första dagen i Kenya besökte vi Raha Kids!
Där överlämnade vi massa av fotbollsställ och massa, massa med fotbollsskor mm, från Lillån!
Det var så coooolt o häftigt o roligt!
Raha Kids bjöd oss på fotbollsmatch o Aficansk dans o akrobatik, som var så roligt att se. Dom var super duktiga!
Den bästa show jag sett!!!
Dagen efter flög vi till MOMBASA!!
Det var jätteroligt o mysigt att vara där!
I Mombasa så var det först 2 regniga dagar.
Sen åkte Fia o Paul o Noah på sin andra hearing! Yes!!!
Sen när dem kom hem från resan till Nairobi till Mombasa så hade vi jättebra soliga dagar vid Mombasas kust!
Vi badade o solade o myste o lekte massa!
Det är så härligt när man står i den mjölvita sanden, ser Indiska Oceanens kust, havet som rör vid mina fötter och solen som skinner på en! Det är såå skönt o mysigt!
Men det bästa är att träffa Noah, Fia o Paul!
Efter 1 vecka mysiga dagar i Mombasa så flög vi hem till Nairobi igen.
Dom första dagarna efter Mombasa i Nairobi så blev hälften av oss magsjuka.
Typiskt...
Men sen när alla blev bra igen efter några dagars vilan, så åkte vi till "Giraff centret".
Det var jättecoolt och roligt där!
Man fick mata girafferna. det var kul, och slämmigt när girafferna sticker ut sin 45 cm lång tunga och slickar upp maten man håller i, men häftigt var det!
På Giraffe Centret
Dagen efter så hämtade Salaash upp oss med jeepen, för att åkta på Safari!
När vi äntligen var framme i Masai Mara, så sa Salaash jag åker bara en liten runda här med er.
och gissa vad vi såg? 4 av The Big 5, på den lilla rundan!!
Det var så så spännande när Salaash sa "Simba"..!
och bilen som försiktigt rullade fram i buschen
och där, där låg lejonet med sin afro man och stirrande in i våra ögon.
Det var så spännande och coolt!
En av kvällarna så tände Salaash en brasa utanför stugan och där satt vi och hörde lejonen ryta!
Det var så spännande, coolt, mysigt och lite läskigt...!
Sista dagen på safarin så såg vi 1 leopard!
Yes!
The Big 5!!!!!!!
På hela safarin under 4 dagar så såg vi massa av djur!
Vi såg:
Dag 1:
Babianer
Kossor
Stora gaseller
Liten biätare fågel
Massa zebror
Struts
Gnuer
Elefanter
Bufflar
Gamar
Elan
Inpalas
Noshörningar
Krokodilmat i vattnet
Dag 2:
4 Geparder
Massa flodhästar
Blue starling
Krokodiler
Tompson gasell
Gaseller
Hyenor
Största rovdjursörnen
Pumbas
Dikdik
Moongoose
Tobi
Stor ödla
Marabo stork
Dag 3:
Leopard
Yes! Vi har sett THE BIG 5!!!!!
Leopard
Elefant
Noshörning
Lejon
Buffel
Zebran är inte en av de Big Five.
Men den är cool.
Igår så kom vi hem till Nairobi från bästa safarin!
Nu kom vi precis hem från Kiberia. där besökte vi skolan!
Det var coolt!
Vi gav dom i skolan pennor. skrivblock och bjöd barnen och lärarna på kex!
Ungefär alla klasser vi gick in till sjöng dom en sång och dansade för oss, det var jätteroligt att se!
Dom var JÄTTEDUKTIGA!
Fia hade köpt armband av Judith i skolan, som hon lärt barnen att pyssla!
Jättefina! Så nu har vi på oss ett armband i kenyasfärger, som ett barn har gjort i Kiberia! Coolt!!!
Skolan
Barnen i ett av klassrummen
Snart ska vi åka hem till Sverige igen.
Dem hära resan har vi sett fattigt till rikt, fint till fult, annorlunda till lika som hemma!
Denna resa har varit den BÄSTA jag gjort!
Men det bästa på resan var att träffa Noah, Fia och Paul!
/Tilde
Vid brasan med lejonen rytandes i mörkret alldeles bakom oss...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)