måndag 12 augusti 2013

Barnvakt

Så har vi varit barnvkat åt Th.
Lättare barnvaktande får man leta efter!
Noah och Th lekte oavbrutet från dess att Hasse och Linda lämnade Redd tills dess att killarna båda slocknade efter lunch.

De är som två små brorsor, grabbarna Grus!
Ena stunden leker de så fint, Noah erbjuder Th att ta över bilen och Th klappar på cykelsadelsn efter en stund för att Noah ska få sitta. Som ur en bok om perfekta barn.
Andra stunden skriker de högt för att den andra har något den första vill ha, eller den första snott bilen när den andra ställt sig upp för att sträcka på benen och tittar åt andra hållet.
Sedan kiknar de av skratt efter en liten stund igen, när de kör ikapp på gräset och härmar varandras minsta rörelser.
Det är en fröjd att se dom!
På eftermiddagen blev vi bjudna på glass på Osterias glassbar och även då satt de och delade på glasskulorna.
Eller ja...Noah, som tyckte Th åt lite för sakta, såg till att hjälpa honom på traven så att säga.
Men lika glada var de för det.
Grabbarna grus! :)

Om du gör så gör jag likadant!
 

Titta! Apor!
 


På kvällen skypade vi lite med Bettorp, bestämde oss för definitivt åka till Lamu i september och bokade in Whytera, den numera bland oss adoptivfamiljer ganska kända, ack så tåliga och jätteduktiga hårfixerskan, till nästa tisdag. Nu ska Noah bli nyfin i håret! :)

2 kommentarer:

  1. Fantastiskt att få läsa din blogg Fia! Jag kom av någon anledning inte in på den förrän för en vecka sen. Har läst och läst och läst allt i ordning, på väg till och från jobbet. Inte ofta jag längtat efter tågresan och pendlandet för att få titta in i er vardag och ta del av era upplevelse och fina fina Noah. Flera tårar emellanåt på pendeln. Jättefint berättar du verkligen. Krama dina pojkar så mkt. Kärlek till er alla tre från Linda - Jonas E syrra (och Petters)

    SvaraRadera
  2. Åh, vad roligt! :D Tänkt att vi får förgylla ditt pedlande, Linda, det värmer allt! ;) Skoj att du vill läsa. Det är ju egentligen bara om vardagshändelserna vi skriver, även om det för vår del ibland är en lite annorlunda vardag... Ser fram mot att ses när vi kommer hem någon gång i höstrusket.

    SvaraRadera