Paradise Lost

Idag blev det utflyktsdag!
Tillsammans med familjen Fr och taxichauffören Elphas hade vi redan tidigare bestämt att torsdagen skulle vi tillbringa i Paradise Lost, ett utflyktsmål som vi hört gott om från flera kenyaner.
Vi trodde det var ett picnicställe, ett vattenfall, en grotta och en sjö.
Men det tar ju så mycket mer!
Och flera gånger under dagen kom vi på oss med att förundras över vilket fint ställe det var.

Ca 40 minuters bilfärd, alldeles bortanför Karusa Forrest, ligger denna plats som egentligen är en kaffeplantage Men innan vi fick möjligheten att titta på det, fick vi en jättefin guidning av en snabbtalande, allvetande kokoi.

Han visade oss det enormt vackra och ganska så höga vattenfall som tillsammans med 30 meter långa hängande rötter, tjocka lianer och ståtliga palmer fick oss att känna oss, återigen, som om vi hamnat mitt i en film.
Denna gång var det en ny film om Indiana Jones; Indiana Jones and the Lost Paradise.
Så vackert, tropiskt och fuktigt var det plötslig omkring oss!

Han visade oss också den stora stenåldersgrotta där maomaoerna efter andra världkriget, gömde sig, blev utrökta men klarade sig ut tack vare ekorrhål. När vi var i Karura Forest fanans det ju en annan , lite minne grotta de också gömt sig i. Tydligen populärt... ;)
Med krökta ryggar och försiktigt placerade fötter för att inte halka på det fuktiga lergolvet, fick vi gå ett tiotal meter genom en gång för att komma till det sista stora rummet där det, förvånansvärt nog, var betydligt varmare än utanför! Här hade runt 250 maomaoer huserat.
Om de bara suttit där för att värma sig från kylan med en liten eld i mitten hade det nog kunnat vara ganska mysigt...

Efter en liten promenad nedför de rödfärgade stentrapporna kom vi fram till sjön.
Där fick vi oss en liten roddtur!
I sakta gemak över den stilla lilla sjön rodde Elphas och guiden den lilla blågula glasfiberbåtem medan vi andra höll koll och njöt av barn, kameror och fåglar.
Vi såg kungsfiskare flyga ett par centimeter över vattenytan, Vävare som byggt massor av bon i träden för att förvilla ev rovdjur var äggen låg och hur Noah kunde gömma sig ner i sin aningen för stora flytväst och komma upp igen ur ena armhålet...!

Kaffe är viktigt.
Främst att få på förmiddagen för vissa av oss.
Men vi fick det i dubbel bemärkelse!
Efter vår tidiga lunch, självklart avslutat med hederligt snabbkaffe, tog guiden med oss över till kaffeplantagen som låg intill. Här fick vi oss en jättefin visning om kaffebönans väg från den lilla, lilla kaffeplantan som ett par kvinnor vårdade så ömt, via de stora buskarna med sina ännu gröna men snart röda kaffebönorna som stod i rad efter rad på plantagen till sorteringen av de avskalade och torkade vita bönorna.
En liten rostemaskin hade de på plats, så vi fick med oss några paket nymalet kaffe ympad Arabica.
Men eftersom inte Kenya som land knappt har rostningsmaskiner är kenayansk kaffe nästan alltid exporterat som orostat och så rostas det och smaksätts i det land de exporteras till.
Så kenaysnakt kaffe vi köper i affären har ingen egen smak, snopet nog!

Eftermiddagens häng på gården medan pappa Paul spelade squash var lugn.
Vi kontrade gårdagens trevliga middag hemma hos Marie och Magnus, där vi fick fantastiskt gott kött, med vegetarisk kvällsmat.
Grönsakspaj.
Inte heller illa, fast mindre köttigt.
Men lär få vårt lystmäte på kött mättat på morgondagens besök på Carnivore, restaurangen man inte ska ha missat om man varit i Nairobi, har det blivit sagt till oss.
Där får man äta kött tills man viftar på sin flagga.
Ja, ska bli spännande att se!
Eller smaka, rättar sagt.