Ja, även för att alla hemma skulle kunna följa med oss på vår resa med dig såklart.
Men främst har den varit för dig. för att du, när du blir större, ska kunna läsa om hur det var när vi fick dig.
Du, vår lilla skatt.
Du, vår skrutt och älskade little sod.
Du, som färgar hela världen med de vackraste färgerna för oss.
Inte för att den var grå innan du kom, men allt är liksom så mycket klarare i både färg och kontur.
Idag är det ett år sedan vi träffades för första gången, på Alla Hjärtans Dag.
Vi kommer aldrig glömma den dagen och det ögonblicket.
Nervositeten när vi gick på den gropiga asfalten mot ditt barnhem i den redan så varma morgonluften, hur det grova gruset krasade under våra fötter när vi försiktigt tog steg för steg på gången in mot huset där du fanns, hur vi blev ledda in till ditt rum och hur du så stod där i din spjälsäng, så självklar, som om du bara väntat på att vi skulle komma.
För det var så det kändes.
Som om du alltid varit vår.
Och det är så det känns nu.
Som att det alltid varit meningen att du skulle vara vår.
Vi kommer aldrig glömma den där lite sömniga blicken du gav oss, du skulle ju just sova middag, men ändå fanns det en nyfikenhet och en klarhet i dina bruna, vackra ögon.
Den nyfikenheten och den klarheten har du kvar än.
Det är du.
 |
| Vår sol |
Det känns som igår samtidigt som det har varit det längsta, mest innehållsrika år vi någonsin varit med om.
Du har vuxit och utvecklats enormt och även om du är dig lik är allt så mycket mer än förr.
Du springer som förr, men så mycket snabbare. Numera har vi fullt sjå att hinna ikapp dig! Och du gillar att på pin tji dra iväg. Du vänder dig om med spjuveraktig blick och så drar du. Tur att du alltid kommer tillbaka till oss!
Du älskar bananer liksom när du var liten, men nu har även kivi och mandarin börjat slåss om förstaplatsen.
Du pratar mycket, som du alltid gjort. Bubblat och sagt enstaka ord, mer eller mindra lättförstådda, har du ju gjort länge, men nu pratar du verkligen! Du säger "Mamma, upp, jeje (tv), ballaj (välling)" när du vaknar och frågar "Ä de?" när du vill veta vad något är. Du tjuter glatt "Mera tåg" varje gång du ser tåget passera här i Gamlis, vill alltid se "Pippi jeje" men kan oftast ta att det bara är "Bompa". Men då tillägger du "Pippi sen." När du saknar pappa på dagarna tittar du på den tomma parkeringsplatsen och säger "Pappa jobb" och de dagar då pappa samåker med Jonas tittar du förvånat ut och frågar "Pappa bil? Pappa taxi Jaja (Esiaha)?" Du säger ost och macka, fika och kaffe och du vill gärna hjälpa till att göta kaffet genom att deklamera "Mamma, pappa, kaffe? Läjpa? Bjö (mjölk)?". Du säger "handla", "tända ljus", "tända lampa", "bok" och "telefon" så vi hör vad det är du menar.
Men du säger inte sova. Du säger fortfarande "lalla".
Kompisars namn i Kenya var du tidig med att säga. Nu är det Elis och Vera, Karl, Nils och Truls, Astrid, Liam och Savanna du nämner mest. Men ännu pratar du om Theo och Joel och Oskar. Kompisarna från förr.
Du älskade att hälsa på dom du kände när du var liten. Nu älskar du att heja på alla när vi är ute och handlar. Oftast bländar du dessutom av ett av dina charmleenden och vi kan se hur de du hälsar på spontant ler och glatt hälsar tillbaka. När vi sedan går vidare, vinkar du glatt och säger "Bye bye, see you!"
Du var en glad och aktiv liten kille redan när vi fick dig och det är du fortfarande. Du gör tåg av cyklarna, gunghästen och en tvättpåse, lagar mat på leksaksspisen och står på pallen och hjälper oss med middagen, du älskar att hoppa i soffan och ner på sackosäcken, att åka pulka och göra snöänglar. När vi tycker det är dags att gå in efter en dag ute, vill du stanna kvar ute en stund till. Du äskar att leka på AC's Öppna förskola, att sjunga och trumma. Du vill läsa böcker på kvällarna (helst Leo och Ellen), se Pippi om och om igen och leka med bilarna och tågen i lekrummet.
Men du älskar också att mysa i soffan med en filt, välling och en varm famn.
"Mysit" säger du då med varm röst och glittrande ögon.
Redan när du var liten tyckte vi du var lik pappa med att gå dina egna vägar ibland och med ett mathumör som mamma.
Men nu ser vi även tydligt att du trivs med att ha vänner nära omkring dig och att prata med folk, spela piano och att vakna tidigt precis som din mamma, att se hur saker och ting funkar, att spela fotboll och att du är lika orädd och glad i fartfyllda saker som din pappa.
Precis som oss älskar du när det händer saker och att vara ute, du gillar musik, vatten, hundar och att leka med jämnåriga.
Och du älskar familjekramen.
 |
| Den första bilden på dig. |
Ja, ett år sedan är det sedan vi fick dig. Även om det känns som om du alltid funnit hos oss.
I drömmar och tankar först, och sedan i hjärtat tills vi fick se dig den där varma Alla Hjärtans Dagen 2013. Och nu finns du på alla sätt och gör vårt lliv så otroligt varmt, levande och kärleksfullt.
Vi kommer alltid vara tacksamma mot din biologiska mamma som valde att ge dig ett liv.
För hon gav inte bara dig ett.
Hon gav ju oss ett också.
Dig.
Ja, det är Alla Hjärtans Dag idag.
Det är drygt två månader sedan vi kom hem till Sverige efter 10 månader i Kenya. Vi har hunnit landa och känner att vi återigen står med fötterna i den svenska myllan.
Men alla minnen har vi ju kvar och vetskapen om att många saker vi var med om har påverkat oss.
Att vi inte behöver så mycket för att vara lyckliga, bara vi har varann och mår bra.
Att vänner finns där man minst anar det.
Att det är det lilla som ofta gör det.
Och att Valentin kan slänga sig i väggen! ;)
För det bästa med Alla Hjärtans Dag kommer alltid vara att vi fick vårt eget hjärtebarn!
Dig.
Och härmed slutar vi vår blogg om vår resa att bli föräldrar till dig, Noah.
Vår resa med dig slutar sannerligen inte här, den har bara börjat.
Men att skriva om det avslutar vi nu.
Vi gjorde den bästa resa vi någonsin hade kunnat gjort.
Till dig, Noah, vår alldeles egna lilla toto, vårt hjärtebarn och son.
Vi kommer alltid älska dig!
Mamma och pappa.
 |
| Vårt eget hjärtebarn! |
