Trehjuling

Noah fick sin trehjuling i går morse.
Det leendet gick inte att ta miste på, från öra till öra log han medan han tittade och petade på den blå cykeln med de runda, glada ögonen på framgaffeln som vi vecklade ut.
Han satte sig på den, nästan högtidligt.
Men sedan bar det av!
Från vardagsrummet ut i köket, tillbaka till vardagsrummet, en sväng ut i hallen mot sovrummen, tillbaka till vardagsrummet och så om igen, en bra stund.
Att få en vettig bild på honom var skvatt omöjligt!

När vi frukostskypade med Bettorp sprang han iväg och hämtade cykeln för att visa, mäkta stolt.

Nere på gården har han sedan fått träna att dela, vilket kanske inte är hans starkaste sida ännu... Men O, J  och T fick ändå åka i tur och ordning när Noah istället fick hålla i O's lilla tre cm stora plastkossa. Då sprang han nöjt iväg och lät de andra åka en stund.
Sak som sak liksom. ;)
Bara han fick åka sen.

Tusen tack Gunilla och Åke! <3

Paul fick ju en kenyansk fotbollströja häromdagen. Men när den provades under morgonen igår blev Noah lite avis och vill också ha den på sig. Väldigt snygga färger på vår lilla son, men även om det är bra att ha något att växa i kanske vi skulle försöka hitta någon i en lite mer passande storlek trots allt...

 

Igår kväll fick våa vänner L, J och deras fina Love äntligen sitt judgement så idag blev det både bilder på facebook, grattiskramar och bubbel på Gemina. Det är en trevlig tradition, det!

På tal  om tradition, kommer här två bildern från vår Mors dag middag. Tänk så kul man kan ha med breadsticks!

 

Mysiga dagar

De senaste dagarna har vi haft jättefint väder.
Efter regnperioden ska det bli kallt, sägs det.
Och det är det. På mornarna.
Då är det skönt med en kofta när vi går ner och leker på gården med Noah.
Men så vid 10 händer något.
Solen börjar värma helt ljuvligt!
Och sedan slutar det inte,
Det är poolväder fram tills solen går ner!

Och hängt vid poolen har vi gjort en hel del.
Men vi har också varit på aerobics, både Paul och jag. Samtidigt!
Noah ska nämligen träna på att kunna ha grannarnas F som barnvakt eftersom det är dom som ska ha honom när vi ska på intervju ( utan barn) på Childrens Departmen nästa onsdag.
Tack och lov har Noah gillat dom sedan dag ett, och han har en god kompis i deras T och det har hittills går jättebra. På onsdag är det sedan upp till bevis.
Anar att det kommer gå alldeles utmärkt och att vi ( läs Fia) kommer sitta på Childrens och oroa mig alldeles i onödan...

Annars då? Tja...
Paul har varit på fotbollsträning på Raha och spelat squash med grannen H.
En nyanländ adotpivfamilj med sin lilla nya H var och fikade hos oss här på Redd för att se på en av lägenheterna. Ev kommer de bli Reddare i början av juni. Vi håller tummarna!
Vi har varit på tisdagsfika på Gemina och träffat ytterligare två ganska nya familjer, en från Holland och den andra från Norge, och jag och pappa M var en sväng till Kibera med lite saker till skolan.
Idag var jag med L och L till Toy market för att inhandla en fotbollströja till Paul.
Det blev lite annat också. Det är ju så billigt...! :)

En hel del häng har också det blivit med fam Th och M, två av våra bästa kompisfamiljer vi har här nere, eftersom de åker tillbaka till Sverige nästa vecka. Det kommer bli tomt efter dom, men skönt att veta att vi ses hemma i höst.

Vi får ju besök av A och M i juni, T i början av juli och min syster med familj i slutet av juli, så nu bokar vi safari och kusten för fulla muggar! Det har blivit en del Skypeande, facebookande, mailande och googlande dessa kvällar!

I eftermiddags kom Paul hem med en blå liten hopfällbar trehjuling till Noah, en present från Bus- Gunilla, Noahs gammelfaster. Vi har ännu inte hunnit packa upp den, men vi kan knappt vänta på att få se Noahs min imorgon bitti när han får den...!

Noah

Noah är nu 20 månader.
Han har vuxit tre cm och gått upp drygt 1 kg i vikt sedan vi fick honom.
Men det är inte att magen blivit mindre (ja, lite i alla fall) eller att han nu når upp på diskbänken som är det stora.
Det är vem han blivit sedan vi fick honom.

Han var redan en hel liten person när vi träffade honom den där soliga förmiddagen i Kisumu. Han visade redan då att han var en nyfiken, glad kille som gillade att utforska saker på egen hand.
Noah är fortfarande en glad och nyfiken kille.
Han gillar fortfarande att gå sin egen lilla väg.
Men sedan han blev vår Noah har han visat så mycket mer

Noah har en härlig humor och ett kvittrande skratt, som när Paul kittlar honom eller vi leker tittut eller när han lägge armarna bakåt och springande gör sin "Eddie the Eagle".

Noah pratar ännu inte så vi förstår, annat än mamma, babba (pappa), hej och bye, bye.
Men han pratar...!
Han härmar oss både genom lek, handviftningar och bubblande "prat". När han ätit upp hälften av sin mat brukar han börja "prata" genom att bubbla på med obegripliga ord, men med en allvarlig min och viftande händer, som en italiensk politiker! Eller som när vi lagt honom och vi kan höra hur han ligger och småpratar med olika slags ljud och tonlägen. Tittar vi till honom ligger han då på rygg med armarna i ädret, gestikulerande, och ler stort när han ser oss.

Han är en otroligt envis kille. Han skrek i en timme när i var på väg hem och han inte fick komma upp i min famn utan var tvungen att sitta fast i bilbarnstolen. Alla sa att han skulle inse att han int fick som han ville, Han slutade nör vi svängde in på vår gård.

Han älskar att klättra. På stolar. På gallret vi har för fönstren. På klättterställningar. På sina föräldrar. Många gånger har vi förundrats över hur smidig han är, hur orädd han är och vilken kroppskontroll han har.
Tills han springer. För då tappar han balansen om han vänder sig för snabbt! :)

Fast Noah sprigner inte. Han studsar fram som en liten gummiboll.
Han springer ofta utan att det ser ut som om han har ett mål. Springer de större barnen springer han med. Fast det blir ju efter, för han kommer långt efter och möter dom ofta när de är på väg tillbaka. Lika glad studsa han då efter åt andra hållet.
Fotbill gillar han att springa efter och numera sparkar han även på dom.

Han älskar att bada.
Det spelar ingen roll om det är i badbaljan där han trängs med duploklossar och hinkar och han " kokar kaffe" eller om det är i poolen med armpuffarna på.
Han älskar det!
Han frustar av lycka när han kommer ner i vattnet.och kan ibland själv gå och hämta puffarna om han tycker det varit länge sedan.
Nu är ju inte hans tidsperspektiv det aldra bästa, men ibland får han till det!

Han tycker om att läsa sagor. Helst Tinga Tinga, men även Tildes egenhädiga pekböcker och Bu och Bä på engelska. Och helst samma många gånger efter varann...

Han är en dansare, särskilt när Paul sätter på Spotify efter middgaen och de två har disco i vargdagsrummet. Noah knägung är numera en Stricksonklassiker!

Han älskar bilar. Stora att bära på, små att hålla i handen, gula att byta till sig och de två små från Filip som han snabbt tar tillbaka om han bytt bort dom

Mat älskar han också. Fast helst melon, banan, morötter och papaya.
Och glass!
En blivande vegetarian...?

Noah suger på tummen. På högra.
Inte om han är pigg, glad eller upptagen med en lek.
Men är han trött, ledsen eller hungrig, sitter i bärselen eller bara vill mysa lite, då sitter tummen som fastklistrad.

Noah älskar sin randiga solhatt, sina crocs och att ha på sig halband och sjal.
Han älskar ballonger, såpbubblor och att få vara med när vi lagar mat (helst mitt i)  städar (gärna själv med stroa kvasten), och sortera ren tvät (och gärna ta ut det vi lägger in i garnderoben).
Han älsar när vi sjunger I ett hus vid skogens slut, när han får trumma och att plocka i och ur kritorna i asken.
Han kommer sprignande när vi ska skypa med famljen.
Han går och tar fram skorna när han ser att T, j och o är nere på gården.
Han är ett kvicksilver och sitter sällan still en längre stund.
Han sträcker armarna mot oss nör han ser oss och han ger godnattpussar innan han ska sova.
Han har de goaste kramarna.det soligaste leendet och de glittrigaste ögon vi vet.

Allt det här och lite till är numera vår Noah.
Tänk allt vi inte visste om honom när vi fick honom.
Och tänk så mycket vi känner honom nu!
Vilken tur att vi fick just Noah.
Vilken tur att det inte blev någon annan.
Jag menar, att inte ha Noah är ju otänkbart!
Han är ju precis så vi vill ha honom.
Och han är vår son.
Våran alldeles egen.
<3

Mors Dag

Grattis på Mors dag alla mammor ute i världen!
Fast lite extra min alldeles egna mamma!

Det var en mysig känsla jag vaknade med imorse,
För första gången skulle jag fira Mors Dag för att jag själv var mamma.
Och det blev verkligen en väldigt mysig dag!
Vackert väder.
Härlig aerobiccsträning på förmiddagen medan Paul och Noah lekte utanför fönstret.
Långpromenad till lunchstället där Noah (dvs Paul) planerat bjuda mig på sushi.
Fortsatt promenad till Junction ftersom sushistället var stängt (hur nu något kan vara stängt på svenska Mors Dag...!;)
Istället en väldigt god lunch på italienska Medeterrenian på Junction.
Skön långpromenad hem i den sköna eftermiddagssolen med en babblandes och skrattandes Noah på ryggen och en lika pratglad och skojfrisk Paul brevid.
Och slutligen mysig skypning med mamma och syster, de finaste mammorna jag vet!

En jättemysig första Mors Dag!

Nairobi Railway Museum

Den här dagen önskar jag verkligen att pappa och min kompis Y varit här.
Y skrattar nog när jag skriver det, men... hon och pappa hade ÄLSKAT det!
Vi var nämligen till tågmuseumet här i Nairobi, vi och sex andra adoptivfamiljer!
(Ett mindre kollo såg vi ut att vara...)

Av naturliga orsaker ligger detta museum utmed de ganla järnvägsspåret, med det gamla stationshuset i grå sten som mötte oss när vi körde in på gården.

Förutom sitt lite halvdammiga museum hade de ett vackert gammalt lokhus och ett helt hav av gamla tåg, säkert ett trettiotal, från ett sekel tillbaka ute på gräset bredvid.
Här trängdes ånglok och passagerarvagnar med tåg som utfört tunga jobb och varit med i filmer. Alla hade de varit i bruk mellan Uganda och Kenya och i stort sett varenda tåg hade skippats över från England! (Vilket jobb!)
Dessa vagnar och lok blev ju ett himmelrike för klätterglada barn eftersom all fick röras vid!
Så det har klättrats, suttits, dragits och skrattats idag!

Noah kämpar tappert

Glada skratt

Intressant blickfång.

Är det inte,,?

Nä...?

Jo men visst är det en... slalompjäxa?!

Pilla, dra och testa

En vagn som jobbat tungt en gång i tiden

 

Thomas the Engine

Tågen hade vackra namn

 

Ett ånglok till

Inne i styrhytten

(eller vad det heter på ett tåg)

Höjdpunkten, dock, var det lilleputtetåg som fanns för barnen. Det bestod av ett lok som gick på bensin och åtta små vagnar med tak. Detta tog, till barnens (och en hel del vuxnas) förtjusning fyra varv runt den ca 300 m långa banan och i nedförsbacken hade den sån fart att håret flög!
Noah satt helt nöjd under turen men såg väldigt förvånad ut när vi steg av.
Som om han funderade på hur vi kunde komma fram till samma plats trots att vi åkte så länge... ;)

Tåget tuffade iväg

Lite trångt för oss vixna...

 

...men Noah var glad!

 

Efteråt blev det lunch på den libanseiskta restaurangen där de har en jättebra lekpark och hoppborg på baksidan. Det är ett himmelrike för föräldrar istället!

När Noah sedan sov middag och Paul somnade på soffan smög jag mig ner till poolen med en bok.
Det, det var himmelrike för en lite trött mamma!

Första hearingen avklarad!

I morse var det en liten kille som var jätteglad över att hans mamma och pappa gick upp redan halv 7. Båda två!
De som i vanliga fall vid samma tid envist tjatar att det är natt ännu, att han ska sova lite till eller låter honom vila tyst på med en av dom på soffan i vardagsrummet för att slutligen ibland få titta på baby tv, klev nu upp båda två!
Varför han prompt skulle ta på sig den där skjortan, dom där långa byxorna och de blanka skorna hade han mindre förståelse för, men vadå, de var ju uppe båda två!
Att de sedan tog på sig betydligt finare kläder än vanligt gjorde honom lite förvirrad.
Att något var på gång förstod han när leksaker, frukt och många mariekex packades ner.
Men vad?
I taxin började han förstå vad de pratade om.
Hearing!
Jaha, det var äntligen dags för det där första mötet med domaren som de pratat om, för att han skulle få bli son på pappret också.
Inte bara i deras hjärta.
Nu var han med!

Ja, om Noah fattade eller inte har vi ingen aning om, men han var lugn som en filbunke när vi var på High Court, lekte fint med leksakerna som en annan liten kompis där hade med sig och somnade slutligen i selen tio minuter innan vi skulle in till domaren.
Det hela gick väldigt smidigt. En ca 1,5 ttimmars väntan och sedan knappa 4 minuter inne hos en domare som i stort sa "Godkänner" och så var det klart!
Jätteskönt!
Vi som varit lite förberedda på en heldag!

Familjen Strickson förevigade efter första hearingen!

Väl hemma igen, passade vi på att gå iväg till New Life för att väga Noah. Han hade gått ner lite, men väger ändå 11 kg så det går ingen nöd på honom, men vår lillkille hade däremot vuxit en cm till! Så gott som 80 cm är han nu!

Vi hängde lite vid poolen och njöt av den härliga värme vi haft i ett par dagar och sedan var det dags för det traditionella bubblet som man bjuder på om hearingen gått bra ( dvs om den blivit av).
I en härlig eftermiddagssol trängdes vi således fem familjer mellan husen här på Redd, drack juice och bubbel, jagade barn som försökte äta upp alla salta pinnar och melonbitar och småpratade tills det var dags för kväll.

Och den blev för min del en mysig middag med två Lindor, en Lina och en Sandra på Osteria och ett par goda drinkar på Casablaca intill innan det blev hemgång = sänggång.

Härlig dag!

Första hearingen

Himmel!
Vi ska på vår första hearing imorgon!
Vår fosterperiod gick ut i måndags, men vi var helt inställda på att det säkert skulle ta ett par, tre vekor innan vår advokat  skulle meddela oss om att det var dags.
Så ringde han i eftermiddags, mitt under det ljuvliga tårtkaos som var invid poolen på E's tvåårskalas!
"Be there 8.30. Be on time. Wear formal clothes."
Ja, inte har di dagit med oss finklänning, kostym och klackskor för att gå dit  i jeans direkt... ;)
Men vilken tur att vi köpte Noahs kostym igår, passade på att fixa skjorta och skor och det där skärpet jag gått och pratat om idag... Det hade annars kunnat bli lite stressigt.
Så imorgon ska alltså vi på hearing!
Att vi redan kommit dit...
Himmel!

Mammaledigt, brasiliansk restaurang och klädinköp

Igår var Paul och Noah "mammalediga" nästan hela dagen! Först var jag på ett möte med Judith och en annan adoptivmamma gällande skolan i Kibera och efteråt var jag med grannen Li och fixade fötterna- äntligen! Dom gick det ingen nöd på, men jag kände att det drog lite i saknadsnerven nr jag närmade mig Redd efter pedikyren.
Det är en skön känsla, det där att komma hem och mötas av både Pauls och min sons ögon.
Ett par grönmelerade och ett par bruna.
Två leende munnar.
En med röda läppar och en med bruna.
Men med samma glädje.
Och båda är de mina!
Att de sedan sekunden efteråt var mer intresserade av boken de tittade i är ju en annan sak! ;)

När barnen hade somnat, smög vi och grannarna fam F oss upp till fam Th, som bjöd på väldigt goda ostar till väldigt goda viner. Det blev en himla mysig kväll. En sådan där man borde ha mycket oftare.

Idag var Imma hos oss. Oj, vad rent det är nu! Hon tyckte nog vi hade det lite skitigt... Vi ställde in hennes besök förra veckan eftersom vi hade Mandy på besök och var på utflykt den dagen. Och nu ville hon "städa igen" den dagen. tror hon städade mer som tre onsdagar...!

Det finns en brasiliansk restaurang här i Nairobi som heter Pampas. Där serveras det en stor buffe och när man sedan sätter sig kommer de ut med en stora stickor med olika slags kött. Man får ett litet runt kort, med en grön sida och en röd. Så länge man har den gröna sidan upp kommer de med mer kött, men vänder man så den röda sidan är upp, då visarman liksom att man fått nog!
Dessutom har de en jättefin klätterborg, ett par gungor och två gungbrädor! (Vilket den här lilla familjen numera knappt klara sig utan vid restaurangbesök...)

Vi had pratat om att gå dit sedan vi var vid kusten, och idag blev det så äntligen av!
Det är en sober restaurang, kändes väldigt lyxig med sina vita dukar, stora vinglas och ljusbeige moccastolar, och vi hann bli lite nervösa med tanke på våra barn innan vi insåg att vi skulle få sitta ute under det stora avokadoträden! På trämöbler! :)
dessutom insåg vi sedan att det bara var två andra par förutom oss, så vi kunde lugn slappan av.
Med oss var fam Th med O och J, fam M med M och E, Jo och Li med Lo och sedan en famlj till vi nyss lärt känna med en liten W, 2 månader äldre än Noah. Det är roligt att gå så där många för dels är man inte ensam vid klätterställningen eller vid bordet, och dels kan man ibland ta flera barn så flera får sitta liksom.
Maten var jättegod! Salladerna var allt från en mild quinoasallad och en balsamerad rödkålssallad till en hericot verts vinegrettsallad och en korianderprydd finhackad gurksallad.
Köttet var klart intressant. Jag älskade inte krokodilen och biffen, men kalven smalt i munnen liksom de brasilianska korvarna.
Efterrätten var ändå bäst; grillad ananas med kanel på...! Yummie!

Bär vi sedan i rad traskade den knappa kimometern till The Junction för lite shopping, måste vi sett ganska roliga ut.
Först två aningen svettiga mzungos med ett litet mörkt barn i vagn (vi).
Efter dom, två till mzungos med två andra mörka barn i händerna (fam Th)
Sist ytterligare två muzungos till, dessutom en av dem 1.98m lång, med ytterligare två mörka barn, en av dem gallskrikandes för hon ville gå själv...

Vi kan numera checka av våran första "period", vår 90 dagars fosterperiod. Nu är våra papper på väg att lämnas in och vi vet att vår advokat kommer kalla oss påvår första hearing allt mellan imorgon och tre veckor.
Typ.
Men så här är det här.
Så nu har vi köpt Noah hans första kostym.
Inför domaren ska man vara finklädd, nämligen.
Paul  har med sig hela kostymen hemifrån och finskorna, jag klänning och klädda skor med klack  Dessurom bör jag ha uppsatt hår.
Noah har numera en svart, kritstreckranding kostym med väst och nya svarta små skor. Han är jättestolt! Kanske inget vi kommer använda så många gånger i Sverige, men den kommer definitivt att sparas...!

ABC Studios

Idag blev det en dag full av aktivitet, fast det var tänkt som en softardag!

Efter morgonens aerobics skulle grannen Li och jag gå och fixa fötterna. Dock fick jag ställa in det pga av ett vätskande myggbett . Det svider som den när de masserar fötterna och jag tyckte det kanske  var lite onödigt att lida i två timmar när vi lika gärna kan göra det en annan dag. Tid har vi ju gott om här, både Li och jag! J

Istället blev det en tur till shoppingstället ABC Studios, där fiskretaurangen Seven just öppnat. En ljuvlig lunch blev det tillsammans med fam Th och M och alla barn. De kan sin fisk, Seven! Dessutom var retaurangen fräsch och snyggt inredd, hade små glasskålar med fiskar i lite överallt och de som jobbade var både kunniga och hjälpsamma. Lite väl livat kanske de andra gästerna tyckte det blev när våra 5 små illbattingar fick ny energi efter lunchen så vi satt  inte kvar så vidare länge efter kaffet…

På ABC Studios finns också en mysig liten affär som heter Blue Rhino. De har lite allt möjligt som har md inredning Kenyan Style att göra. Vi hittade både lampskärm, kuddöverdrag och krokar men själva handlandet  får vänta tills nästa gång. Man kan ju faktist bara titta ibland. Fast det är svårt.

Det kunde vi däremot inte i den lilla italienska delikatessbutiken intill. Oj, vad vi dreglade över allt gott där inne. Och vi kom ut med två ostar och OXO-cubes. Det senare kanske inte verkar så exotiskt (buljong?) men det har varit skvatt omöjligt att hitta vegetarisk buljong här. Så när jag såg de små gröna kuberna blev jag alldeles lycklig! Jag har sagt det förr och jag kommer säga det många gånger till; Det är det lilla som gör det!

Safari i Hells Gate och Aberdare, familjemys och grannhäng!

Morgonen efter att Mandy hunnit installera sig lite, drog vi på safari.Och vilken safari det blev!

Vi hade fyra dagar med vår guide Salaash och hans jeep The Donkey, först till Hells Hate och sedan upp till Aberdare.

Salaash och hans Donkey



Infarten till Hells Gate Park

Första anhalten, Hells Gate, är en underbar vacker dal, grön och frodig, omringad av ca 30-50 meter höga klippväggar bildade av erosion för flera tusen år sedan. Det hela fick mig att tänka på böckerna om Hästarnas Dal. Minns ni den med Aila och grottmänniskorna...? När jag läste böckena var det liksom detta jag såg på näthinnan!

Här kan man, om man inte åker jeep som vi gjorde, gå eller cykla förbi giraffer och zebror som står och betar, se ett och annat vårtsvinspar springa iväg med svansarna i vädret och se örnar segla över en. Slutligen kom vi fram till canyonen i Hells Gate, vilket allstå är en par km lång, ganska smal canyon där vattnet har format väggarna enromt vackert. Den sandiga marken var mjuk att gå på, och lämnade kvar spåren efter oss. Och inte bara efter oss... Vi fick se färska spår efter leopardungar!
Eftersom vi var i slutet av regnperioden var det en del vatten kvar och på ett par ställen var det lite svårt att ta sig fram. Men med lite envishet och en hjälpande hand kom vi oss hela vägen in. Sedan blev det emergency exit upp för säkerhets skull! ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   

 

 

När jag var liten såg jag filmen och läste boken Lejonet Elsa, om en dam som hade ett vilt lejon hemma som hon slutligen släppte ut i den fria. Det visade sig att Elsamere, där vi skulle bo första natten var just det ställe där Elsa bott!

Här satt vi och såg solen gå ner över Lake Naivasha, åt en god middag och satt sedan en stund utanför vårt lilla hus, titade på stjärnorna, driog in den friska luften och verkligen njöt av det vi annars inte kan göra kvällstid i Nairobi.

 

 

 

 

 

 

Efter en mycket skumpig färd dagen därpå, genom ett jordbrukslättland, nådde vi Rift Valleys böljande sluttningar. Väl uppe, fick vi vår första  "riktiga" safariupplevelse!
Salaash stannade bilen och berättade om vägen vi hade framför oss följande 20 minuter.
Det var en ganska smal väg med förhållandevis brant sluttning uppåt på ena sidan och en lika brant sluttning nedåt. "Ni ska inte bli rädda, började han, men om det kommer elefanter uppifrån, måste vi  hoppa ur blen och ner i en liten grävd grop invid vägen. Dessa finns var 20.e meter. Det är för att elefanterna kan annars ta med sig bilen för de kan inte stanna. Men ni ska inte bli rädda."
Vi blev lite nervösa ändå.
Visserligen mötte vi en bil och Salaash trodde det då skulle vara lugnt, men vid varje kurva eller sväng häll vi alla ändå andan.
Så när vägen nästan var slut brakade det till i buskarna snett framför oss!
Salaash stod på bromsen.
Vi kippade efter andan,
Ca 50 meter framför oss vällde ett tiotal elefanter ut på vägen från sluttningen ovanför och fortsatte en bit på vägen innan de svängde av och fortsatte neråt.
Först var vi alldeles tysta.
Sen utbrast vi alla i ett hysteriskt skratt!
Vi slapp bunkern, men hjärtat slog ett par extra slag där...!

Vid lunchtid fick vi vår andra nästan-upplevelse av leopard. När vi ätit upp, varit iväg en kvart och tittat på ett vattenfall, fann vi leopardspår där vi suttit.

 

Först åt vi...

 

...sen kollade vi in vattenfallet...

 

...från alla håll,,,

 

 

...och när vi kom tillbaka till lunchplatsen fann vi detta!

 

Efter en fantasktisk tur genom de gröna skogarna, förbi bufflar, hyena, fler elefanter, babianer, vårtsvin och bushbucks kom vi fram till The Arc där vi skulle bo andra natten. Det ser verkligen ut som en stror ark byggd i rött trä, och på babord sida fanns ett stort vattenhål dit djur kom under olika tider under dygnet. Så häftigt! Vi såg elefanter som lekte och boxades alldeles intill oss, vårtsvin tre meter ifrån fönstret när vi åt midddag och en liten bush baby utanför barfönstret! Om vi vetat hur häftigt det var hade vi valt att bo där en natt till istället för det sista stället som vi nu fick.

Så vackert

 

 Mycket sol!

 Vackra toppar

 

Vackra dalgångar

Våra vackra randiga vänner

Elan, Inte lika vacker men cool

Vårtsvinsfamilj, Störtcoola!

Mount Kenya

Buffel som inte tyckte vi skulle ha förkörsrätt.

Vårtsvin på väg bort!

 

Noah i sin Vemdalen Ski Center fleece sträcker på benen

 

Noah i pappa Pauls safarihatt

 Syskonen Mandy och Paul

 

 

The Arc

 

Elefanter vid vattenhålet

 Och en av bufflarna

 

 

 

Det fanns tydligen noshörning i området, så nästa dag tog Salaash med oss till ett område som det ibland finns noshärning i. Tyvärr fick vi inte se någon, men den dagens färd, upp och ner för dessa böljande gröna backar och dalar var en njutning i sig. Solen sken, himlen var alldeles blp, vi kom förbi antiloper, impalor, fler elefanter, giraffer, zebror, babianer och vår favorit vårtsvin.

Sista natten spenderade vi på en Country Club i utkanten av Aberdare. Fint men vi längtade tillbaka till Arken. Dock fick vi oss en fin liten vandring och såg Roschild giraffer.

 

 

 

Det enda vi egentligen hoppats på, men aldrig lyckades se, var leopard.
Så nära så många gånger och ändå så långt borta! :)
Men när vi åker till Masai Mara i juli, då så...!

 

Dagarna som var kvar av Mandys besök spenderade vi delvis hemma och bara var, men vi passade också på att visa Mandy runt lite. I Karen kollade vi in Karen Blixen musem, fikade på  Karen Coffee House, var in till Kazuri och Fliflopstället, slank in till Amani studios, handlade på Masai marknaden på Village Market och käkade golunch på Osteria.

Nu har Mandy åkte hem.
Det är allt lite tomt efter henne.
Men det var så roligt att ha henne här!

Igår kväll var vi över till familjen F och blev bjudna på tapas. Gött, gött.
Idag tog vi en tur till en marknad tillsammans med dom, en marknad som brukar hållas ett par gånger varje år. Soko Soko Market, heter detn. Massor av fina saker gjorda av kenyanska komnstnärer och lokala hantverkare. Men det ironiska var att vi efter ett tag insåg att det var som att vara hemma i Sverige; det var nästan bara mzungos där! Vita! Annars är det tvärtom ju!