Finally...!

Så hände det till slut, det där som vi väntat på så otroligt länge.
En vanlig dag blev till en oförglömlig dag.
Mobilen ringde, mitt under ett möte, och en varm röst berättade att vi fått en son.
Jag tror aldrig min puls varit så hög som när jag insåg vad kvinnan med den varma rösten sa,
att det där vi väntat på hade hänt.
Hon pratade en massa, men allt jag hörde vad hans vackra namn, att han var 1 år och 4 månader och frisk. Sedan minns jag att jag tänkte "Men sluta prata, kvinna, så jag får ringa Paul!" ;)

Det har nu varit en omtumlande tid. Det tog ett par dagar att komma över chocken och sedan tog det praktiska vid. Nu har vi bokat flygbiljetter, skaffat visum, bestämt oss för reseförsäkring, fått låna den enorma Indinenresväskan, tagit alla sprutor, börjat tänka på packningen och börjat städa ut oss ur huset. Tur att Anna fixar hyresgästerna...!

Det är gånger som det här jag inser hur fantasktiska våra familjer och vänner är. Jag har hört om några adopterande föräldrar som lite sorgset tyckt att andra inte alls uppmärksammat deras adoption på samma sätt som när andra fått biologiska barn. Det tycker jag är ledsamt men jag inser också hur lyckligt lottade vi är som har de vi har runtomkring oss. Bara glada grattis, varma kramar, glädjetårar, rörande fina små presenter, uppmuntrande ord- allt det där en nybliven chockad mamma behöver. Det kommer bli jobbigt att säga hejdå så länge, till alla.

Men ett enormt äventyr väntar. Vi kan inte vänta på att få träffa N och få börja livet som famlje med honom. 7 feb åker vi...!

Lite närmare...

17 dec, mer eller mindre vid frukostbordet när vi var hemma hos Pauls föräldrar i Leek, fick vi telefonsamtal från Kajsa på AC. Vi hade fått svar från NAC att blivit godkända som adoptionsföräldrar i Kenya!
Äntligen! Vilken lättnad!
Nu vet vi att vi kommer bli föräldrar trots allt.

Nu efter en skön och mycket social jul med familjen, härligt intensiva mellandagar, ett roligt nyår hemma hos U och T och lite skidåkning i Kungsberget och Romme, börjar nu vardagen igen imorgon.
Och vi väntar på det där samtalet som ska förändra våra liv.
För snart kommer det.