onsdag 31 juli 2013

Mellanlandning

Vi är tillbaka i Nairobi efter dagarna på Diani Beach.
Och vilka dagar det blev!
Solen strålade allt varmare, himlen blev allt blåare och havet blev allt varmare.




När vi kom tillbaka från hearingen vid 21-tiden på fredagskvällen möttes vi av tre exalterade barn som hoppandes berättade att de provat på att dyka med tuber i poolen, handlat fina smycken av "riktiga masajer, Fia!" och hittat enmorma snäckor på stranden.
Aningen trötta men otroligt glada över dagen satt vi en lång stund med Johanna och Jonas och pratade ute på verandan när barnen lagt sig.

De dagar som var kvar badade vi i havet, gottade oss i och vid poolen, njöt av all inclusiven på alla sätt och åt Christinas goda toasts när middagen kändes sen.
Vi spelade pingis och biljard i utebaren på kvällarna, var på krabbsafari eller satt ute på verandan utanför rummet och njöt av kv
Vi köpte finfina nygjorda, och ännu gröna halmhattar.
Vi tog kusinkort, gick utmed stranden och blev ena hejare på att avvisa försäljare.
Noah har frustande kastat sig som en säl i vattnet, njutit av att få all ljuvlig uppmärksamhet av kusinerna och av att kunna sova middag under en palm på förmiddagarna.


Här bodde vi, Neptune sett från havet.

Dagvy
 
Nattvy

Noah med Tilde och Filip

Kusinkort var inte världens lättaste...
 

Han har bubblat en massa nya ljud, säger titta och waow ideligen, vinkat lyckligt när han träffat Johanna , Jonas eller barnen efter att inte sett dom på en stund, envist kallat sina föräldrar för Ia och daddy. Tycker det låter lite som pappa och hans nya tjej... Men eftersomom alla andra säger Fia förstår jag honom. Vi får träna på mamma och daddy när vi är själva igen... ;)

Och Noah har dansat!
Dels på minidiscot, men också för sig själv när det var ett band på kvällen som spelade lite dansbandsinspirerat. Det är ett skönt gung i vår unge! :)

Ljuvliga dagar, var det, som vi inte alls ville skulle ta slut.
Men lite tur var det ändå att vi inte förlängde veckan som vi ett tag pratade om.
På vägen hem blev nämligen hälften av oss magsjuka, en efter en.
Så de här dagarna i Nairobi blev inte riktigt som vi planerat innan.
Det blev sjukstuga!


När vi var pigga nog att gå ut passade Olle på
att vara utomordentlige barnvakt åt Noah och Th.

Idag har dock alla piggat på sig så bra att vi kunde ta en av de planerade utflykterna, om än i lugnare fart och lite midre omfång än tänkt. Det blev en tur till Karen; till girafferna, till Tamambo (så de måste funderat över varför så många åt så lite av den så goda maten...), till Kazuri och till Marula Studios och FlipFlop Recyclingstället.


Olle och Mr Pumba
 
 
Tilde och Filip matar Giraffen Ed


Lunchpaus på Tamambo
 

Nu börjar vi ladda om för på fredag bär det av på nya äventyr.
Då ska vi till Masai Mara och The big Migration!
Vi kommer bo enkelt, på Salaashs forskningsstation, mitt ute på Mara och han har sagt att vi kommer kunna se elefanterna vandra förbi när vi sitter och tar igen oss efter dagens tur...
Läskigt härligt!
Men ack så coolt!
Mara, here we come!

fredag 26 juli 2013

Det blev en andra hearing!

Flyget tillbaka till Nairobi för vår andra heraring gick så tidigt imorse att morgonfåglarna ännu inte vaknat.
Det var mörkt och fuktigt ute när vi boardade i Mombasa och ljust (fast gråmulet) och kallt när vi landade i Nairobi.
Vi var lite nevösa att det skulle vara trafikstockningar på vägen, men tänkte att nästan 2 timmar skulle räcka från flygplatsen till Redd, att vi kanske fick kasta på oss kläderna men nog vara i tid ändå till 8.30. För i de strandkläder vi hade på oss hade vi inte blivit insläppa i domstolen och Mwuenda hade ju sagt att vi skulle vara i tid.

Det blev lite stressigare än vi hade trott.
Tydligen hade det hänt en liten olycka i en rondell i den redan ganska tjocka fredagsmorogntrafiken.
Vi satt stilla efter ca 10 minuters körning. Rörde oss i snigelfart en stund. Stod stilla en stund. Rörde lite på oss. Stod sedan stilla i närmare en halvtimme. Sedan stilla eller smårullandes i omgångar.
Vi blev allt svettigare i bilen och kollade allt oftare på klockan.
När klocklan började närma sig 8, vi inte ens var halvvägs och taxichauffören som skulle möta oss på Redd och ta oss till Milimani Court House hade ringt 2 gånger, insåg vi att vi var tvugna att gå över på plan b.
Vi bad vår körande taxichaufför köra oss direkt till domstolen i stället för hem.
Paul ringde advokaten och sa att vi var sena.
Jag ringde grannen Linda och bad henne packa ner våra court-kläder och skor (tur hon frågade om Paul skulle ha strumpor...!) och ge till taxichauffören och så fick han möta oss utanför domstolen.
Tack o lov släppte trafiken slutligen och vi var inte mer än ca 10 minuter sena när vi klev ur taxin.
Och lika mycket tack o lov träffade vi vår guardian Esther precis utanför som med sin lugna stämma och mjuka ögon fick ner oss lite i varv.
Innanför säkerhetskontrollen stod sedan Esther småleendes med galgar och väskor medan Paul och jag sprang in och bytte om oss och Noah.
Ca 20 minuter senare var vi uppe på Childrens Court, propert klädda, kanske aningen rufsigare än beräknat och med en väldans massa väskor.
Phu!
Vi fick då veta att vi var sista paret ut som nummer 21och Esther trodde vi skulle komma in senast halv 12. Så med facit i hand hade vi kunnat ta det lite lugnare... ;)
Men väntan utanför var lugn och trevlig, vi pratade med flera familjer vi känner och Noah lekte och sprang glatt i korridoren.

Slutligen blev det vår tur. Bara fem minuter tog det och en lite för glad Noah mutades med chipatti för att han inte skulle överrösta domaren.
Men sedan var det klart och judgment får vi 20 sept!
Det kan kanske tyckas mycket med 8 veckors väntan, men för oss hade det lika gärna kunnat vara hearingen som varit 20 sept och ser man det så har vi faktiskt tjänat 8 veckor!
Sådär som Filip skulle tänkt!

Nu tar vi igen oss på soffan och njuter av tanken på att vi har fått ett datum att börja planera lite efter.
Kanske kan vi börja planera hemresa i mitten eller slutet av oktober på riktigt nu...?
Men först åker vi tillbaka till kusten och njuter av dagarna vi har kvar.
Hearingbubblet får vi ta när vi kommer tillbaka!


torsdag 25 juli 2013

Födelsedag vid kusten

Kanske var det inte det mest soligaste väder som mötte oss när vi kom fram till Neptune på Diani Beach igår.
Kanske var de inte de roligaste aporna som gärna smet in genom balkongdörren och snodde bananer från bordet.
Kanske var det inte heller det starkaste kaffet som serverades ur kaffetermosen vid snackbaren.
Men vad gjorde det?
Vi var ju äntligen på kusten med Johanna, Jonas, Tilde, Olle och Filip!

Trots ett ganska ihärdigt regn har vi haft ett par toppendagar redan.
Bara att få umgås som hemma är ju lyx.
Att se Noah mysa med sin moster och morbror och se kusinerna rulla sig sandiga i vattenbrynet gör oss varma i magen.
Och tycka vad man vill om all inclusive, men som barnfamilj är det ju toppen! Och Neptune är ett fint ställe med trevlig personal, riktigt god mat, lekpark (!) och bra poolområde.

Idag firade vi syster som fyllde år, 40 år blir hon min lilla syster.
Tyckte hon var 12 för bara ett par år sedan, så hänger inte riktigt med...
Det blev uppvaktning tillsammans med mamma och pappa på Skype från Kottbo.
(Återigen, Skype, alltså, vilken uppfinning!)
Sdan blev det en lugn förmiddag med vattengympa och volleyboll (vi år ju ändå på all inclusive!)
medan regnet smattrade oss i håret.
Efter lunch blev det riktigt fint så då gick vi en sväng utmed stranden. Vi satte oss en stund på den vita sanden medan varnen lekte i vattenbrynet. Det var sådär riktigt gött, ni vet.
Vi började prata om vad vi skulle ha på oss till kvällens födelsedagsmiddag på Nomad när vår telefon plingade till.
Hearing imorgon, stod det, Var i tid. ta med mat, det kan bli en lång dag. Hälsingar från vår advokat.
Vi som, när vi åkte hit hade släpt allt vad hearing hette!
Vi var helt säkra på att det inte skulle bli av alls!
Så nu blev det fart på oss!
Flygbiljetter bokades, Nomad ombokades och vi blev alldeles virriga, snurruga, darriga.
Och glada!
För en dag är ifrån familjen K-H betyder kanske två månader mer med dom hemma i Sverige.
Innan kvällen var slut hade vi ändå hunnit fira Johanna lite mer vid middagen och nere i baren med sång av både oss och servitörerna, födelsedagsdans på scenen och födesledagdrink.

Tidigt imorgon bitti flyger vi så nu hem till Nairobi, går på hearing (om allt klaffar såklart) och är tillbaka på kusten på fredag kväll igen.
Då hoppas både vi få fira Johanna lite mer och att vi fått hearingen avklarad och datum för judgment.
Helst med sol och klarblå himmel.
Och inga apor i rummet.
Och starkt kaffe.

tisdag 23 juli 2013

De är här!

Igår kom de, vår härliga, rörliga, varma, goa Karlsson-Hallbergsfamilj!
Som vi hade längtat.
Och vilket möte det blev för kusinerna Noah, Tilde, Olle och Filip, moster Johanna och morbror Jonas.
Noah var först väldigt blyg. Efter allt skypande tror vi han kände igen dom, men de och väskorna var ju så många när de vällde ut ur taxin! Noah tog skydd i mammas famn först och begravde hunudet i mammas halsgrop. Men redan efter ett par minuter satt han på golvet tillsammans med kusinerna och visade stolt upp sina fina nya sockiplast han fått från mormor och morfar. Efter att ett försiktigt leende spridit sig över hans ansikte när kusinerna plockade fram fem efterlämnade bilar, då var isen bruten!
Sedan dess har det varit full fart.

Mys på Masaifilten

Fart vid frukostbordet

Noahs förtjusning över storkusinerna når inga gränser och han kvittrade av skratt när de jagade varann runt på the Junction, dit vi tog en tur idag.
Vilken tur att det är ömsesidigt!
Det är så många kramar och pussar som delas ut, så många famnar som vill bära, så många goa, fina kommentarer och leenden som ges och så fantastiskt lyxigt att ha sådana bra barnvakter!
Och det är fantastkiskt att ha våra kära nära.
Men nog mest fantasktiskt är att se hur självkart det är att vi är familj, oavsett hur vi ser ut på utsidan.


Noah och Tilde


Olle, Noah och Filip

Vi började dagen med lite sovmorgon för de som flugit långt och sovit lite, åt en långfrukost och tog sedan Matatu till The Junction där vi gick runt och kikade lite.

Efter en ovanligt god "skåpmatslunch" gick vi över till Raha Kids.
Där överlämnades fyra stora väskor fyllda med gröna fotbollströjor och forbollsskor, skänkta av Lillåns fotboll och innebandyklubb som JoJo hade haft med sig. Joanna hade varit lite nervös för att de skulle bli stoppde i tullen. Hur skulle de förklarat denna massiva hop av fotbollskläder utan att behöva betala gåvoskatt.
Svettig familj...?
Stanna länge...?
Tur att de inte ens fick frågan... ;)
Pojkarna på Raha Kids blev otroligt glada när de fick se vad som fanns i väskorna.
Snart kryllade det av stora och små killar på planen i gröna tröjor med Lillån skrivet på ryggen.
Två av dom var aningen blondare.
Olle och Filip spelade nämligen med!

Lagfoto!

Olle och Filip

The Coaches
 

Noah, Johanna, Filip, Fia, Tilde, Olle och Jonas framför Raha Kids.
 
Tittut!
 
Efteråt trodde vi att vi skulle få se killarna dansa afrikansk dans, för vi hade frågat om det dagen innan.
Men till vår förvåning och glädje gav de oss hela den afrikanska showen med akrobatik, thai kwendo och dans och sång! Vilken start på Karlsson-Hallbergs kenyanska besök!

Nu väntar vi på pizzan och sedan blir den en tidig kväll.
Det är dags att gå upp tidigt igen.
För nu ska vi till kusten och njuta!


söndag 21 juli 2013

Som varm choklad en kall vinterdag

När vi åkte ner till Kenya, skulle Johanna och hennes familj inte komma, det visste vi.
Och det var helt ok.
Vi åkte ju veckorna innan valet och det fanns ju en oro för att det skulle bli som förra gången.
Och vi ville inte att någon skulle komma hit utan att känna sig säker.

Men valet kom och gick och det var, som vi skrev i februari, lugna gatan! :) Kenyanerna själva hade ju enträget sagt, vi vill ha ett fredligt val, och så blev det också.

Snart började Johanna prata om att kanske, ändå.
Jag ville ju inte vara den som påverkade ;) men jag nämnde nog sådär i förbigående och nog ganska ofta härligt det är här, hur lugnt det är, hur säkert vi bor, hur fantastiskt safarisarna var, hur härligt oceanens vatten är när det slår mor fötterna och brisen smeker ens kind, hur go Noah är och hur mycket han längtar. Och hur mycket vi längtar.
Men bara i förbigående förstås.

Om det sen var det eller längtan efter en lite ovanlig semester vet jag inte, 
men plötsligt satt de där på skypen en dag, hela familjen, och ropade Vi kommer till Kenya!
Den värmen som då spred sig i kroppen var en sådan där som när man dricker varm choklad en kall vinterdag. En värme som sprider sig ända ut i fingerspetsarna. Och som stannar kvar.

Och imorgon kommer de alltså.

Så nu fixar vi madrasser, extra bestick och planerna dagarna.
Och kan liksom inte vänta!

Paul har spelat squash och jag och Noah har rännt med Linda och Th på Yayas Masai Marknad för att få tiden att gå, vi fixar och donar och passar på att åka och säga hej då til fam Ku som åker hem till Sverige när vi är i Masai Mara om två veckor.

Om vi får en ny hearing på fredag eller inte vet vi inte ännu, men just nu tar glädjen över besöket över.
Som varm choklad en kall vinterdag.


lördag 20 juli 2013

Mysig lördag

Lat förmiddag med skypande med familjen.
Buss in till stan efter lunch och och den mest effektiva handlingen någonsin på Masaimarknaden,
Mysig familjenmatlagning a la Anna Jones (frystömning) och spontan middag med fam Fr som avlutades med smågodis, kortspel och många goa skratt.
Slutligen skypning med älskade, efterlängtade syster med familj som kommer om färre dagar än jag har fingrar på min hand.
Äntligen!
Så vi längtar efter dom!

fredag 19 juli 2013

Lite deflated

Nej, det blev inget.
Alla 2nd herings har blivit inställda idag, fredag.
Vi har en fredag till på oss, så än är det inte kört med att kunna komma hem i september.
Men vi vet också att det varit problem med flera inställda hearing den sista månaden.
Så vi kanske inte kommer hem riktigt lika tidigt som vi hoppats på.
Även om vi var beredda, kändes det allt lite som när luften går ur en madrass.
A bit deflated.
Men det är ju inte så mycket vi kan göra. Bara gilla läget.
Och egentligen går det ju ingen större nöd på oss förutom att vi längtar efter att få träffa alla vi saknar.
Men visst känns det extra bra med besök på måndag! :)


onsdag 17 juli 2013

En liten förhoppning

Vi står på listan.
Det var vad vår advokat Mr Mwuenda sa när han ringde idag.
Vi står på listan för fredagens hearing.
Men, påpekade han, det har varit en massa problemet i domstolen på sistone. Domaren har varit sjuk ( eller vad nu orsaken för hans frånvaro var) och hearingar har skjutits fram, något som Mwuenda uppenbarligen inte var särskilt nöjd över.
Så vi står alltså på listan men vi ska få höra imorgon om vi för det första står kvar.
Och om vi står kvar på torsdag, ska vi ändå vara beredda på att vi får åka hem utan hearing på fredag.
Att allt i denna process inte skulle gå på räls har vi ju räknat med men vi har hunnit bli lite bortskämda sedan vi kom hit.
Vi har fått bra socialsekreterare, ljuvlig guardian och effektiv advokat.
Alla möten har bokats i tid och blivit av som planerats.
Hearingen kom då den skulle enligt Mwuendas plan och allt gick bra där.
Childrens departement fick vi straxt efter med en riktigt bra intervjuare.
Så med all rätt, egentligen, borde det ju spåra ut lite nu.
V är mer  förberedda på att det inte blir av än att vi faktiskt går därifrån på fredag med andra hearing avklarad och etta datum för judgement.
Fast, ändå...
Det vore ju bra skönt om det kunde gå!

tisdag 16 juli 2013

Solig tisdag

Sol när vi drog isär gardinerna
Varmt redan kl 9 när vi gick till Gemina.
Yoga med öppna fönster för värmens skull.
Svettig promenad till LANs office för möte med Susan.
Förvånansvärt kallt rum, eftersom de hade air condition!
Men svettig promenad hem.
Sol på Pauls nacke under fotbollsträningen med Raha.
Sol på Fias axlar under promenaden till Geminas pool.
Skugga i vagnen för Noah.
Härlig ljummen värme på magen och benen.
Soldoft från chokladbrun hud.
Så varma stenar runt poolen att det gjorde ont i fötterna  att gå.
Svalkande vatten.
Varma skratt med fam Å och fam K-A
Varm i magen när Paul oväntat kom och joinade oss.
Svettig promenad tillbaka till Redd.
Sol på skypen från Kottbo och Katrineholm!
Varm, god Hawaiipizza till middag- som sommar på ett fat! ;)
Det är ju ändå "Buy two for one" varje tisdag på Pizza Express oavsett om juli ska vara den kallaste vintermånaden i Kenya!
Eller hur...!
!

måndag 15 juli 2013

När man får oväntat besök

Häromdagen ringde S, en av adoptvimammorna som bor ute vid kusten. V har träffats lite kort ett par gånger innan. En skön tjej med skinn på näsan, med en glad och trevlig man, sånt vi gillar! :)
Hon hade sett vår annons på Kenyalistan ( den emaillsita som kommande, nuvarande och dåvarande adoptivfamiljerna kan vars med i ) om spjälsäng. Den där som vi tog bort när vi gjorde om, gjorde rätt men som inte kom längre än till andras rummet...
Råkar den vara kvar? undrade hon, vi kommer nämligen  till Nairobi för vår första hearing och vi ska bo på Redd och har ingen säng till vårt Lejon.
Visst var den kvar ( även om en glad dansk familj kommer ta över den i augusti ) och vi fick oväntat besök på Redd på köpet!
Fyra dagar var de här, så vi hann ses lite både över löksoppa, kaffe och småprat mellan deras shoppingturer ( klart man måsten passa på när man är i storstan! )
Sista dagen de var här hade de intervju på Childrens Departmen så deras lilla Lejon fick vara hemma med oss. Och en sådan liten guldklimp han var!
Kanske inte konstigt att Noah blev lika svartsjuk som en nyblivna storebror och kastade sig i famnen på den av oss som höll i Lill-Lejonet. Tur nog smälte även han för lillkillen och till slut delade han med sig både av dockor och kramar.
Sist var det ju vi som lämnade i från oss Noah till grannarna så det var intressant att liksom vara " den andra familjen" nu och själva se hur bra det gick.
Nu riktigt längtar vi tills det är fam Fr's tur så vi får rå om Th en hel förmiddag.
Det kommer Noah dessutom gilla från första stund.

Vi har en ganska lugn vecka framför oss.
Vi jobbar för att få nya sovrutiner för Noah. Eller att få tillbaka någon slags kontinuitet, vill säga.
Just nu är vi plötsligt tillbaka lite på ruta ett, och det är aningen frustrerande.
Jo, vi vet... Vi är inte de första och inte heller de sista föräldrarna som går igenom detta.
Men varför ska det så svårt att få den älskade ungen i säng...? Så himla roliga är vi ju inte just nu!
På dagtid, när Noah ändock är pigg och glad för det mesta, passar vi på att bara vara och njuta av den värmande solen som, till alla kenyaners förvåning bara fortsätter att lysa dag efter dag.
Det ska ju vara kallt i juli.
Sägs det.
Anna och jag passade på att smita ifrån våra familjer och få våra naglar och händer ompysslade på eftermiddagen. Som en föraning om hur vi vill at veckan ska bli.
Lugn och skön.

För om en vecka är det allt annat än lugnt på Redd Apartment lägenhete nr 69,
Då kommer syster yster med familj.
Så vi längtar efter detta hysteriskt ljuvliga kärleksfulla myller av Hallberg-Carlssonar.
Det ska bli så skönt att se dom, få krama om dom och äntligen få visa Noah att hans kusiner inte bor i datorn.
Fast lugnt, det blir det nog inte...! ;)

söndag 14 juli 2013

I väntans tider

Denna process, där Noah i slutändan blir vår rent lagligt sett (i hjärtat har han varit vår sedan vi fick honom till oss) kan nästan liknas med ett tv-spel.
Man måste först registrera sig innan man får börja och sedan måste man klara av en nivå innan man får gå vidare til nästa.
Vi har registerat oss, både i Sverige och i Kenya.
Vi har klarat av nivå ett; att möta Noah. Check.
Nivå två klarade vi också; att få ta hem honom. Check
Nivå tre; fosterperioden på 90 dagar. Check
Nivå fyra var hearing nr 1. Check
Nu är vi inne på nivå fem, den andra fosterperioden och gör nu allt för att klara av att komma in på nivå sex, som är att få gå på vår andra heraring innan 1 augusti då semestern börjar.
Så känner oss lite som två Packman... ;)

Det är bara på fredagar de har hearingar, så även om vi ligger lågt så tänker vi på det varje torsdag.
Esther, vår guardian ringde i fredags och var lite frustrerad och irriteraad över att vår advokat inte lyckats ge oss en tid den dagen när nu alla pappper var klara. Så nu hoppas både vi och hon på nästa fredag.
Av flera anlednignar för oss.
Inte bara för att vi då vet att vi är ett steg närmare slutmålet, utan även för att vi planerat att inte vara i Nairobi någon av de efterföljande två fredagarna.
Vi har tänkt vara vid kusten och på Masai Mara med vårt nästa besök.
Men blir det då, är det bara att avbryta och åka hem.
Kläderna är färdigstrukna och hänger redo i garderoben!
För hellre det än att vi får vänta tills efter det sex veckor långa lovet innan vi kan få en ny hearing,,,!

Vi stortrivs, men visst lägtar vi efter att komma hem till er, famlj och vänner och börja livet hemma.

Under tiden vi väntar går tiden sin egen gilla gång.
Noah växer så det knakar i hans krulliga hår. ;)
Han har börjat härma ord allt mer, om än lite och säger då och då första ljudet i namn. t ex första ljudet i kompisens Ts namn och mamma Fia blir just nu Ia medan titta och daddie är riktigt tydligt.
Den visserligen morgontidiga men kontinuerliga sovrutinen 7-5 har ändrats till att inte alls vilja somna på kvällarna, ibland vakna vid 11-tiden, sedan igen mellan 3-5 på morgonen och sen sova fram tills halv 8.
halv 8 tycker vi är otroligt länge!
Men föräldrarna föredrog det förra...
Han älskar att cykla på sin trehjuling, sparka sig fram på den ärvda bilen (gärna i nerförsbacke), springa nerför grinduppfaten utan att trilla (fast vi håller andan och tror han ska stå på näsan) och äta banan, som han numera skalar själv.
Han går på eget intiaitv och för helt egen maskin upp till T's dörr när han vill leka med honom.
Han kan sitta helt lugnt och smånynnandes plocka med duplot medan hans mamma, till hennes enorma glädje, kan sitta bredvid och läsa en bok. Det gjorde han inte för en månad sedan.
Han är helt betagen i 'Totte', 'Babblarna' och 'Tinga Tinga'-böcker och hämtar gärna datorn eller böckerna själv nu.
Han härmar glatt röreserna till 'I ett hus vid skogens slut' och skrattet bubblar numera ur honom när vi kommer fram till '.. annars skjuter jägarn dig'! Ja, alla har vi olika humor... ;)
Han sitter gärna och ritar/skriver med en, till vår förvåning riktig handfattning.

 
Fast han härmar oss i mycket så det kanske bara är en av alla saker.
Dockan Ezra får ofta åka i Kånkenryggsäcken, liksom han åker i selen.
Han drar loket Thomas i leksaksvagnen, precis som vi med honom.
Han lagar mat i tallriken när han äter.
Han gnuggar tröjan mot håret, så som vi gör på honom för att snurra lockarna till minidreads.
Och han dansar!
Fast hans moves är det betydligt mer gung i än våra!

Vi tycker Noah utvecklas hela tiden och vi upptäcker hela tiden nya saker han provar på eller kan.
Vad ska då inte alla våra familjers och kompisars barn klara av efter dessa månader.
Nä, nu får domaren få tummen ur och sätta upp oss på hearinglistan på fredag så vi kommer hem i september...!

fredag 12 juli 2013

Besöket över för denna gång

Så har Tess och Åsa åkt.
Nyss drog de iväg med Salaash och the Donkey på äventyr i Tsavo och sen vidare till kusten..
Vi avundas dom, vi vet ju hur härligt det är...
Men vi saknar dom också.
Det har varit fem härliga dagar!

Så här glada blir vi när vi får besök!

 

 











Vi har gjort The Karen Tour, vilket denna gång inkuderade Karen Blixen Museum, Kazuri, Flipflop Recycling, Marula Studios och Karen Coffee Garden (Tamambo). Jättemysigt!
Det blev dessutom en "Tillbaka till Redd Tour" för vår taxichaufför Isiha, eftersom jag råkat ta med mig den enda hemmanyckel vi har och Paul och Noah, som kom hem från annat galej en timme efter vi åkt, inte kom in! Tur att Isiha är en person vi litar på, annars hade det blivit ett väldigt åkande för min del...

Vi har varit på masai marknad. handlat på våra olika små shoppingcenter och köpt frukt och grönsaker uppe hos Josphat på hörnet.

Josphats fruktstånd, den i mitten.

Imma har vait här och lagat kenyansk mat med och för oss. Det blev chipatti, pilauris, biff stew med jordnötssås och mangold. Ljuvligt gott! Den här gången stannade hon kvar och åt med oss och det var roligt att vår vänner fick lära känna varann lite.


Immas ljuvligt doftande biffgryta med jornötssås
 

Våra två ljuvligt doftande vänner Åsa och Tess
 
 
Två aningen mindre väldoftande, men lika glada, på andra sidan bordet
 
 
Vi var till Judiths skola i Kibera där vi passade på att, förutom hänga med lärarna och eleverna på frukostrasten, få överlämna de 12 kuverten med 4000KES var i till Judith. Vi har bett henne dela ut dom när hon har alla samlade. Åsa och Tess hade dessutom fått med sig en väska till från Malin med skrivböcker så det var en mycket glad Judith den här dagen.
Senare samma dag var Åsa och Tess över till Raha Kids en stund med Paul.

 Det blev en tur till Giraffcentret och Utamanduni (äntligen har jag lärt mig namnet!) tillsammans med fam Å också innan det blev idag och de alltså sitter i The Donkey på väg mot Tsavo.
Tänk att tiden alltid går för fort när man har roligt..!

Giraffen Daisy och Åsa
 
 
Noah, Daisy och Tess
 
 
Bara Tess och Noah


En av många kvällar runt middagbordet-
Revansh i Yatsy, någon...?
 
 
Tack Tess och Åsa för ett par härliga dagar!
 


 














 


 


 

 



 
 

söndag 7 juli 2013

I väntan på nästa besök....

...passar jag på att skriva lite.
Paul och Noah sover middadag, men jag är lika vaken som jag alltid är när jag är lite förväntansfull.
Tess och Åsa kommer typ när som helst, ska stanna med oss i Nairobi i fem dagar och drar sedan iväg på samma resa som vi gjorde: Tsavo och kusten. Det ska bli jätteroligt att få hänga lite igen med "hemma".

Dagarna som gått har gått fort. Det gör ju lätt det när man har trevligt.
Vi, tillsammans med fam Å, har varit på mycket trevligt födelsedagsmiddag, i dubbel bemärkelse liksom, hemma hos fam Fr och blivit sådär rejält bortskämda med god mat att vår egen känns lite trist...
Vi har badat i Geminapoolen och i vår egen eftersom vi haft värsta sommarvädret ett par dagar. Det har vi inte varit bortskämda med på ett tag.
Ja, nu pratar vi kenyansk bortskämdhet, tänk på det.
När vi pratat kallt är det som en kall svensk sommardag på förmiddagen, och vid lunch går vi återigen i linne och shorts. Men nu har solen strålar värmt redan från morgonen och vi har njutit av att svalka oss i den kalla poolen.
Vi har varit och handlat, vilket vi gör nästan dagligen.
Paul har spelat fotboll på Raha, hjälpt en av pojkarna som höll på att komma lite fel att hitta tilbaka hem till Raha igen och kommit hem, som vanligt efte varje tillfälle, bubblandes sv massor av tankar, insikten och roliga historier.
Idag var vi på W's födelsedagskalas, en annan himla mysig tillställning. W och hans familj bor på Cedar Springs, en aningen finare och lyxigare stäle än vårt, alldeles intill Junction. Vi njöt tårta, såpbubblor och trevligt sällskap.

Alltså, det ÄR verkligen väldigt trevliga människor här nere!
Vilken tur! ;)





torsdag 4 juli 2013

The Elephant Sanctuary, Talisman och Mamba Village

Idag blev det en liten utflyktsdag tillsammans med fam Fr och Å.
Vi besökte The Elephant Sanctuary och Mamba Village ute i Karen, båda ställen där man på nära håll kan se elefanter och krokodiler. Och ett par strutsar insåg vi på slutet.
Det är jättebra ställen för skolklasser och andra som aldrig kommer ha möjligheten att åka på safari. För oss som sett dessa djur ute i det fria, i deras rätta miljö, blir det inte riktigt samma sak.
Men visst var det ändå coolt att få se en 4 månaders elefantbaby med filt på sig bli matad med nappflaska och få hålla i en liten 4-årig krikodil även om höjdpunkten för Noah, Th och H ändå var bilkarusellen!
Ja, se nutidens barn..! ;)

En del var stora...
 

... andra var små.


 Lyckan var fullkomlig för Noah, Th och H
 

Bra med lång hals när de kliar.


För oss vuxnare blev nog dagens höjdpunkt restaurangen Talisman där vi blev kvar en lång stund. God mat (trots väntan), trevligt sällskap och sköna soffor blandat med nordafrikansk inredning, är uppenbarligen en mycket bra kombo.

Det fina sällskapet, utom fotografen Edvin
 


Hela lilla familjen Strickson

onsdag 3 juli 2013

Uppdatering av lärarinsamlingen

Att så många skulle vilja vara med och samla in pengar till lärarna i Judiths skola i slumområdet Kibera hade vi ingen aning om!
Sakta men säkert har summan bara stigit och stigit och idag har vi drygt 6700kr på kontot!
Tusen, tusen, tusen tack alla ni som varit med och hjälp till!
Det värmer i hjärtat!
Det är mycket mer än vad vi hade tänkt oss från början, så vi har nu tagit beslutet att ge alla som jobbar på skolan 4000 Kenyan Shilling var, vilket är lite mer än vad en del lärare får i månden. Det motsvarar ca 312 skr. Det blir alltså 48000 KES, ca 3.720 skr för alla.
Resterande pengar kommer vi låta sitta kvar på kontot och ge som ny bonus i september och till skolan.
Allt kommer alltså oavkortat gå till Judiths skola, men vi väljer att portonera ut det lite.

Vi kommer inte avluta insamlingen här.
Under hela vår tid här i Kenya kommer kontot att vara akrivt, och vill ni vara med och sätta in en liten slant då och då blir vi jätteglada.
För att inte tala om vad Judith blir... ;)
Vi lägger redan nu undan en pott som kommer gå till lärarna i september igen, så allt vi samlar in fr.o.m. nu kommer gå till barnen; mat, vatten, ljus, toapapper, böcker och annan skolmaterial.

Nästa vecka, när jag åker till Judiths skola i Kibera kommer jag lämna över ett kuvert var till alla 12 som jobbar på Judiths skola.
Det känns så himla bra att, tack vare många bäckar små, få ge en hel liten älv till de som gör att barnen lär sig simma.

Liksom... :)





tisdag 2 juli 2013

Tillbaka i verkligheten i Nairobi

Igår kväll kom vi hem från våran semestertur.
Fulla av intryck och härliga minnen från safarin, kusten och hänget med Malin och Anna, hann vi i sista minutern, och då verkligen bokstavligt talat, krama om våra fina vänner Li, Jo och Lo innan de for tillbkaa till Sverige. Puh...!
Dom här dubbla känslorna, att man är glad att fått lära känna dom, att det är deras tur att åka hem och att vi ser fram mot att ses hemma sedan blandat med saknaden över att de inte är just här längre är samma oberoende av om det är hemmavänner eller Nairobivänner som åker hem.
Vissa av oss blir lite gråtmilda, andra lite tysta, men det är samma känslor.

Dock var det oslagbart att få se hur glada Th och Noah blev att se varann igen när vi kom över för att hämta nyckeln.
Och även om vi tror killarnan hade saknat varann snäppet mer, kändes det varmt i hjärtat att ha grannar som Hasse och Linda som erbjöd sina aningen trötta, lätt skitiga och väldigt ohandlade grannar middag så de slapp ge sig ut i den Kenyanska natten!
Gillar't, som Södersbergskan skulle sagt!

Idag har Noah och Th lekt på gården och vi tar en softardag för att hämta andan, låta intrycken sjunka in och bara vara vi.

Här kommer lite blandade bilder från våra dagar i Tsavo East och Simba Oryx på Diani Beach.


Somalisk struts. Kolla in de blå benen!


En av alla mejestästiska giraffer.
Att det är en Masai giraff ser man på de oregelbundna fläckarna.
 

En ung elekdant som vill snacka lite med oss
 

Min fina Paul
 
 
Två vackra lejoninninor som låg där helt lugn och titttade på oss
 
 
Noah och Paul snackar taktig OM det skulle komma en leopard.
 

En vacker lesser kudu. Ser verkligen ut
som om någon tappat en burk vit målarfärg över ryggen.
 
 
 
Noah och Salaash svalkar sig i den vita sanden
 

Det är vackerr även när det är fullmåne vid havet
 

Man får lära sig tidigt att inte vara med på bild...
 

Bad-och sandälskaren Noah
 

Dromedarerna på besök
 
 
Och här bodde vi.
 

Celestines ybakade mandazis


Josephs kenyanska middag
 
 
Anna och Noah
 



 
 Kvällshäng på stranden
Pappa Paul
 
 
Mamma Fia
 

Vår Noah
 

Trädgårdmästerne som "bara" skulle upp och ta ner lite kokosnötter...
 

Paul, Noah, Malin och Anna tar igen sig på verandan efter "Varken tre eller femkampen"
 
 

Noah