Dan före dan med träningsvärk.

Jag har varit på kenyansk aerobics!
Det var jobbigt!
Kul, men attans jobbigt!
Men kul!
Det kan vara så att jag inte kommer kunna ta på mig tröjan imorgon bitti.

Vi höll till i ett rum på Gemina Court. Rummets ena vägg var täckt av fönster, vilka stod vidöppna med sina tunna nägardiner fladdrande i vinden som i en video av Evert Taube. Det gav en uppskattade fläkt då och då och med dagens värme var det tur. Det blev varmt ändå kan jag säga...
De andra tre väggarna var fyllda av speglar från knähöjd och upp till tak. Särskilt stort var det inte, kanske 10x 5 meter så vi sex tappra själar som var där denna måndagsmorgon fick tänka på var vi sattte fötterna ibland och att inte backa för mycket.

På vägen dit sa min granne L att vi inte behövde skynda oss. "Han brukar aldrig börja i tid. Vi är ju inte i Sverige nu, Fia, det är inte som på Svettis när det faktiskt börjar när det står att de ska börja. Pole, pole, vet du..."  Så jag saktade ner mina raska steg och insåg att vi faktiskt aldrig har bråttom här så jag kanske skulle börja träna, inte bara aerobics, utan även på att gå saktare...
Så ni som påstår att jag småspringer, skulle se mig nu! ;)

Ledaren, en ganska kort men ack så smidig och vältränad kenyan, kom en liten stund efter utsatt tid (trafiken...), satte på en liten bandspelare och så var vi igång. Och det var ett högt tempo!
Han räknade, hoppade, visade, peppade, gick runt med sin hand för att visa hur högt vi skulle nå eler slå och hoppade runt och gjorde en liten extrasnurr när vi andra hade fullt sjå med att få till stegen.
Anar att han var dansare med tanke på hur smidig han var.
Det är inte jag, med tanke på hur det såg ut i speglarna.
Men så skönt det var att få bli riktigt, riktigt trött!
Ser redan fram mot nästa pass.
Får se vad jag säger imorgon...

På eftermiddagen fick vi hjälp av grannarna Th att äta upp resten av lördagens efterrätt. Skönt att vi slapp göra det själva.
Till Noahs förtjusning hade L såpbubblor med sig ner på gården när killarna fick springa av sig lite innan läggdags. Det var så coolt att se vår lilla killes ögon glittra av lycka när dessa grönglimrande runda bubblor steg mot himlen. Han tar verkligen in världen nu, Noah. Allt är här och nu, men allt verkar också gå in och liksom processeras. Ni skulle hört honom ikväll när han låg i sin säng och skulle sova. Han snackade, i över en kvart, så vi knappt kunde hålla oss för skratt. Det lät som om han var olika röster som pratade med varann. Först högt och pipigt, sedan lågt och bubblande, sedan högt igen för att avbrytas med ett skratt (hans eget!). Som om han var alla vi som hade fikat på eftermiddagen och sedan lekt på gården. Tänk så mycket man tar för givet som han inte varit med om under så stor del av hans liv. Att leka med nya vänner, fika äppelpaj, kunna få självklar närhet när man själv vill ha det och springa efter såpbubblor.
" Av mat och kärlek växer man".
Så klok hon är som sa det är.