Vi har varit på många grillfester genom åren och borde nog stolt kunna titulera oss grillfestveterander vid det här laget.
Men.
Varken Paul eller jag har någonsin varit på grillfest som småbarnsföräldrar.
Så igår blev vi snabbt varse om hur det är för veteraner att bli rookies...
Tilläggas kan att vi grillade invid poolen.
Jag trror jag hann prata klart ett par meningar under hela kvällen!
Vår det igen för att Noah var på väg mot poolen, var det för att han var på väg mot grillen eller så var han glatt på väg ner i barnplaslpoolen fullt påklädd eller tyckte att något annat inte alls skulle ha den bilen han ville ha... Och ändå va vi två!
Jag tackar Paul för den planerade man han är, för hade det inte varit för allt han redan förberett hade vi aldrig fått någon mat!
Nu hade han kommit med idén att köpa Tilapia, fisken som äts här och som man kan köpa färdigfried hos Mama Oliesh två hus ner på gatan, och som vi lagt i folie och värmde på grillen. (Sååå gott kan jag inflika!) Han hade gjort små folieknyten av potatis och korv till Noah, O och J och han hade förgrillat korv för de som var för hungriga att vänta på fisken (av barnen visade det sig...).
Min potatissallad och den ljuvliga rödkålssalladen Fam Th kom med var inte heller så illa, men Pauls planerade tanke imponearade på oss alla.
Det enda är att nu tror alla att vi är jäteplanerade. Undrar när verkligheten kommer ikapp...? ;)
Men trots att jag nu knappt hann prata klart en meninga, och förstod alldeles för väl vad L menade när hon med glimten i ögat och på väg efter sin son, sa att det tar sån tid att lära känna folk här nere på något sätt, så hade vi jättetrevligt!
Så idag firade jag genom att gå på yoga.
Ledaren var en två meter lång, svart man med de mildaste ögon jag sett på länge. Han satte sig i lotusställning med benen hiorisontellt med golvet och sa till oss att andas in, hälsa solen välkommen, andas ut och bli ett berg...
Själv kämpade jag med att försöka sitta med benen i kors utan att böja ryggen.
När det var dags att sätta höger hand bredvid vänster hand och lyfta väsnter ben uppåt, tog jag fel ben (det här med väsnter och höger och dessutom spegelvänt...) vilket gjorde att jag sedan råkade göra övning två gånger med samma ben.
Det var lite onödigt för det var jättejobbigt andra gången...
Han påminde oss hela tideen att andas in.
Sen att andas ut.
Men jag var nog lite nervös ( första gången och jag visst inte rikgit hur det skulle gå till) så när jag för andra gången kände att jag blev lite väl snurrig, insåg jag att jag andats dubbelt så fort...
Trots värmen (Bikramyoga släng digi väggen...), mina mindre missöden, min totala ovighet och att inte kunna skilja mellan vänster och höger tog jag mig igenom det hela och insåg under timens gång att det var jätteskönt! Den mildaögda ledaren gav mig dessutom försynt ett på gånger tips på hur man också kunde göra övningarna.
Det passade mig, ;)
Och , japp, jag kommer gå igen.
Hemma hade Paul och Noah kollat in regnpölar på gården, så vi stämde oss för att cöra en utflykt på eftermiddagen.
På gångavstånd, ännu.
Noahs barnhem i Kisumu heter New Life. Det finns även ett New Life barnhem i Mombasa och i Nairobi. Som en liten koll ska vi varje månad gå och väga Noah på New Life men eftersom vi inte längre är i Kisumu får vi gå till barnhemmet här i Nairobi.
Vi passade på att gå och se var det låg, vilket är ett stenkast från oss. En ca 10 minpromenad.
Väl där fick vi möjlighet att väga med en gång och till vår glädje har vår lillkille gått upp 840 gram!
10,84 kg väger han nu.
Hemma har vi mätt honom.
77 cm över marken är han.
Förklarar lite varför storlek 92 visat sig vara för stort...
På vägen hem smög vi in till en italiensk restaurang och testade deras glassbar som vi har hört mycket gott om. Och det var det värt! Tänka att glass alltid är godast när det är lite varmt ute och särskilt italienskt!
Vi har fredagsmyst med Skypeande med Buxton, Rynninge och Bettorp och nu, sedan Noah somnat har det blivit lite god pasta och ett glas vitt vin.
T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar