Och så är helgen över. Igen!

Tiden går så snabbt  här, det har vi skrivit förr.
Att vi tycker det är jobbigt att behöva vänta på papper, har vi också skrivit ett par gånger,  men tack och lov sniglar sig tiden aldrig fram.
Även när vi inte gör något speciellt.
Kanske har det att göra med att vi numera har en liten pigg, kavat sak som ser till att hålla oss sysselsatta även när det inte står något på agendan.
Förr, innan Noah kom till oss, fanns ju möjligheten att slappa på soffan (länge), sitta i telefonen ( jättelänge) eller  påta i trädgården och kratta löv ( i timmar) när vi inte hade något att göra eller vi väntade på något.
Nu kan vi sällan lägga oss på soffan utan att Noah glatt kastar sig på magen för att leka eller i bästa fall lägga sig för att gosa, sitter vi i telefonen får vi gå in och låsa dörren om oss eller gå in på toaletten och skille vi förska påta i jorden här skulle bara få Noah att gräva upp varenda palm.
Och dessutom skulle grannarna tro vi var tokiga...
Så inget ont som inte har något gott med sig, så att säga, ;)

Sedan sist har vi inte gjort så mycket, skulle jag just fortsätta att skriva, men så kom jag på att det
har vi ju visst det!

Ett av Paul uttaget lag på Raha spelade en riktigt match mot ett annat pojkhem på fredagen.
Vi var där och tittade lite, Noah och jag, och åh, vad coolt att se dom spela " på riktigt".
Det var seriöst med uppmärkt plan och riktiga domare. Killarna från Raha bar de gröna matchställen från Lillån i Örebro och coach Paul självklart likaså.
Paul stog och skrek och viftade, klappade i händer och hejade på värre än Alex Ferguson.
Och när det blev mål för Raha, var det som om de vunnit VM, sådant tumult blev det på planen! Både spelar och åskådare sprang ut på plan, gjorde volter och tjoade. Paul hade fullt sjå att få tillbaka dom så de kunde fortsätta spela. :) Snacka om att vara engagerade!

När vi senare på eftermiddag åter fick beskedet att vi inte fått något Adoption Ceriticate, utan får vänta tills på måndag, kom Hasse och Linda över och dövade vår besvikelse med sitt trevligt sällskap, plump och den kenyansk nationaldrinken Dowa. Funkade rikgit bra!

På lördag hade vi lite kalas på Redd för grannpojken, kavate B som fyllt 5 år i veckan. Vi har ju en ganska bra liten grön plats här mellan husen som passar sig bra för sådan här små sammankomster. Så vi höll till där. Solen sken och snart var magarna fyllda med både hemmabakade bullar och popcorn. Precis som de ska på kalas!
På kvällen orkade vi inte laga mat, trots att det ju inte var vi som hållit i något kalas, så det blev koreanskt från den närliggande restaurangen med det spännande namnet Happy and Love.
Namnet till trots har det riktigt god mat där!

Idag söndag har Linda och jag varit och fått fötterna fixade på spat som ligger ner i backen. Jätteskönt. Paul och Hasse tog en tur till Toi market på eftermiddagen och handlade lite äkta ;) kenyanska fotbollströjor. Några skor blev det visst också.

Så sitter vi här i den varma kvällen, Noah sover nästan och vi börjar så smått att planera inför både hemförd, packning och hemkomst.
För det blir ju av snart, hemresan vi längtar så efter.
Oavsett när det kommer, blir det ju av.
Men det innebär ju också sorgsenhet över allt vi lämnar, både vänner och livet här, så vi vill ju träffa så många som möjligt och hinna njuta av Kenya så mycket som möjligt innan det är dags.
Så det gäller att planera... ;)