Nytt besök på Oloos School

Igår när vi besökte Judiths skola hade jag med mig hela sju stycken besökare! Det tror jag är rekord för oss!
Eller kanske rättare sagt sex och en halv eftersom  Stefan och Annelis Lille Li ännu inte fyllt två. ;)
Men väldigt trevligt, var det stt åka en hel liten grupp. Vi fyllde ju upp halva Matatun på ditvägen!
Stefan, Anneli och lille Li hade varit med en gång förut, men för Suz, Pernilla och Sofia nr 2 var det första gången. Sofia nr 2 skulle dessutom göra ett inslag till Radio Örebro P4's program Världens Barn, som kommer sändas imorgon kväll  Lyssna gärna på både programmet och deras podcast om det här besöket i Kibera och skolan ( och om Raha Kids!)
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=5669569
Så lite annorlunda var detta besök ändå mot de vi gjort tidigare.

Skolan var, som alltid när vi kommer såhär på förmiddagen, i full gång. Barnen i sina röda och gula skoluniformer satt i vissa klassrum och skrev engelska, i en annan och diskuterade matsmältningen för fullt och en tredje jobbade med att ställa upp additionstal. I köket höll Pamela och Sara på att förbereda frukosten, i korridoren mötte vi tvåsom med knipna ben snabbt kilade in på toaletterna och i klassrummet för de minsta hade som vanligt ett par av de minsta somnat på sin bänk.
Vi gick runt och besökets de olika klasserna, fick höra både välkomstsången, någa dikter och en häftig sång på kiswahili om att man ska låta det goda kommer fram och stampa bort djävulen (och det hördes väldigt väl när 25 barn trampade med först höger och sedan vänster fot i härlig baktakt!).

Sofia fick en egen liten intervju med ett par barn och efteråt sa hon leende att det var så skönt att se att barn är är lika var de än är! Dessa barn ville också bli designer, pilot och läkare...
Och visst är det så!
Barn är barn. Tack o lov!
Sedan har de olika förutsättningar beroende på var i världen de bor.
Men drömmarna har de!

När vi hade hälsat på alla barn och visat runt på den lilla gula skolan, tog Judiths bror Ben med oss vidare ner på gatan.
Hem till deras hus.
Det ligger ett tiotal meter ifrån huvudgatan, ner i backen mot den branta ravinen. Husen står tätt här, och i den smala, amingen leriga gången, som mest likande ett dike, fick vi ducka för hängande tvätt.
Leende och hälsningar möttes oss av de människor som satt eller stod utanför husen.
Och det var som om det fanns en samhörighet som nästan gick att ta på!
Ben försökte förklara för oss nordbor att grannar blir familj.
Mat delas om någon saknar, man tag gemensamt ansvar för att det ska vara så rent som möjligt både i den leriga gången ner mellan husen och på toaletten de delar mellan de 40- tall människor som bor just där och problem hjälps man åt att lösa.
Vilken skillnad mot hur vi är med grannarna hemma, även om vi tycker om dom!

I deras hus bor de 7 personer i ett rum och kök. Det är Judiths föräldrar, Judith själv med dottern Brethany, den av bröderna Ben och Richard som inte sover i skolan just den natten och ett syskonbarn till mamma Pamela.
Rummet används som vardagsrum på dagarna och sovrum på nätterna. Soffan blir då säng, bordet flyttas utomhus och madrasser plockas fram. Utmed väggarna finna alla deras ägodelar, mycket noggrant packat i pappers- eller plastlådor staplade på varann. En otrolig ordning!
Framför har de hängt skynken.
I köket, sm är rummet innanför, finns föräldrarnas säng och platsen på golvet där de lagar  maten.
Här lagas all mat på en ca 30 cm hög kolgrill. Värmen från kolen är inte alltid tillräcklig för att kunna hålla bönor kokande i timmar, men nog för att de ska vara klara tills morgonn om de får stå på grillens värme under natten.

Att stå mitt i dettta enkla men så funktionella hus, byggt av sten med plåttak och solcellslampor för när elen inte fungerar, framför en så självklart stolt ung man, får mig att inse hur nyttigt det är att dom visar oss detta.
För jag inser, återigen, att man inte behöver så mycket för att vara lycklig.
Jag menar inte att vi ska ge bort allt vi äger och har inklusive vårt hus i Gamlis och flytta till Kibera. Men vi kan gott tänka efter en gång till när vi ska köpa saker, dela med oss mer och ge mer tid till familj och vänner.
Och grannar;)

Vi tog detta på orden.
Först delade vi vår spagetti och köttfärssås med Sofia nr 2 och hennes tre killar här hemma på Redd efter vårt Kiberabesök. Himla trevligt om vi får säga det själva!
Och sedan tog vi oss en massa annan trevlig tid med sex andra familjer vi tycker om genom att äta middag tillsamans på den italienska restaurangen Devino.
Även det himla trevligt.

Man kan ju alltid börja någonstans.... ;)