Dop och go'middag

Idag har det värmt i hjärtat.
Nohas fina kompis Th döptes i Nairobi Lutheran Church här i Nairobi och vi och fam Å hade fått det hedersamma uppdraget att vara faddrar. Det är är en stor sak när det handlar om någon man tycker så mycket om som Th.
Han var så stolt och söt, Th, med vit skjorta, hängslen och fluga.
- Th kalas, deklamerade han nöjt, när vi träffades på morgonen i trappuppgång.
Och nog var det hans kalas alltid!
Ja, mamma och pappa Fredriksson var också fina idag.
Även Noah, i nya röda byxor och väst, liksom pappa Paul, även han i väst och mamma Fia i solgul kjol.
Men Th var liksom  finast.

Eftersom fam Fr ville ha ett litet, enkelt dop var vi bara fem familjer där, men åh, så fint det var!

Och enkelt, jag vet inte... Två enorma buketter med vackra vita rosor och lika vita afrikanska liljor prydde koret där vi stod och alla, stora som små var så fint klädda.

Marie, ackompanjerad av en gitarrspelande Fadelih, sjöng så vackert att det rörde oss alla till tårar och efteråt fick vi hederligt svenskt dopfika med kanelbullar och gräddtårta med jordgubbe på toppen!

Så ja, enkelt, kanske på sitt sätt.

Men väldigt lyckat!

Tack, Hasse och Linda! <3

                                                   
                                                         Noah kollar in de nya kläderna.

                                       

Pappa Paul, Noah, mamma Fia och Th i väntan på taxin till dopet.

Fadelih och Marie

Goda bullar!

Eter en varm eftermiddag med behövlig sovstund för Noah, fotbollsträning för pappa Paul och lunchprat med städerskan Imma för mamma Fia och sedan, när Noha vaknat, en liten tur till Yaya och handla, var det dags för nästa trevlighet: middag hemma hos Örebrofamiljen tillsammans med Th' s familj.
Eftersom alla dagar här är ganska lika, spelar det ju ingen större roll att gå hem till någon och äta middag en vardag eller en helgdag.
Ändå kännas det lite, lite busigt att göra det en vardag.
Särskilt en måndag! ;)
Vi bjöds på gott italienskt från värjan till slut, även om nog kaffelikören var aningen kenyansk och mycket trevligt sällskap både för oss vuxna och för våra barn.
En skön avslutning på en annara händelserik dag!

                                      
                                                                      Th och Noah