Knallblå himmel, strålande sol och en konstant vind mötte oss när vi klev ut Donkeyn som Salaash hämtat oss och fam Fr i på morgonen. Ngong, Embulbul och de andra små "förstäderna" vi åkte igenom myllrade av folk, bilar, bussar och åsnor så att komma ut i den friska, tysta, ljumma luften på landet tar en underbar känsla. Det var mycket torrare än vi trott, även om träden som höll sig i klungor på delar av kullarna lyste krispiga gröna. Men getterna och korna som herdar gick och vallade fick leta efter grönt gräs. Det mesta var gult.
På vår fråga vilka vilda djur som vi kan stöta på, svarade Salaash bufflar och leoparder, och vi insåg att han inte skojade när han tog fram sin pilbåge och den cylinderformade läderväskan med giftpilarna. Kändes först lite konstigt, och lite, lite läskigt. Men snart tog tryggheten i att Salaash vet vad han gör över och vi vandrade glatt på. Och tyckte allt det var lite coolt att Salaash gick som värsta indianen tagen direkt ur en västernfilm som den Masai han är!
På vår fråga vilka vilda djur som vi kan stöta på, svarade Salaash bufflar och leoparder, och vi insåg att han inte skojade när han tog fram sin pilbåge och den cylinderformade läderväskan med giftpilarna. Kändes först lite konstigt, och lite, lite läskigt. Men snart tog tryggheten i att Salaash vet vad han gör över och vi vandrade glatt på. Och tyckte allt det var lite coolt att Salaash gick som värsta indianen tagen direkt ur en västernfilm som den Masai han är!
Ngong Hills är fem kullar, eller del av bergskedja Rift Valley som man ser tydligt från Nairobi. Det ser nämligen precis ut som krogarna på en hand. Enligt masaierna var Gud arg på dem och slog näven i bordet, så att säga, fast med krogarna neråt. Och detta är alltså vad man numera kan se från stan och vandra över på plats. Dryg 2500 meter ö havet är de!
Eftersom vi hade killarna med oss, tog vi den lilla rundan. Backig nog... ;)
Det blåste rejält så att solen gassade kände vi inte så väl.
(Då. Nu känns det allt lite... ;)
Men det var så mycket vacker utsikt att njuta av; Kilimanjaros topp i soldis, Rift Valleys grönt böljande avsatser och Nairobi citys höghus långt, långt borta, att vi faktiskt inte tänkte på det.
Och så hade vi ju så trevligt sällskap, hittade en kameleont och åt lunch i lä alldeles invid första toppen. Dessutom var det skönt, om än lite jobbigt, att få knata uppåt, jobba lite, sen njuta av utsikten och lunchen och slutligen gå nedåt med lite trötta ben.
Tror vi båda har saknat att gå i fjällen! :)
Tror vi båda har saknat att gå i fjällen! :)
Noah och Th vaknade visserligen tycka det var kul att sitta på ryggen eller axlarna och bara hänga med. Men roligast var att leka med varann på lunchen, hoppa bland stenar och småbuskar, prova Salaaashs skor och klättra över honom, äta pizza på en sten och leta efter pinnar.
Vi avslutade vår tur med att få komma hem till Salaash's hus och dricka lite kaffe. Han bor i sluttningen upp mot Ngong Hills. Vi hade hoppats få träffa hans fru Anne, men hon blev tvungen att åka på en begravning så det får bli nästa gång.
Salaash var så stolt öer sitt hus!
Det var så gott att se!
Och med all rätt!
Vi vet att han bott väldigt enkelt tidigare, men att han tack vare pengar han fått in av att guida adoptivfamiljer, har kunnat både bygga sitt hus och låtits alla sina barn gå i skolan.
Det var nu ett grått stenhus med en ganska stor grusig trädgård framför där kor, hönor, hundar och katter vandrade omkring. Huset bestod av ett stort vardagsrum, ett rymligt kök, tre sovrum och ett badrum. Det sista var han mest stolt över. En riktig toalett. Inne. Det är något inte alla har här.
Vi blev sittande en ganska lång stund, pratandes om livet och killarna.
Återigen blev vi påminda om hur olika liv man kan ha.
Men att vi ändå kan mötas.
Och det var skönt att åka hemåt med den känslan i kroppen.
Och dom lite trötta benen... ;)
Vi avslutade vår tur med att få komma hem till Salaash's hus och dricka lite kaffe. Han bor i sluttningen upp mot Ngong Hills. Vi hade hoppats få träffa hans fru Anne, men hon blev tvungen att åka på en begravning så det får bli nästa gång.
Salaash var så stolt öer sitt hus!
Det var så gott att se!
Och med all rätt!
Vi vet att han bott väldigt enkelt tidigare, men att han tack vare pengar han fått in av att guida adoptivfamiljer, har kunnat både bygga sitt hus och låtits alla sina barn gå i skolan.
Det var nu ett grått stenhus med en ganska stor grusig trädgård framför där kor, hönor, hundar och katter vandrade omkring. Huset bestod av ett stort vardagsrum, ett rymligt kök, tre sovrum och ett badrum. Det sista var han mest stolt över. En riktig toalett. Inne. Det är något inte alla har här.
Vi blev sittande en ganska lång stund, pratandes om livet och killarna.
Återigen blev vi påminda om hur olika liv man kan ha.
Men att vi ändå kan mötas.
Och det var skönt att åka hemåt med den känslan i kroppen.
Och dom lite trötta benen... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar