Fam F och vi åkte iväg med vår taxichaufför John vid nio-tiden och kom fram som första besökare till giraff-farmen sådär 20 minuer senare.
Det är inget stort ställe, men perfekt när man vill se giraffer på nära håll utan att dra iväg på safarai. Och perfekt för barn!
De hade så smart byggt ett upphöjt runt trähus aldeles intill parken där girafferna bor. Ville man fick man mata dom med något som såg ut som stora kaninpellets.
Giraffernas tunga är enormt lång! Den första som slickade i sig mina tabletter, hade en som stack ut minst 20 cm! Nästan lite läskigt.
Fast allt annat är ju långt på en giraff så varför skulle inte tungan vara det också...?
Vi blev indragna på en liten föreläsning om giraffer och fick lära oss lite matnyttigt och intresant om dom. Som att girafferna har 82 tänder, att tungan är 45 cm lång och att anlendingen till att tungan är så lång är att den måste kunna först komma ut (förstås) och sedan rullas in för att kunna använda tänderna längst in till att tugga. Visste ni det?
Paul och Affe Giraff
Dom är stora när dom kommer nära...!
Det smarta huset
Noah tappade snart intresset för föreläsningen och
föredrog att glida/skumpa nerför trappen om och om igen.
Mitt i allt dök Pumba upp! Han bodde också där.
Nästa stop var Kenya Kangas, ett litet ställe med fina kangastyger som kvinnor kläder, väskor, badlakan, neccesäreer, hattar.. ja, you name it av.
Det blev ett par tyger som kom hem, som ska få bli shorts och ett linne.
Om det inte blir duk.
Magens kurrande gjorde dock visiten ganska kort och snart satt vi i den lummiga trädgården på Karen Blixens Coffeehouse. Namnet luras lite, för det är mer en restaurang än ett cafe´men otroligt mysigt. En stor lummig trädgård ramas in av två vacka koloniala stenhus. Sköna stora stolsgrupper står på lagom avstånd från varann, enorma parasoll ser till att inte solen steker för mycket och gräsmattorna är sådär gröna så jag återigen tror jag varit ko i ett tidigare liv.
Det ser ju så gott ut!
Nu är jag ju inte en ko i detta livet, så jag och mitt sällskap fick njuta av maten vi fick på tallrikarna istället. Och det var jättegott!Efter maten fick Noah och hans kompis T varsin ballong och lyckan var fullkomlig!
Mätta och belåtna, med två småslöa killar i famen drog vi sedan iväg till Kazuri, där de gör prälor av lera. Kazuri betyder liten och vacker på kiswahili. Passande! :)
Endast kvinnor arbetar med att göra pärlor där, de flesta ensamstående och det var otroligt intressant att både få höra historien bakom fabriken och se hur de olika stenarna/pärlorna blev till från grunden.
Det började med två kvinnor som arbeade där när fabriken startade och nu är de 340...
Slutstationen på vår dag var flipflopstället alldeles intill Kazuri.
Här återanvänds gamla flipflops och görs till djur, skålar, armband, nyckelringar, leksaker etc.
Här kunde man, liksom på Kazuri, få gå igenom stället och se hur de gjorde. Jättehäftigt!
Just när vi parkerat kom en last med fem- sex
stora säckar med utslitna flipflops.
Sulor värmeds, limmandes ihop och skars
och slipades sen för hand till olika saker.
Här blev det en giraff...
...här en zebra...
...och den här bjässen stod intill den station
där sakerna fick bada efter finslipningen!
Utanför shopen och det jättemysiga fiket (som vi testar nästa gång)
stod denna pålle. Kolla in skorna!
Här gick ingenting till spillor.
Gissa vad de lagt som underlag vid lekplatsen...!
Några av våra inköp.
Aningen trötta men mycket nöjda både med sällskapet, taxichaufför och dagen blev det en tidig och lugn kväll för Paul och Noah.
Lika nöjd, men envist ignorerande tröttheten, blev det tjejkväll på stan för mig. En jättekul kväll som både innehöll finfina barer och roligt, rolig dans! Tröttheten fick jag ta ut på morgonen istället. Fick sovmorgon...! :)
Idag har vi tagit det lugnt hemmavid. Paul squashade lite med grannen H.
På eftermiddagen var vi över till Gemina för Reines och Jessicas hejdåfika.
Det är alltid lite sorgligt när någon ska åka hem.
Samtidigt är det ju det man är här för, att till slut åka hem.
Alla är ju här tillfälligt.
Och ändå, efter så lång tid tillsammans utan de nära och kära hemifrån och efter allt man upplevt här, skapas en gemenskap som är speciell. Och då blir det tomt när någon åker hem.
Många av de vi pratat med säger att de åker hem med dubbla känslor. Främst med en längtan att få komma hem, men också med en längtan att komma tillbaka.
Så vill jag också att det ska vara för oss.
Och så gladaste nyheten idag; syster Yster med familj kommer ner i sommar!
Yes!! :)
Tänk att trappor alltid är lika spännande. När jag och grabbarna för ovanlighetens skull åkte pendeltåget in till stan ägnade de SÅ mycket tid att springa upp för trapporna och åka ner för barnvagnsrampen, upp och ner, upp och ner, upp och ner, upp och ner och hade de fått bestämma hade de tagit nästa tåg. Så om de klagar på att de inte har något att göra brukar jag föreslå att vi ska åka ner till stationen och åka barnvagnsramp ;).
SvaraRaderaHärligt med finbesök i sommar och Noah får träffa kussarna på riktigt. Kram Petra