Vi tog taxi till Nairobi National Museum efter lunch, Paul, jag och vår lillskrutt. Från början hade vi nog tänkt gå dit, tar kanske någon halvtimme, men jag är fortfarande lite matt och så har det ju farit lite regnigt... Så det fick bli taxi dit, och om vädret var ok skulle vi gå hem.
Nationalmuseet är ett ganska stort ställe i centrala Nairobi. En större huvudbyggnad, några mindre huskroppar och en grön, lummig Botansik trädgård bildar tillsammans denna nationalskatt. De har både tillfälliga och konstanta utställningar. Vi tag en titt på utställningen om Kenyas senaste historia och den med uppstoppade kenyanska djur. Fick lite samma känsla som att gå på Karolinska skolans dammiga lilla museum med en stor älg i mitten, där vi gick mellan luggslitna lejon, dammiga elefanter och små råttor som sett bättre dagar ( tre av dom hade visst rymt då deras små lådor var alldeles tomma... ;)). Men jag tycker det är toppen att de har djuren så man får se dom trots allt!.
De hade utställningar om människans utveckling, kläder och musikinstrument.
De hade en konstant tavelutställning i en sal, en tillfällig där en lokal konstnär ställde ut tavlor med så psykadelisk mönster att vi blev alldeles snurriga i en andra och en tredje där en lokal fotograf hade tagit enormt vackra foton på masaier och olika sorters land.
Utanför hade de Snake House. Inget för min syster...;)
Jag älskar inte ormar, men kan tycka de är fascinerande på armslängd avstånd och med en tjock glasskiva emellan. Det fanns massor av olika sorter och arter och de hade dessutom olika sköldpaddor, krokodilsorter och fiskar att kolla in.
I mitten fanns ett öppen atruim där det växte ett stort träd och ormarna klättrade fritt.
På en skylt stod det "Trespassers will be poisioned".
Kändes tryggt att veta.
Fast vi tror de var ett tomt hot.
För det måste det väl varit...?
Denna kille fanns bakom glas och bom.
En av många små och stora sorters sköldpaddor.
En annan kille bakom lås och bom.
Lite nervöst när Noah ville sticka in fingrarna genom gallret...
Paul och Noah kollar in krokodilen från ovan.
En del av huset var utan tak, så när det började regna lite ställde vi vagnen under taket och gick runt ändå.
Så började det regna lite mer, såpass att vi började gå under takdelarna istället och sköt in vagnen mot väggen.
Regnet blev allt häftigare, vi fick ställa in vagnen en bit till mot väggen för det blev lite skyfall på sina ställen där taket läckte.
Sen blev det skyfall Kenyan Style!
Och det kunde man kalla för regn!
Vinden tog i, de stora träden vi såg genom den öppna mittdelen svepte fram och tillbaka och regnet, det fullkomligt hällvräkte ner, åskan dundrade och blixtrande sken som fotoblixtar.
Och sen kom haglet! Små genomskinliga iskulor kastades ner från himlen, med en kraft som fick mig att vara glad att vi inte var ute, för det hade gjort ont! Kraftigare och kraftigare slog de mot taket. Till slut var det öronbedövande, vi kunde inte prata till varann och vi satt alla, inklusive biljettkillen, med händerna för öronen!
Det var jättehäftigt!
Efter ett par minuter lugnade regnet och ovädret ner sig, trots att ishaglen låg kvar på marken en bra stund. Men vi kände oss nöjda och gick till restaurangen istället och fikade innan det var dags att tänka på hemgång.
Regnet slutade dock inte, så vi beslöt att ta taxi hem också.
Den resan tog 1, 5 timmar.
Pga regnet och haglet hade det blivit trafikstocknkngar, så en skicklig taxidriver till trots satt vi fast ett par gånger. Minst sagt.
Som tur var spelade han svart 80- tals soul och gillade att berätta historier, så tråkigt hade vi inte. Noah somnade vid Steve Wonder någonstans tror vi. och vi var nöjda över att vi kommit oss iväg trots allt!
Idag blev istället en väldigt lugn dag. Vi väntade in en glasmästare under eftermiddagen, så tyvärr ett fikabesök inte blev av. Tur nog flyttar de hit imorgon, fam F vi skulle fikat med, så vi hoppas och tror det blir fler chanser. Glasmästaren kom till slut, tittade på fönstret och sa att han skulle komma tillbaka imorgon och fixa det. Pole, pole... Tur att det är glaset i fönstret till gästrummet så det inte är någon direkt kris. Men det blir ju sådant självdrag om fönstret skulle falla ut, vilket det nu än så länge inte gör tack vare lite presentsnöre, så vi vill gärna ha det gjort.
Kvällen blev oväntat spontanmysig när Kalle kom ner med två pizzakartonger i handen.
"Vi trodde de var hälften så stora, skrattade han, så vi köpte sex stycken. Vill ni ha två?"
Så här blev det god pizza, en cola och en skön kväll framför TV:n.
Som värsta fredgskvällen mitt i veckan! :)
Och två besök bokade!Mandy kommer i maj och Anna och Malin i juni.
Det känns som om de redan är på väg...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar