Safari i Nairobi National Park

Det är dagar som dessa jag kommer sakna när vi är tillbaka i Sverige.
Att vakna tidigt, bli upphämtade av vår guide Salaash, hoppa in i hans oförglömliga jeep Donkey och med en barnslig förväntan puttra iväg mot safarin...

Nu blev det ett litet abrupt avbrott, eftersom vi blev stoppade av en polis halvvägs, som påstod att Salaash inte hade betalt rätt försäkring för att köra en så pass stor jeep som han gör, Nu hade han ett märke på bilen där det står svart på vitt, helt korrekt, men polismannen påstod att han itne kunde se det. Salaash och poslimannen hade en ganska högljudd diskussion där vi hörde mzungos och friends men annars var det på kiswahili. Efter att vi kört halvvägs til polisstationen men sedan vänt och Salaash stått och pratat med polisen igen en bra stund, fick vi åka. Salaash kokade. Polisen ville att han skulle betala honom, muta honom med 10.000 shilling (ca 800 kr) och att han skulle kräva det av oss, dom två mzungos han körde. Men det som gör Salaash till den han är, är just att han vägrar låta sig köpas och vägrar vara en del i det korrupta samhälle som tyvär är så vanligt i Kenya. Vi pratade länge om just detta. Det var en konstig bladning av känslig som kom när vi åkte iväg. En del av mig skämdes för det var ju pga av oss som han blev stoppad och krävd på muta för att få köra iväg. Å andra sidan är jag glad över att kunna få ge pengar till en person som inte bara gör ett otroligt jobb som guide, undervisar oss under vägen, inte bara om alla djur och växter men också om kenyansk politik utan även tar avstånd från korrumptionen.

Efter det lilla avbrotten, som allt fick oss lite smånervösa en stund, lugnade både vi och Salaash ner oss, vi svängde in mot ingången till Nationalparken och skumpade förväntansfulla in.

Eftersom det är regnsäsong visste vi att många djur vandrat söderöver och ut från parken, och Salaash förberredde oss också på det.
Ändå började det med ett gäng majestätiska giraffer och ett par vackra mpalor som vi gled några meter ifrån.
Sen slutade det liksom aldrig!
Till och med Salaash var lite förvånad.
Och när han vid ett tillfälle stod på bromsen och skrek "Left, left!" och det visade sig att vi fick skåda en mycket ovanlig och utrodningshotad liten hyena kände vi att vi nog haft lite tur...

Vi gjorde en liten lista över vad vi lyckades se och den ser ur såhär:
5 st svarta noshörningar,
en flodhäst (mest öronene men ändock!),
massor av giraffer (men coolast var den vi åkte förbi två-tre ifrån meter),
en hyena.
massor av zebror,
massor av tomson gaseller,
ett tjugotal elaner,
ett gäng med babianer,
fyra vårtsvin (åh, vilka coola små grisar!!)
en grön mamba,
ett rådjur,
två flockar med bufflar,
massor av impalor (men ändå tröttnade vi aldrig på dom),
två sköldpaddor,
flera strutsat,
ett lejon (inne i ett buskage, men vi såg benen),
ett gäng med blåhjälmsfasan,
en Kingfisher,
tre Widowkite ( vit och grå fågel som lockade till sig honor genom att hänga upp ödlor han dödat i en buske. Mystisk kille...).
flera långsvansade vackra fåglar med jättelång skärt och rött  huvud,
blå och brun Splendid Starling (såg ut som om den skulle vara med i en tecknad film!)
5 st Lovebirds.
och så den där grisen till polis då... ;)

Hela resan var ett skådespel, som på ett väldigt konstigt sätt kändes helt naturligt. Att se en giraff majestätistk, likosm i slow motion gallopera iväg, var stort men inte konstigt,
Hemma hade det känts lite ovanligt, minst sagt.
Vyn, när vi tittade ut genom jeepens lucka, var likaså den magnifik. Grönt, stort och vackert. Vi åkte genom skog, shrubb  (mellantinget, då det var små träd men tätt) och grassland (savannen) och väl ute på savannen var det ett böljande vackert landskap som mötte oss.

Vägarna var väl sådär... Vissa delar var faktiskt ett skumpande utan dess like. Vid tre tillfällen gick Salaash ut flr att se om vi över huvud taget kunde ta oss igenom det leriga...
Men Donkeyn klarade det.

På vägen hem frågade jag varför jeepen heter Donkey. Nog för att det var otroligt envis under vår tur, men ...Åsna? Förklaringen var skön; Hos masaierna (Salaash är masai) är åsnan det djur som kan bära tyngst och vad som helst, kan jobba när som helst och ger aldrig upp. Och så är hans Donkey. Nu ser den ut att klappa ihop vilken minut som helst, stolarna är malätna och listerna faller av. Men den var stark och Salaash manövrerade den smidigt mellan stenar och lerpölar på de ibland väldigt svårkörda och ibland väldigt lutande vägarna.

Självklart har vi tagit foton, men de kommer lite senare. Dock insåg vi att det någ måste bli så att vi köper en ny kamera trots allt. Skulle kunna säga "Var det jag sa innan vi åkte", men det tänkter jag inte. Tänker istället köpa ne ny kamera! ;)

Vi är jättenöjda med vår första safari och det gick jättebra med Noah, Han somnade got av skunpandet på förmiddagen och kunde lätt mutas med kex när han började tröttna på allt "Titta!" på eftermiddagen.
Vi har redan preliminnärbokat två safaris till med Salash, en norröver i maj och en i Masai Mara vid migrationen i juli eller augusti. Då hoppas vi på fler av de Big Five, än de vi såg idag.

Trots att vi var aningen trötta när vi kom hem, kunde vi inte låta bli att gå över till Gemina där tre familjer bjöd på champagne eftersom de fått judgement, dvs deras barn är nu officiellt deras. Eller som en 4-årig storebror glatt sa: "Nu får Linus vara med på bild utan stjärna!
Tänk, en dag fram i höst är det vår tur att ta bort det vita hjärtat framför Noah...