Som häromdagen, när Paul frågade mig vad jag saknade i matväg hemifrån.
Leverpastej och saltgurka, blev det självklara svaret.
Visst kan jag sakna knäckebröd och riktigt fil och grovt bröd, men inte som leverpastej och saltgurka.
Nästa dag hade Paul varit och handlat.
Jag fixar frukost till dig imorgon eftersom det är din tur att gå upp, sa han.
Lyxigt, tänkte jag!
Så kom han upp redan före frukostdags, stängde dörren om sig så jag och Noah får kolla babytv själva och efter ett par minuters tyst pyssel kom han ut.
Med grovt bröd med pate´ och gurka på!
Jag trodde jag skulle börja gråta av lycka.
Det är inte samma, men så lika man kan komma!
Och bara gesten...
Det är det lilla som gör det.
Idag var Paul på andra äventyr så jag och Noah har hängt med tre andra mammor och deras barn först över lunch och lek på trevliga Valley Arcade och sedan över kaffe, bad och lek på mysig Redd. Mysig dag som avslutades med skön middag med mamma L och killarna två trappor upp, just innan papporna kom hem.
Vi har nu en vecka kvar innan vi åker på vår första kustresa. En veckas sol och bad, på Danai Beach tillsammans med fyra andra adoptivfamiljer. Det ska bli ljuvligt att få känna solens strålar på våra bleka lekamen. Nog för att armar, axlar, kunder och fötter börjar få lite fräshet, men solbrända kan man inte anklaga oss för att vara.
Imorgon får vi vårt andra besök av vår socialarbetare Aveline.Tycker tiden går så snabbt just nu. Det var en månad sedan han var här, men det var ju nyss... Fortsätter det så här är vi hemma om ett par veckor! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar