Då minns jag att jag skrev
"En vän, en kompis, en kamrat, ja vad ska man kallas sin vän?
Jag har en vän.
En riktig vän.
En vän som jag lita på, skrattat med och om alltid, alltid finns där.
Alla borde ha en riktig vän"
(Ja, ingen Karin Boye direkt kanske, men jag var ju ändå bara 11 år)
Den här har jag tänkt på sedan Annas första rim kom.
Våra finaste vänner hemma i Uppsala har nämligen gett oss ett pepp som värmer som solen.
Tills vi får besked om att de finns en lösning kör de rim-maraton!
Och sedan Annas första härliga har det inte gått många timmar innan nästa trillar in.
Och nästa. Och nästa.
Nödrim blandat med limrickar.
Melodiska rim och rimord.
Rumsrena rim och.... mindre rumsrena. Men lika fantastisk roliga, fyndiga och rörande! :)
Och kanske var det detta som gjorde det.
Eller famijevännen Thomas som engagerat sig.
Eller kanske AC och MIA.
Men oavsett, idag fick vi glada besked!
MIA, Myndigheten för Internationell Adoption i Sverige har beslutat att ta emot ansökan om att godkänna adoptionen i Sverige från oss som "sitter fast" här i Kenya istället för NAC!
Det intyg vi då får kan vi söka pass på och alltså komma hem!
Vi är inte hemma än, men det ska mycket till om vi igen blir godkända hos MIA...!
Vi har ju varit i kontinuerlig kontakt med dom och AC sedan detta hände.
Så ikväll känns det bra.
Både för att vi har så fina vänner och för att vi äntligen, äntligen verkar vara på väg hem igen.
Våra finaste vänner hemma i Uppsala har nämligen gett oss ett pepp som värmer som solen.
Tills vi får besked om att de finns en lösning kör de rim-maraton!
Och sedan Annas första härliga har det inte gått många timmar innan nästa trillar in.
Och nästa. Och nästa.
Nödrim blandat med limrickar.
Melodiska rim och rimord.
Rumsrena rim och.... mindre rumsrena. Men lika fantastisk roliga, fyndiga och rörande! :)
Och kanske var det detta som gjorde det.
Eller famijevännen Thomas som engagerat sig.
Eller kanske AC och MIA.
Men oavsett, idag fick vi glada besked!
MIA, Myndigheten för Internationell Adoption i Sverige har beslutat att ta emot ansökan om att godkänna adoptionen i Sverige från oss som "sitter fast" här i Kenya istället för NAC!
Det intyg vi då får kan vi söka pass på och alltså komma hem!
Vi är inte hemma än, men det ska mycket till om vi igen blir godkända hos MIA...!
Vi har ju varit i kontinuerlig kontakt med dom och AC sedan detta hände.
Så ikväll känns det bra.
Både för att vi har så fina vänner och för att vi äntligen, äntligen verkar vara på väg hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar