Kisumu t/r, 40-årsdag och biljettbokning

Oj, vilken bra tur detta blev!
Tre dagar i Kisumu som nu, när vi landat hemma i soffan, känns som en vecka!
Isaiha levde verkligen upp till den guide han lovat vara.
Trist nog kunde inte fam E-F följa med då de råkade insjukna i feber alldeles lagom tills vi skulle åka. Det skulle varit roligast om de kunnat hänga på, fast vi fick ju gott om plats i bilen...! ;)

Resan började tidigt på lördagsmorgonen, via Nakuru där vi både hann äta frukost på det aningen speciella Graceland Hotel och kolla in den vidunderliga utsikten över den 12 km vida meteorkratern som ligger norr om Nakuru, innan vi åkte vidare till Kericho.
Kericho är te- distriktet, där de mesta av kenayansk te kommer ifrån. Från det enkla, ofta fattiga kenyanska lanskapet var det lite som att stiga in i en annan värld.
Frodigt och grönt. Välmående. Stenhus.
Böljande kullar med miljoner ljusgröna tebuskar i exakt samma höjd och spikraka gångar var 50:e meter. Som om någon stått med linjal och måttet ut och sedan klippt med häcksaxen. :)
Häftigt.

Annat häftigt var att denna gång köra till Kisumu. Förra gången vi åkte var ju med flyg och när vi flög över Rift Valley pratade vi om hur häftigt det vore att köra igenom dessa enorma bergsterasser.
Och nu gjorde vi det.
Och häftigt var det...
Skiftande landskap och färger, fantasirika vyer och alltid något att titta på!

Framåt eftermiddagen kom vi fram till Kisumu.
Namnet Kisumu är kiswahili för att hälsa någon välkommen, "sådär som man gör när man kysser någon på kinden" förklarade Isaiha för oss. Det tyckte jag om.
Vi bodde på Kiboko Bay Resort, en aningen undanskymt men jättefint ställe vi varmt rekommenderar. Vi bodde i fräscha tälthus med dusch och toalett, och, på kvällen, flodhästar runt knuten. Coolt nu men aningen läskigt när vi skulle gå från restaurangen och hem och den verkligen stod och åt utanför vår dörr! Det fanns en mening med att vakterna eskorterade oss...!

Hippo utanför huset

Solnedgång over Viktoriasjön och de finaste killarna jag vet.

 

Vår andra dag innehöll en tur till Dunga Bay där vi fick se fiskarna komma in med sin fångst, se hur kvinnorna tog hand om fisken på allehanda sätt och ta en båttur ut på Viktoriasjön. I den smala båten smög vi oss intill träden som växte i vatten, forbi starka och seniga fiskare som la ut nät och duckade för otroligt vackra fåglar bl.a. två örnar och ett par svartvita kingfisher. Ute i viken kom sedan flodhästar och visade sina  huvuden. Som sagt  är de varken små eller ofarliga djur... Men magnifika!
Vi tog sedan en tur upp till bergen norr om Kisumu där vår Noahs har sina röttter.
Och vilket vackert landskap vi möttes av! Om än enkelt och fattigt så fantastiskt grönt och frodigt, höga berg och djupa dalar!
På eftermiddagen tog Isiaha med oss och visade oss de enorma mytomspunna stenformstioner som finns på vägen ut mot Uganda. Här fick verkligen flyttblocken från svenska istiden sig en match! Enorma block, vackert slipade av vatten en gång i tiden stod här och var i det bergiga landskapet, ofta ovanpå varann som om någon staplat upp dom och på ett par ställen såg det ut som om det överst blocket skulle falla när som helst. Men så hade det stått i tusentals år!
Slutligen blev vi bjudna på välkomstdans av familjen som bodde vid det största och mest heliga blockformationen och därmed är vi numera "family" med dom. Värmande!

Den storsta av blocken...

 

...med namnet Kit Mikayi...

...som vi fick klättra upp på.

 

Sista dagen fick vi se en enorm dammbyggnad söder om Kisumu, rosa flamingos, staden Kisi och fick slutligen fantastisk lunch hemma hos Isihas föräldrar; mama Tabi och papa prästen. Ris, ugali, kyckling, biff, pannkaka, chapati, köttgryta med potatis i och tomatsallad ställdes fram, nog för en hel pluton! Så otroligt gott och vällagat. Den kockan skulle jag också vilja ha hemma hos oss...

Flamingos är coola rosa fåglar!

Mat för tre och en halv...!

 

Noah och Mama Tabi

 

Noah, som tidigare tydligt visat sin ovilja mot att sitta fast i bilbarnstol varenda gång vi ska någonstans var som en omvänd hand hela resan. Han satt nöjt och käkade lite popcorn och bananer ibland, snackade glatt med oss alla eller satt och funderade lite, tittandes ut genom fönstret. Vi håller både tummar och fingrar att detta nu är något som håller i sig!

Och igår firade vi vår allra bästa 40-åring, pappa Paul!
Han väcktes med prenter och sång på morgonen, firade vidare med träning på dagen, ännu mer sång och hälsningar på nätet, skypen och mailen under dagen ( Tack alla, hälsar han!) och en riktigt god middag på Osteria med oss och grannarnan Hasse, Linda och Theo på kvällen.

Firad av grannarna...

...av familjen I Sverige och England...

...och av sin egen lilla!

 

Vi firade även med att boka vår hemresa.
På riktigt.
Senare än vi först tänkt oss, men vi med tanke på vår erfarenhet av pappersarbetet I landet vågade vi inte chansa med detta. så...
Tisdag 19 nov lämnar vi Kenya i solnedgången med sorg i hjärtat av allt vi lämnar.
Onsdag 20 november kommer vi så äntligen hem till allt vi saknat.
Tidigt på morgonen, då det fortfarande är mörkt, kommer vi kliva av planet och stå på svensk mark igen efter dryga 9 månader i Kenya.
För första gången kommer Noah få känna svensk höstlukt och få träffa sin mormor och morfar.
Och vi få äta macka med leverpastej har jag hört ryktas!