NAC- spärr

I onsdags förra veckan skulle vi fått vårt Haagintyg från Childrens Deparment var det sagt. Vi visste att det kunde vara felstavat på namnen, vi har varit med om att många andra fått lämna in pappret igen så det var vi beredda på. Och i med detta, var vi beredda på att det kunde ta ett par fler dagar än de där 7 arbetsdagarna de sagt det skulle ta.
Men ingen från Childrens Department ringde under onsdagen, och ingen svarade när vi försökte nå dem.
Så i torsdags började vi tillsammans med vår "paralellfamilj"  fam Whalström ringa runt för att se vad som hänt. Efter några turer mellan oss och vår advokat Ovanligt Tydliga Mwenda, Braiga Ulla på Svenska ambassaden, Glatt Förvånasvärt Informativa Caroline på Little Angels Network (Adoptionscentrums motsvarighet för oss här) och Rediga Nils på Adoptionscentum började det klarna lite.
Det visade sig att NAC, National Adoption Comittee i Kenya, som ska skriva under Haagintyget och som vi sedan alltså hämtar på Childrens, inte längre finns!
Något har hänt, ryktet säger korruptionsuppdagande men en skism har i alla fall gjort att kommittén upplösts.
Bara sådär!
Detta innebär i praktiken att inga nya familjer i något land kan få ett godkännande som adoptivfamiljer i Kenya tillsvidare och med det finns det en masa barn som får vänta ännu längre innan de matchas med sina väntande föräldrar.
Och så är det då vi som behöver Haagintyg som drabbas.
För utan Haagintyg, som måste skrivas i landet vi adopterar från, inget pass.
Och utan pass på vårt barn, ingen hemresa till Sverige.
Kommitteen kommer återinsättas, sägs det, men med nytt folk har vi förstått. Men problemet ligger i att detta kan ta veckor eller månader.
Och för de flesta är väl inte det hela världen.
Men vi som har flyg hem om en dryg vecka efter 9 månaders väntan, för oss är det just vad det är.

Först blev vi både chockade och lite upprörda, känsan av absurditet var stark, men nu när vi insett hur det faktiskt är försöker ta det med ro trots allt.
AC, Svenska ambassaden, LAN och MIA (Myndigheten för Internationell Adoption, hemma i Sverige) har redan satt igång och verkar dra i alla tåtar de kan för att se till att hitta en lösning så vi kan komma hem som planerat.
I ett sådant här fall är det oerhört skönt med deras stöd.
Man känner sig ganska liten på jorden när det inte finns någonting vi kan påverka utan allt ligger i en upplösts kommittés händer.
Inte heller har vi en susning om vilken tid det handlar om innan Kommitteen återinsätts.
Och det är gånger som denna vi önskar det fanns en kontaktperson från Sverige på plats i Kenya som vi kunde prata med, någon med kol både på kenyanska och svenska lagar, kulturer och tillvägagångssätt. Eller omkringgående sätt...

Det går väl egentligen ingen nöd på oss.
Vi mår bra, adoptionen är helt klar så Noah är vår son oberoende av Haagintyget, vi har en lägenhet att bo i och vänner att umgås med.
Men det blir dyrare och dyrare ju längre vi bor hör utan inkomst, det blir förre och förre föräldradagar kvar och det går längre och längre tid sedan den där dagen vi kramade om våra nära och kära senast...
Och vi saknar er!
Så visst känns det även om vi försöker hålla oss lugna och sansade.
Men det är segt att vänta på besked.
Skitsegt, faktiskt.