Sjukhusbesök

Noah blev inte bättre i onsdags.
Istället blev det en tur till sjukhuset, för febern ville inte gå ner trots paracetamol och antibiotikan vi fick av läkaren vi träffade under dagen.
Och väl där blev vi inlagda. Noah såg för sjuk ut.

Usch, detta var en ny upplevelse för oss, att känna hur det är när vår lilla kille var så sjuk och det inte var mycket vi kunde göra.
Vi insåg att vi inte alls är så coola som vi trott.
Han sågs så liten ut där han låg i sjukhussängen, utan pyjamas eftersom han var så varm.
Han bara sov, och vaknade han var det bara för att vända på huvudet och somna om.
Andningen var flämtande och han pratade som i feberddrömmar ibland. Fast utan att vi förstod vad han sa.
Han hade mörka ringar under sina tunga ögon.
Så det var en lättnad när den febernedsättande medicinen verkade.
Och efter drygt ett dygn av sömn började han, med hjälp av lite dropp, sakta men säkert bli sig själv igen. Inte så matglad, men törstig tog han sig timme för timme.
Det var så skönt att se honom le igen, första skrattet blev vi alldeles uppfyllda av och det var en sådan lättat att höra honom prata igen och säga pappa, mamma,Theo, bilar och flygplan.
Och jag blev alldeles fånigt varm i magen när vår unge sa ja till mjölk och tog en tugga mandazi!
Dock har vokabulärer ändrats aningen. Från att ha bubblat en massa ord har det mest frekventa orden varit Aj ( vilket tydligen är ett samlat ord för Det gör ont, Den/Ärmen/Skon sitter fast, Byxorna släpar i marken och Täcket ligger inte på mig) , Nej!!! ( till allt utom vatten under två dagarn) och Come, (när han blivit pigg nog att tycka det var tråkigt att vår på rummet, låter mer som Amm och kommer alltid med ett eko.)
Vi hoppas nu att dessa blir aningen mindre frekventa och blandas upp med de andra orden istället.
Kan bli aningen tjatigt annars... ;)

Nu är vi hemma igen, tre dagar senare med en medtagen men klart gladare och piggare unge än när vi åkte in.  Och som sagt, det går stadigt framåt!
Och det känns så skönt.
Noah is back!

Att Noah saknat Theo och vice versa var tydligt och det var härligt att se Noahs leende när Theo och hans mamma och pappa kom in en kort stund på eftermiddagen.
Theo redan välkomnat Noah hem med en teckning och ballonger på dörren.
Men nu hade han dessutom med sig något till Noah, en liten present som Noah egentligen skulle fått  när vi åkte hem, men det passade perfekt idag.
Det var rättare sagt två presenter.
En till Noah och en till Theo.
En pusselbit var på ett läderhalsband.
Och på båda står det Theo och Noah 2013.
Vilket minne av sin första bästa vän!
Och det var med stolthet Noah bar den när han sagt hejdå till Theo.
Tack Linda och Hasse!