En vanlig dag

Till vår förvåning strålade inte solen genom våra vardagsrumsgardiner som de brukar, när vi vaknade i morse.  När vi drog ifrån gardinerna var himlen grå och när Noah och jag tog vår numera traditionella walkabout efter frukost ( minsta tre varv runt gården...) var det så kallt att jag huttrade och Noahs fingrarna blev alldeles kalla. Det var tydligen bara 20- 21 grader, och även om det är som vilken skön sommarmorgon som helst hemma var skillnaden mot de 29-30 graderna vi haft tidigare dagar kännbar!

Vi hade inga stora planer för dagen, så jag provade att baka en sockerkaka. Det funkade även i Kenya!

Grannen Linda knackade på för att få slänga in lite lakan i vår tvättmaskin. De tvättar, liksom de flesta här, för hand. Så att vi har en tvättmanskin är lyx. Det ser inte så lyxigt ut där den står på balkongen, och det gör heller inte att man vill sitta där och fika, men det är praktiskt.

Några av aporna var tilbaka, upptäckte vi när Noah och jag skulle på en ny walkabout ( det kan bli ett par per dag...) Jag blev lite full i skratt åt mig själv, när jag skrämt insåg att en liten apa var på väg mot oss i trappen och jag insåg att dörren in till lägenheten inte var stängd bakom mig.
Jag menar, hur ofta skriker man till sin man hemma i Sverige:
- Stäng dörren! Det kommer en apa!

Efter en tidig lunch och middagslur letade vi oss fram till den där libanesisk restaurangen vi hört så mycket gott om. Och det var väl värt värmen ( som kom tillbaka vid lunchtid) och promenaden; vilken liten oas Ceders Restaurangt var! Fint, fräscht och svalt, med en stor klätterställnng på baksidan för alla lekglada barn och en libanesiks meny som fick det att vattnas i munnen både på oss och plånboken! Vi ska gå dit tillsammans med Linda och Kalle och deras killar på lördag lunch. Det ser jag fram mot.

Hemma igen blev det fika hemma hos oss igen. Det visade sig ju att Linda bakat äppelpaj och det är ju synd att låta sådant stå och bli dåligt i värmen...

Vi tog ett dopp i poolen innan middag. Noah är som en liten afrikansk fisk i vattnet. Puffarna kan inte komma på fort nog och vi får dra honom ur vattnet när läppen börjar darra av kyla. Han plaskar, frustar och sparattlar glatt och han skattar sådär smittsamt när han får ta sats mot våra ben och liksom hoppa up för att sen plasklanda ner i vattnet igen. Ja, han fullkomligt älskar det och när vi var nere vid poolen vid en av vandringarna tidigare idag blev han otroligt ilsk när han inte fick hoppa i. Han skrek och grät så att både vår care taker och vår portvakt kom springande. De trodde han höll på att drunkna! Han är bara arg, svarade Psul och jag lite generat.
Men det kändes tryggt att veta att de reagerat.

Vi skypade med mamma och pappa innan det var nattningen för Noah. Det var otroligt roligt att se att han, nu efter att vi skypat ca 4-6 gånger, verkar känna igen dem. Han pekar alltid på först mormor, sedan morfar, mormor igen, morfar igen ett par gånger. Idag gjorde han något nytt; han gick och hämtade sina två favoritböcker och visade dom! Sedan hämtade han Pixiböckerna vi lånat med oss av fam Riseby och skulle visa de med.

Nu njutervi av tystnade efter att Noah somnat. Det är lika härligt att vakna med honom som att äntligen, äntligen fått honom att somna. Det tar sin tid, nämligen...

Nu har vi njutit av hederlig spagetti och köttfärssås, trots att det inte är lördag.
Men åh, så gott!