Som kvällen före julafton.

Lite som kvällen före julafton känns det.
Lite förväntansfullt, lite pirrigt och väldigt mysigt.
Paul slår in paket och jag stökar i köket.
Vi har ätit lite kex och ost och funderat på vad som är kvar att göra imorgon.
Men nu är det ju inte julklappar Paul slår in.
Det är paket till Noah.
Och jag stökar inte med julskinkan.
För det är ju tårtan.
Och lite överallt i varagsrummet hänger det uppblåsta ballonger och de små fiskdammpåsarna ligger klara på matbordet.
För imorgon är det Noah första födelsedag med oss.
Han fyller två år.
Vår lille kille!
Det känns stort och lite högtidligt för oss.
Första gången vi ska få fira vår sons födelsedag.
En sådan där sak som vi längtat efter under en lång tid och undrat hur det skulle vara.
Inte för att vi slår på stor med hoppborg, clowner och ponnyridning direkt, även om det säker vore roligt för Noahs kompisars föräldrar. ;)
Men vi vill ju så klart att det ska bli en trevlig dag och att Noah ska tycka det är roligt.
Lugnt lär den inte bli med alla dessa ljuvliga ungar som kommer, men trevlig hoppas vi på.
Att barnen har kul och att tårtan blir god.
Sedan får vi se hur mycket Noah själv förstå av fenomenet "fylla år"
Även om ju vid tycker han är den smartaste ungen i världen ;) fyller han ändock bara två år och för hans del kunde det lika gärna varit en helt vanlig måndag.
Men, se, det är det inte.
Inte för oss.
För det är vår sons första födelsedag med oss!