Äntligen judgment!

Igår kväll, 26 sept, 7 månader och en knapp vecka efter att vi fått dig till oss, kom äntligen telefonsamtalet som berättade att vi nu hade pappret på att du inte bara är vår i hjärtat utan även juridiskt.
Finally!
Det har funnits många avcheckingsskeden i denna process, men det här var nog det största.
För nu är du vår på alla ledder!

Vi firade i skumpa för pappa och mig och med glass och banan ( såklart) för dig och tog den första, om än aningen suddiga bilden som vi visste vi skulle kunna visa här utan något hjärta för ditt ansikte.

Första officiella bilden på dig, pappa och mamma!

Men det finns ju så många fler bilder på dig, vår underbara, glada och kvicksilvriga unge!

Bilder vi tagit både hemma och när vi varit iväg på något roligt, nytt och spännande.

Och så mycket har ju hänt sedan vi fick dig.

När du kom till oss var du var du en ljuvligt söt liten kille med rund, go mage, runda kinder, såg ut som en liten hamster med dina två små tänder i underkäken och du var helt nysnaggad. 

Du vägde knappt 10 kg, var just över 76 cm lång och hade nyligen lärt dig gå.

Du kunde med nöd och näppe säga mummy och daddy, men glatt utbrista bye, bye när någon gick.

Lekte med andra var inte direkt din starkaste sida, utan du gick gärna din egen lilla väg.

Nu är du en om möjligt ännu sötare kille med ett underbart skratt och härlig humor. 

Du har fortfarande en väldigt go mage, men den har antagit en helt ny form efter allt springande, klättrande och studsande. För du rör dig! Konstant!

Du har massor av friska, vita tänder som lyser när du bländar av ett av dina leenden. Och du älskar att få borsta dom!

Håret har växt med en rasande fart och är tack vare Wytherras flinka fingrar nu fullt med små dreadsflätor som om någon vecka ska bli riktiga minidreads.

Du har blivit 87 cm lång och väger 13 kg. Mer än 10 cm har du rännt iväg!
Prata gör du alltmer. Engelska och svenska ord bubblar ur dig, även om vi ibland har lite svårt att förstå vad du menar. Men äjä ( again/ igen), Deo (Theo), bi (bil), enah ( elefant), apa och Anana (Johanna), Oar oar (mormor och morfar) och Mammy (Mandy) förstår vi utöver de gamla vanliga ush (shoes), jus ( jus om det bara är ordet och mjölk om det är med tecknet för mjölk) och bye, bye eller hejdå.
Men vi blev allt lite stolta när vi i förrgår minsann hörde dig säga en tvåordsmening; bye, bye daddie!
Oavsett om du blir  förstådd eller inte, är du lika glad för det för det mesta.
Arg blir du mer när vi säger nej. Då bryter du ihop totalt någon minut för att sedan stunden efter vara
lika glad igen. Tur det!
Du leker med din bästa vän Theo som om  han vore din bror, ni delar på saker, härmar varann, kör ikapp och slåss med samma värme och ni har en alldeles särskild gemenskap. Vi hoppas den får finnas kvar när ni blir större, trots milen mellan er då.

Detta är inte alltid så lätt att visa allt i bilder, men nu när vi äntligen får visa dig på bild så passar vi på...

På tågmuseum i Nairobi i maj

På safari i Masai Mara i juli.

På Medeterrainian på Junction på Mors dag



På Ngong House med mamma och pappa i juni.

 

På Giraffe Manor med pappa och mamma i juni

 

 
 

I badet inför Wytherraras flätning i september.

Hemma på Redd...

..alldeles nyfriserad. glad och stolt!

 

Vår klätterapa!

 

Älskade unge, vad vi är glada att vi har dig!