Safari i Hells Gate och Aberdare, familjemys och grannhäng!

Morgonen efter att Mandy hunnit installera sig lite, drog vi på safari.Och vilken safari det blev!

Vi hade fyra dagar med vår guide Salaash och hans jeep The Donkey, först till Hells Hate och sedan upp till Aberdare.

Salaash och hans Donkey



Infarten till Hells Gate Park

Första anhalten, Hells Gate, är en underbar vacker dal, grön och frodig, omringad av ca 30-50 meter höga klippväggar bildade av erosion för flera tusen år sedan. Det hela fick mig att tänka på böckerna om Hästarnas Dal. Minns ni den med Aila och grottmänniskorna...? När jag läste böckena var det liksom detta jag såg på näthinnan!

Här kan man, om man inte åker jeep som vi gjorde, gå eller cykla förbi giraffer och zebror som står och betar, se ett och annat vårtsvinspar springa iväg med svansarna i vädret och se örnar segla över en. Slutligen kom vi fram till canyonen i Hells Gate, vilket allstå är en par km lång, ganska smal canyon där vattnet har format väggarna enromt vackert. Den sandiga marken var mjuk att gå på, och lämnade kvar spåren efter oss. Och inte bara efter oss... Vi fick se färska spår efter leopardungar!
Eftersom vi var i slutet av regnperioden var det en del vatten kvar och på ett par ställen var det lite svårt att ta sig fram. Men med lite envishet och en hjälpande hand kom vi oss hela vägen in. Sedan blev det emergency exit upp för säkerhets skull! ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   

 

 

När jag var liten såg jag filmen och läste boken Lejonet Elsa, om en dam som hade ett vilt lejon hemma som hon slutligen släppte ut i den fria. Det visade sig att Elsamere, där vi skulle bo första natten var just det ställe där Elsa bott!

Här satt vi och såg solen gå ner över Lake Naivasha, åt en god middag och satt sedan en stund utanför vårt lilla hus, titade på stjärnorna, driog in den friska luften och verkligen njöt av det vi annars inte kan göra kvällstid i Nairobi.

 

 

 

 

 

 

Efter en mycket skumpig färd dagen därpå, genom ett jordbrukslättland, nådde vi Rift Valleys böljande sluttningar. Väl uppe, fick vi vår första  "riktiga" safariupplevelse!
Salaash stannade bilen och berättade om vägen vi hade framför oss följande 20 minuter.
Det var en ganska smal väg med förhållandevis brant sluttning uppåt på ena sidan och en lika brant sluttning nedåt. "Ni ska inte bli rädda, började han, men om det kommer elefanter uppifrån, måste vi  hoppa ur blen och ner i en liten grävd grop invid vägen. Dessa finns var 20.e meter. Det är för att elefanterna kan annars ta med sig bilen för de kan inte stanna. Men ni ska inte bli rädda."
Vi blev lite nervösa ändå.
Visserligen mötte vi en bil och Salaash trodde det då skulle vara lugnt, men vid varje kurva eller sväng häll vi alla ändå andan.
Så när vägen nästan var slut brakade det till i buskarna snett framför oss!
Salaash stod på bromsen.
Vi kippade efter andan,
Ca 50 meter framför oss vällde ett tiotal elefanter ut på vägen från sluttningen ovanför och fortsatte en bit på vägen innan de svängde av och fortsatte neråt.
Först var vi alldeles tysta.
Sen utbrast vi alla i ett hysteriskt skratt!
Vi slapp bunkern, men hjärtat slog ett par extra slag där...!

Vid lunchtid fick vi vår andra nästan-upplevelse av leopard. När vi ätit upp, varit iväg en kvart och tittat på ett vattenfall, fann vi leopardspår där vi suttit.

 

Först åt vi...

 

...sen kollade vi in vattenfallet...

 

...från alla håll,,,

 

 

...och när vi kom tillbaka till lunchplatsen fann vi detta!

 

Efter en fantasktisk tur genom de gröna skogarna, förbi bufflar, hyena, fler elefanter, babianer, vårtsvin och bushbucks kom vi fram till The Arc där vi skulle bo andra natten. Det ser verkligen ut som en stror ark byggd i rött trä, och på babord sida fanns ett stort vattenhål dit djur kom under olika tider under dygnet. Så häftigt! Vi såg elefanter som lekte och boxades alldeles intill oss, vårtsvin tre meter ifrån fönstret när vi åt midddag och en liten bush baby utanför barfönstret! Om vi vetat hur häftigt det var hade vi valt att bo där en natt till istället för det sista stället som vi nu fick.

Så vackert

 

 Mycket sol!

 Vackra toppar

 

Vackra dalgångar

Våra vackra randiga vänner

Elan, Inte lika vacker men cool

Vårtsvinsfamilj, Störtcoola!

Mount Kenya

Buffel som inte tyckte vi skulle ha förkörsrätt.

Vårtsvin på väg bort!

 

Noah i sin Vemdalen Ski Center fleece sträcker på benen

 

Noah i pappa Pauls safarihatt

 Syskonen Mandy och Paul

 

 

The Arc

 

Elefanter vid vattenhålet

 Och en av bufflarna

 

 

 

Det fanns tydligen noshörning i området, så nästa dag tog Salaash med oss till ett område som det ibland finns noshärning i. Tyvärr fick vi inte se någon, men den dagens färd, upp och ner för dessa böljande gröna backar och dalar var en njutning i sig. Solen sken, himlen var alldeles blp, vi kom förbi antiloper, impalor, fler elefanter, giraffer, zebror, babianer och vår favorit vårtsvin.

Sista natten spenderade vi på en Country Club i utkanten av Aberdare. Fint men vi längtade tillbaka till Arken. Dock fick vi oss en fin liten vandring och såg Roschild giraffer.

 

 

 

Det enda vi egentligen hoppats på, men aldrig lyckades se, var leopard.
Så nära så många gånger och ändå så långt borta! :)
Men när vi åker till Masai Mara i juli, då så...!

 

Dagarna som var kvar av Mandys besök spenderade vi delvis hemma och bara var, men vi passade också på att visa Mandy runt lite. I Karen kollade vi in Karen Blixen musem, fikade på  Karen Coffee House, var in till Kazuri och Fliflopstället, slank in till Amani studios, handlade på Masai marknaden på Village Market och käkade golunch på Osteria.

Nu har Mandy åkte hem.
Det är allt lite tomt efter henne.
Men det var så roligt att ha henne här!

Igår kväll var vi över till familjen F och blev bjudna på tapas. Gött, gött.
Idag tog vi en tur till en marknad tillsammans med dom, en marknad som brukar hållas ett par gånger varje år. Soko Soko Market, heter detn. Massor av fina saker gjorda av kenyanska komnstnärer och lokala hantverkare. Men det ironiska var att vi efter ett tag insåg att det var som att vara hemma i Sverige; det var nästan bara mzungos där! Vita! Annars är det tvärtom ju!