Noah

Noah är nu 20 månader.
Han har vuxit tre cm och gått upp drygt 1 kg i vikt sedan vi fick honom.
Men det är inte att magen blivit mindre (ja, lite i alla fall) eller att han nu når upp på diskbänken som är det stora.
Det är vem han blivit sedan vi fick honom.

Han var redan en hel liten person när vi träffade honom den där soliga förmiddagen i Kisumu. Han visade redan då att han var en nyfiken, glad kille som gillade att utforska saker på egen hand.
Noah är fortfarande en glad och nyfiken kille.
Han gillar fortfarande att gå sin egen lilla väg.
Men sedan han blev vår Noah har han visat så mycket mer

Noah har en härlig humor och ett kvittrande skratt, som när Paul kittlar honom eller vi leker tittut eller när han lägge armarna bakåt och springande gör sin "Eddie the Eagle".

Noah pratar ännu inte så vi förstår, annat än mamma, babba (pappa), hej och bye, bye.
Men han pratar...!
Han härmar oss både genom lek, handviftningar och bubblande "prat". När han ätit upp hälften av sin mat brukar han börja "prata" genom att bubbla på med obegripliga ord, men med en allvarlig min och viftande händer, som en italiensk politiker! Eller som när vi lagt honom och vi kan höra hur han ligger och småpratar med olika slags ljud och tonlägen. Tittar vi till honom ligger han då på rygg med armarna i ädret, gestikulerande, och ler stort när han ser oss.

Han är en otroligt envis kille. Han skrek i en timme när i var på väg hem och han inte fick komma upp i min famn utan var tvungen att sitta fast i bilbarnstolen. Alla sa att han skulle inse att han int fick som han ville, Han slutade nör vi svängde in på vår gård.

Han älskar att klättra. På stolar. På gallret vi har för fönstren. På klättterställningar. På sina föräldrar. Många gånger har vi förundrats över hur smidig han är, hur orädd han är och vilken kroppskontroll han har.
Tills han springer. För då tappar han balansen om han vänder sig för snabbt! :)

Fast Noah sprigner inte. Han studsar fram som en liten gummiboll.
Han springer ofta utan att det ser ut som om han har ett mål. Springer de större barnen springer han med. Fast det blir ju efter, för han kommer långt efter och möter dom ofta när de är på väg tillbaka. Lika glad studsa han då efter åt andra hållet.
Fotbill gillar han att springa efter och numera sparkar han även på dom.

Han älskar att bada.
Det spelar ingen roll om det är i badbaljan där han trängs med duploklossar och hinkar och han " kokar kaffe" eller om det är i poolen med armpuffarna på.
Han älskar det!
Han frustar av lycka när han kommer ner i vattnet.och kan ibland själv gå och hämta puffarna om han tycker det varit länge sedan.
Nu är ju inte hans tidsperspektiv det aldra bästa, men ibland får han till det!

Han tycker om att läsa sagor. Helst Tinga Tinga, men även Tildes egenhädiga pekböcker och Bu och Bä på engelska. Och helst samma många gånger efter varann...

Han är en dansare, särskilt när Paul sätter på Spotify efter middgaen och de två har disco i vargdagsrummet. Noah knägung är numera en Stricksonklassiker!

Han älskar bilar. Stora att bära på, små att hålla i handen, gula att byta till sig och de två små från Filip som han snabbt tar tillbaka om han bytt bort dom

Mat älskar han också. Fast helst melon, banan, morötter och papaya.
Och glass!
En blivande vegetarian...?

Noah suger på tummen. På högra.
Inte om han är pigg, glad eller upptagen med en lek.
Men är han trött, ledsen eller hungrig, sitter i bärselen eller bara vill mysa lite, då sitter tummen som fastklistrad.

Noah älskar sin randiga solhatt, sina crocs och att ha på sig halband och sjal.
Han älskar ballonger, såpbubblor och att få vara med när vi lagar mat (helst mitt i)  städar (gärna själv med stroa kvasten), och sortera ren tvät (och gärna ta ut det vi lägger in i garnderoben).
Han älsar när vi sjunger I ett hus vid skogens slut, när han får trumma och att plocka i och ur kritorna i asken.
Han kommer sprignande när vi ska skypa med famljen.
Han går och tar fram skorna när han ser att T, j och o är nere på gården.
Han är ett kvicksilver och sitter sällan still en längre stund.
Han sträcker armarna mot oss nör han ser oss och han ger godnattpussar innan han ska sova.
Han har de goaste kramarna.det soligaste leendet och de glittrigaste ögon vi vet.

Allt det här och lite till är numera vår Noah.
Tänk allt vi inte visste om honom när vi fick honom.
Och tänk så mycket vi känner honom nu!
Vilken tur att vi fick just Noah.
Vilken tur att det inte blev någon annan.
Jag menar, att inte ha Noah är ju otänkbart!
Han är ju precis så vi vill ha honom.
Och han är vår son.
Våran alldeles egen.
<3