När man får oväntat besök

Häromdagen ringde S, en av adoptvimammorna som bor ute vid kusten. V har träffats lite kort ett par gånger innan. En skön tjej med skinn på näsan, med en glad och trevlig man, sånt vi gillar! :)
Hon hade sett vår annons på Kenyalistan ( den emaillsita som kommande, nuvarande och dåvarande adoptivfamiljerna kan vars med i ) om spjälsäng. Den där som vi tog bort när vi gjorde om, gjorde rätt men som inte kom längre än till andras rummet...
Råkar den vara kvar? undrade hon, vi kommer nämligen  till Nairobi för vår första hearing och vi ska bo på Redd och har ingen säng till vårt Lejon.
Visst var den kvar ( även om en glad dansk familj kommer ta över den i augusti ) och vi fick oväntat besök på Redd på köpet!
Fyra dagar var de här, så vi hann ses lite både över löksoppa, kaffe och småprat mellan deras shoppingturer ( klart man måsten passa på när man är i storstan! )
Sista dagen de var här hade de intervju på Childrens Departmen så deras lilla Lejon fick vara hemma med oss. Och en sådan liten guldklimp han var!
Kanske inte konstigt att Noah blev lika svartsjuk som en nyblivna storebror och kastade sig i famnen på den av oss som höll i Lill-Lejonet. Tur nog smälte även han för lillkillen och till slut delade han med sig både av dockor och kramar.
Sist var det ju vi som lämnade i från oss Noah till grannarna så det var intressant att liksom vara " den andra familjen" nu och själva se hur bra det gick.
Nu riktigt längtar vi tills det är fam Fr's tur så vi får rå om Th en hel förmiddag.
Det kommer Noah dessutom gilla från första stund.

Vi har en ganska lugn vecka framför oss.
Vi jobbar för att få nya sovrutiner för Noah. Eller att få tillbaka någon slags kontinuitet, vill säga.
Just nu är vi plötsligt tillbaka lite på ruta ett, och det är aningen frustrerande.
Jo, vi vet... Vi är inte de första och inte heller de sista föräldrarna som går igenom detta.
Men varför ska det så svårt att få den älskade ungen i säng...? Så himla roliga är vi ju inte just nu!
På dagtid, när Noah ändock är pigg och glad för det mesta, passar vi på att bara vara och njuta av den värmande solen som, till alla kenyaners förvåning bara fortsätter att lysa dag efter dag.
Det ska ju vara kallt i juli.
Sägs det.
Anna och jag passade på att smita ifrån våra familjer och få våra naglar och händer ompysslade på eftermiddagen. Som en föraning om hur vi vill at veckan ska bli.
Lugn och skön.

För om en vecka är det allt annat än lugnt på Redd Apartment lägenhete nr 69,
Då kommer syster yster med familj.
Så vi längtar efter detta hysteriskt ljuvliga kärleksfulla myller av Hallberg-Carlssonar.
Det ska bli så skönt att se dom, få krama om dom och äntligen få visa Noah att hans kusiner inte bor i datorn.
Fast lugnt, det blir det nog inte...! ;)