I väntans tider

Denna process, där Noah i slutändan blir vår rent lagligt sett (i hjärtat har han varit vår sedan vi fick honom till oss) kan nästan liknas med ett tv-spel.
Man måste först registrera sig innan man får börja och sedan måste man klara av en nivå innan man får gå vidare til nästa.
Vi har registerat oss, både i Sverige och i Kenya.
Vi har klarat av nivå ett; att möta Noah. Check.
Nivå två klarade vi också; att få ta hem honom. Check
Nivå tre; fosterperioden på 90 dagar. Check
Nivå fyra var hearing nr 1. Check
Nu är vi inne på nivå fem, den andra fosterperioden och gör nu allt för att klara av att komma in på nivå sex, som är att få gå på vår andra heraring innan 1 augusti då semestern börjar.
Så känner oss lite som två Packman... ;)

Det är bara på fredagar de har hearingar, så även om vi ligger lågt så tänker vi på det varje torsdag.
Esther, vår guardian ringde i fredags och var lite frustrerad och irriteraad över att vår advokat inte lyckats ge oss en tid den dagen när nu alla pappper var klara. Så nu hoppas både vi och hon på nästa fredag.
Av flera anlednignar för oss.
Inte bara för att vi då vet att vi är ett steg närmare slutmålet, utan även för att vi planerat att inte vara i Nairobi någon av de efterföljande två fredagarna.
Vi har tänkt vara vid kusten och på Masai Mara med vårt nästa besök.
Men blir det då, är det bara att avbryta och åka hem.
Kläderna är färdigstrukna och hänger redo i garderoben!
För hellre det än att vi får vänta tills efter det sex veckor långa lovet innan vi kan få en ny hearing,,,!

Vi stortrivs, men visst lägtar vi efter att komma hem till er, famlj och vänner och börja livet hemma.

Under tiden vi väntar går tiden sin egen gilla gång.
Noah växer så det knakar i hans krulliga hår. ;)
Han har börjat härma ord allt mer, om än lite och säger då och då första ljudet i namn. t ex första ljudet i kompisens Ts namn och mamma Fia blir just nu Ia medan titta och daddie är riktigt tydligt.
Den visserligen morgontidiga men kontinuerliga sovrutinen 7-5 har ändrats till att inte alls vilja somna på kvällarna, ibland vakna vid 11-tiden, sedan igen mellan 3-5 på morgonen och sen sova fram tills halv 8.
halv 8 tycker vi är otroligt länge!
Men föräldrarna föredrog det förra...
Han älskar att cykla på sin trehjuling, sparka sig fram på den ärvda bilen (gärna i nerförsbacke), springa nerför grinduppfaten utan att trilla (fast vi håller andan och tror han ska stå på näsan) och äta banan, som han numera skalar själv.
Han går på eget intiaitv och för helt egen maskin upp till T's dörr när han vill leka med honom.
Han kan sitta helt lugnt och smånynnandes plocka med duplot medan hans mamma, till hennes enorma glädje, kan sitta bredvid och läsa en bok. Det gjorde han inte för en månad sedan.
Han är helt betagen i 'Totte', 'Babblarna' och 'Tinga Tinga'-böcker och hämtar gärna datorn eller böckerna själv nu.
Han härmar glatt röreserna till 'I ett hus vid skogens slut' och skrattet bubblar numera ur honom när vi kommer fram till '.. annars skjuter jägarn dig'! Ja, alla har vi olika humor... ;)
Han sitter gärna och ritar/skriver med en, till vår förvåning riktig handfattning.

 

Fast han härmar oss i mycket så det kanske bara är en av alla saker.
Dockan Ezra får ofta åka i Kånkenryggsäcken, liksom han åker i selen.
Han drar loket Thomas i leksaksvagnen, precis som vi med honom.
Han lagar mat i tallriken när han äter.
Han gnuggar tröjan mot håret, så som vi gör på honom för att snurra lockarna till minidreads.
Och han dansar!
Fast hans moves är det betydligt mer gung i än våra!

Vi tycker Noah utvecklas hela tiden och vi upptäcker hela tiden nya saker han provar på eller kan.
Vad ska då inte alla våra familjers och kompisars barn klara av efter dessa månader.
Nä, nu får domaren få tummen ur och sätta upp oss på hearinglistan på fredag så vi kommer hem i september...!