Det blev en andra hearing!

Flyget tillbaka till Nairobi för vår andra heraring gick så tidigt imorse att morgonfåglarna ännu inte vaknat.
Det var mörkt och fuktigt ute när vi boardade i Mombasa och ljust (fast gråmulet) och kallt när vi landade i Nairobi.
Vi var lite nevösa att det skulle vara trafikstockningar på vägen, men tänkte att nästan 2 timmar skulle räcka från flygplatsen till Redd, att vi kanske fick kasta på oss kläderna men nog vara i tid ändå till 8.30. För i de strandkläder vi hade på oss hade vi inte blivit insläppa i domstolen och Mwuenda hade ju sagt att vi skulle vara i tid.

Det blev lite stressigare än vi hade trott.
Tydligen hade det hänt en liten olycka i en rondell i den redan ganska tjocka fredagsmorogntrafiken.
Vi satt stilla efter ca 10 minuters körning. Rörde oss i snigelfart en stund. Stod stilla en stund. Rörde lite på oss. Stod sedan stilla i närmare en halvtimme. Sedan stilla eller smårullandes i omgångar.
Vi blev allt svettigare i bilen och kollade allt oftare på klockan.
När klocklan började närma sig 8, vi inte ens var halvvägs och taxichauffören som skulle möta oss på Redd och ta oss till Milimani Court House hade ringt 2 gånger, insåg vi att vi var tvugna att gå över på plan b.
Vi bad vår körande taxichaufför köra oss direkt till domstolen i stället för hem.
Paul ringde advokaten och sa att vi var sena.
Jag ringde grannen Linda och bad henne packa ner våra court-kläder och skor (tur hon frågade om Paul skulle ha strumpor...!) och ge till taxichauffören och så fick han möta oss utanför domstolen.
Tack o lov släppte trafiken slutligen och vi var inte mer än ca 10 minuter sena när vi klev ur taxin.
Och lika mycket tack o lov träffade vi vår guardian Esther precis utanför som med sin lugna stämma och mjuka ögon fick ner oss lite i varv.
Innanför säkerhetskontrollen stod sedan Esther småleendes med galgar och väskor medan Paul och jag sprang in och bytte om oss och Noah.
Ca 20 minuter senare var vi uppe på Childrens Court, propert klädda, kanske aningen rufsigare än beräknat och med en väldans massa väskor.
Phu!
Vi fick då veta att vi var sista paret ut som nummer 21och Esther trodde vi skulle komma in senast halv 12. Så med facit i hand hade vi kunnat ta det lite lugnare... ;)
Men väntan utanför var lugn och trevlig, vi pratade med flera familjer vi känner och Noah lekte och sprang glatt i korridoren.

Slutligen blev det vår tur. Bara fem minuter tog det och en lite för glad Noah mutades med chipatti för att han inte skulle överrösta domaren.
Men sedan var det klart och judgment får vi 20 sept!
Det kan kanske tyckas mycket med 8 veckors väntan, men för oss hade det lika gärna kunnat vara hearingen som varit 20 sept och ser man det så har vi faktiskt tjänat 8 veckor!
Sådär som Filip skulle tänkt!

Nu tar vi igen oss på soffan och njuter av tanken på att vi har fått ett datum att börja planera lite efter.
Kanske kan vi börja planera hemresa i mitten eller slutet av oktober på riktigt nu...?
Men först åker vi tillbaka till kusten och njuter av dagarna vi har kvar.
Hearingbubblet får vi ta när vi kommer tillbaka!