Äntligen fredag! För det är det väl idag...?

Dagarna går lite i varandra just nu: Vi kollar hur det gått i valet (Kenyatta har inte längre 50% av rösterna), vi går en liten tur till affären eftersom det är så lugnt, vi leker i lägenheten när det är som varmast ute och vi badar i poolen på eftermiddagarna när värmen blivit mer behaglig.

Men idag, fredagen till ära, fanns faktiskt lite annat på agendan.

I och för sig fick morgonens yoga flyttas fram till nästa vecka för min del. Min mage har visat prov på något i stil med halsbränna, sådär så jag vaknat på natten och den bara bränner. Har blivit lite matt av det. Efter en tur till den närliggande Apoteket blev den dock som ny igen.
Fråga mig inte vad det var i pillret, men med sin rosa och blå färg liksom skrek det "-Jag finns inte att köpa i Sverige, men jag är kanon!"
Och visst funkade den!

Efter lunch stannade Noah hemma med Paul och lekte medan jag fick sällskap av två andra adoptivmammor; L och C till vårt lokala lilla skönhetsinstitut upp på gatan. De har ett lite enkelt spa där man kan få allt från massage och klippning till pedikyr och vaxade ben. För 1000 kenyanska shilling, dvs ca 75 skr fick vi en två timmarna fotbehandling!
Mycket prisvärt, mycket välbehövt och otroligt skönt.
Och väldigt, väldigt trevligt!
Är rädd att vi tre underhöll resten av stället med vårt svenska tjatter som ingen anan förstod...
Alla kenyanska kvinnor har så välvårdade och vackert målade tånaglar, så vi ville inte vara sämre.
Jag satsade på rött, L på isblått och C klarblått.
Har nog aldrig haft så pass röda tånaglar förr!

Imorgon är det lördag och Melodifestivalsfinal. Tillsammans med grannarna Th, ska vi kan se det på datorn, för lite måste man ju hänga med även om man är långt från Sverige.
Måste bara kolla upp vilka vi har i finalen först...



Lugna gatan på Marcus Garvey Rd

Rösterna räknas fortfarande... Fort går det inte och tekniska fel och problem med internet har ju inte gjort saken bättre. Nu tyckte dessutom mannen som skulle bli vice president om Odinga vann, att han inte tyckte allt gått rätt till i räknandet av röster. Han tycker de ska räknas om. Kul idé...! Not!
Men inga oroligheter ändå vad vi märkt. Det är ju skönt.
Vi tar ju ändå det säkra före det osäkra och håller oss fortfarande mest hemma och trängs i poolen. Allvarligt så tror jag antalet barn här har fördubblats sedan vale! I alla fall i poolen. Och idag såg det ut som om det var "Pappadagen" idag, för jag och Linda var de enda damerna runt poolen, resterande 4-5 vuxna var fäder!

Det blev inget aerobics, den var visst inställd idag. Ska testa på yoga imorgon istället. Ska tydligen vara vanlig yoga men med vår värme undrar jag ändå om det inte blir lite bikram-känsla över det hela. Jag lär bli varse.

Efter att kroppen chockats lite på förmiddagen är planen att fötterna ska få sitt efter lunch. Jag hade ingen aning om att hälarna kunde bli så torra och spruckna efter bara ett par veckor i sandaler här. Är er afrikanska solen och dammet så annorlunda mot den hemma? Ja, tydligen. När hälarna ger ett rispande ljud när man drar de mot sofftyget, då är det dags att göra något. Så imorgon kväll hoppas jag att jag har fötter som är mjukare än en barnrumpa! ;)
Paul planerar att gå till barberaren vi har runt hörnet. Ska bli spännande att höra hur det var. Och underbar litemom han kommer hem kortklippt eller med adroflätor. Hans hår börjar locka sig lite över öronen så med lite extensions kan han bli som en ny man! Fast jag tror jag hellre ville ha mån gamla... ;)

Vi hade frukost-tv imorse! Direktsändning med U, V och E! Ja, alltså vi skypade med Näckrosgatan när de käkade frukost och trots aningen brurrig bild, var det betydligt roligare än att titta på gästerna i TV4s morgonsoffa. En mysig start på dagen. 

På tal om mat, så lagade Paul en klockren kenyansk chili idag. Medan jag skypade med både Bettorp, faster och Norby efter badet, slängde han ihop en härlig gryta. Det är lyxigt, för det är ofta Paul som lagar maten här. Egentligen är det han som även hemma i Gamlis är den som lagar godast mat av oss, men eftersom det är jag som kommer hem först och inte har humör nog att vänta så blir det mest jag...
Här finns ju inte vardagsstressen lika ingående, så vi pratar och planerar och lagar mat på ett helt annat sätt. Inte så att vi lagar särkilt avancerat, med det är roligt att ha tid.
Ni vet, som när man är på semester. ;)
Anar att det vankas Sheperds pie imorgon, efter vad Paul handlade idag.
Det längtar jag till.

Efterlängtat smatter mot rutan

I natt, eller om det var tidigt i morse, vaknade vi av det där ljuvliga ljudet av smattrande regn.
Vi har haft så varmt de senaste dagarna, att jag har börjat längta efter det. Luften behövs liksom friskas upp. Värme är ljuvligt, men till slut blir det som mättat av värme i luften. Poolen svalkar visserligen men luften behövde få lite nytt syre!
När vi kom upp vid 7-tiden var regnet över men marken var fortfarande blöt och på framsidans bilparkering kunde vi räkna till ett tiotal vattenpölar som mer eller mindre bad en 1,5-åring att testa dem! Stövlarna, som Noah hittils bara provat inomhus och lite nyfiket verkat undra vad dessa skulle vara bra för, fick äntligen sättas på och premiäranvändas.
Av Noah, alltså.
Lyckligt som det lilla barn han är, satte sig Noah tillrätta i den störta, den som desstuom blandats med tvättvattnet från en av bilarna på gården. 
Vi gillar smuts, säger ju Vias tvätmedelsreklam så jag anammade det med idag. Efter en omgång med byten, kom jag på att ju Joahanna skickade med ett par galonisar. Alldelse för stora, men så otroligt praktiska! Det är detta man har systrat till! :)

Splash!

Dagen blev aningen disigar än vanligt, men det gav en skön svensk sommarkänsla hela dagen och eftermiddagens poolhäng med grannarna blev ett av de mest behagliga hititlls. Som pricken över i:t fick vi vara med om den stora händelsen när grannens fyraåring plöstligt insåg att han kunde simma!
Det var coolt!

Ännu har vi inte fått något valresultat och det är fortfarande lugnt i Nairobi. Paul vågadesig t o m  iväg till den närmsta affären för att ta ut lite pengar och handla lite bröd och hemmkommen igen, sa att det var tomt på både mat och folk.
Jag ska våga mig iväg till Gemina imorgon, det boendet som bara ligger knappt 200 me härifrån. Aerobics, minsann!
Ullis påstår ju att kondition är en friskvara.
Det kommer därmed betyda att det blir ett bryskt uppvaknande för min kropp efter snart en månad med inget mer än promenerande...

Dagens Skype blev med Näckrsosgatan och Faster Bus-Gunilla, inte världens bästa bild men lite är alltid bättre än inget, som vi brukar säga här nere! :)

Så äntligen tror jag att jag löst problemet med att så många inte kunnat kommentera inläggen, Hoppas det är fritt fram nu! Hör av er annars.

En stilla dag vid poolen...

... blev det idag också.
Och precis som igår har det varit kav lugnt.
Som en söndag morgon vid halv 7 fast hela dagen, jämförde Paul det med igår.
Och så var det verkligen. En och anna bil brummade förbi vår mur, jämfört med den strida ström det annars är. Man kunde se ett eller annat huvud guppa förbi, men annars var det stilla. Enlig kenyansk media är det folktomt för att alla sitter inne och följer valresultaten. Vet inte om det verkligen bara är det, men om de säger det så... ;)

Desto mer fart var det i poolen, kan jag säga..! Skolorna är stängda hela veckan, så alla barn på gården (var nu detta antal så plöstligt kom ifrån?) har lekt i poolen. Såklart, för vad annars kan man göra om man inte får gå iväg till kompisar och det är 30 grader varmt?
Noah blir lite försiktig när det är många som vill komma fram och krama eller ta i honom och han klamrar sig rejät fast i sin egen mamma eller pappa. Men så snart han får eget vatten under vingarna, blir han som förbytt. Han sprattlar och plaskar och skrattar. Det är en fröjd att se ungen! :)
Och han har redan insett vad det betyder att fika.
Så fort vi har lagt ner handdukarna sätter han sig tillrätta och pekar på plastpåsen vi har fikat i. B
- Bad först, fika sen, säger vi.
Det blir lite protest först, men som sagt, bara han kommer ner i vattnet är det glömt. Men så snart han är uppe vet han vad som är på gång.
Försvenskad, tycker Paul. ;)
Smart unge, tycker jag!

Ser ni den vita i mitten?

Har skypat med Stockholm, Uppsala, Knivsta och Örebro (Olle och Johanna, ni kom in i bild som på beställning!) Det gör gott för själen att se er, det ska ni veta! Tyvärr strejkade vår kamera ett tag, så även om det inte gick någon nöd på oss här som såg fintfint, var det nog mindre kul för Biltjänst och Norby som såg nada. Men nu är den igång igen! :)
Och vi lovar att hålla sonen vaken lite längre nästa gång, Näckrosgatan och Knivsta!

Vi följer valet. Hälften av rösterna är nu räknade och det är fortfarande Kenyatta som leder.
Vi träffade grannar igår som hade varit och röstat. De sa att allt gått lugnt till men att det var oerhörda köer, och så har det tydligen varit i hela landet. Våra grannar kom till vallokalen 7.30 men först 5 timar senare fick de rösta. Vallokalerna stängde 17.00, men demokratiskt nog fick alla som fanns på plats då stanna kvar tills de hunnit rösta. Vissa ställen hade inte stängt förrän vid midnatt.
Vilken skillnad mot i Sverige...
I Sveige skulle heller inte en politiker ha en chans att ställa upp i ett val om det ens kom fram att de använt svart arbestkraft och här kommer Kenyatta, den gamle busen (minst sagt) och är presidentkandidat.
Nä, tacka vet jag Sverige där man inte kan klippa till ett par kvitton utan att åka dit! :)

Valdag

Idag går Kenyanerna till val. Det är en stor dag och allt är stängt idag; skolor, affärer och t o m trafiken verkar ha tagit ledigt! Vi följer övervakningen på tv. Av Kenyas 40 miljoner är det 14, 3 som har registrerat sig inför valet idag, men det verkar som om många fler valt att rösta. Det är förseningar vis röstningsstationerna redan nu, på förmiddagen och de stänger kl 17, så vi får se hur det går. Lugnt röstar vi på.

Här hemma är det lugnt.
Eller, ja, lugnt och lugnt...
Vi har en kille som håller oss sysselsatta
!

 Cool kille vill se ut som sin coola mamma!

 

 Vi har ett tomt köksskåp som bara nästan går att stänga...

 

 ...så N huserar här allt som oftast!

 

 -Gör om, gör rätt, farsan Baloo!

 

Klädnypskorgen satt som pricken över i:t.

 

Rita är en annan favoritsysselsättning.

Eller att plocka i och ur kritorna ur asken om och omoch om igen...

 

Så för oss går livet sin gilla gång. Vi längtar lite efter att valet ska var över så vi kan börja göra lite större utflykter. Men först ska vi fika! :)



 

 

Läggningfrustration

Ja, vet, för alla som redan har barn, är inte dette en sådan stor sak, men för oss som just börjat banan som föräldrar var det en otrolig lättnad, nästan sådär så vi mådde illa av lättnad, igår när Noah somnade efter bara 30 minuter.
Vi har ju läst och läst och läst hur vikigt det är för våra adopterade barn med närhet, anknytning, och att de ska lite på att vi alltid, alltid finns där. Så de första dagarn fick Noah somna i vår famn.

Det var mysigt första dagen. Lite krångligt var det visserligen när vi skulle lägga ner honom i sin säng för ha vaknade flera gånger och vi fick börja om från början, tills han, efter 2 timmar, slutligen kom till ro. Men så otroligt mysigt de var att få ha den där varma, lilla kroppen så nära och känna hur han blev alldelse lugn, tung och luktade sovande barn...

Nästa kväll var det samma procedur. Tog tre timmar dock. Fortfarande mysigt att ha honom nära, men aningen frustrerande att han hela tiden vaknade när vi skulle lägga ner honom. Och han inte bara vaknade, han gallskrek och grät hjärtskärande, på samma sätt som ett litet spädbarn. Livrädda at han skulle få men för livet, att aknytningen nu skulle gå åt skogen tog vi upp honom när han med tårarna rinnande nerför kinderna sträckte sin små bruna armar mot oss. Vi diskuterade 5-minutersmetoden, men han måste väl vara trygg med oss innan man börjar med en sågn sak...?
Och varje gång somnade han i vår famn och vaknade han när vi skulle lägga ner honom...

Vi måtte ha tränat både på våra syskonbarn och vänners barn, men vi hade aldrig behövt ta itu med själva "jobbet" med att somna själva... Det har ju deras duktiga föräldrar redan lärt dom. Hur???

För varje kväll som gått har det bli aningen mindre mysigt och mer frustrerande ju längre kvällen gått. Och tungt!
En 10-kilos kille är tungt  efter timmar av vaggande.

När dessutom middagsluren började anta samma procedur insåg vi att detta inte skulle hålla.
Noah kommer inte bli lättare som han äter (börjar på allvar fundera på var han fått humöret innan matdags  ifrån..) och vi kommer bli helt utkörda.
Det var dags för  förändring.
Gör om! Gör rätt!

Så ut med den gamla sängen, in med den nyfådda resesängen.
Lek i nya sängen och mellis sittande i den. Glad unge fattade inte alls vad som var på gång.
Innan läggning åt jag för att vara beredd på fight.
För nu skulle det visas vem som var föräldrer och vem som var barn!
Somnade han inom 3 timmar skulle det var en seger.
Vi hae bestämt att först gå och mysa en stund, sedan var det dags; i säng oavsett grät eller skrik. Och sedan in och säga "Godnatt, sov gott vår skatt, nu ska du sova" varje minut.
Vet ni hur många gånger det skulle bli på tre timmar? 180 gånger...
And so we proceeded.

Han gallskrek!
Han grät!
Han grep tag om kanten av sängen varje gång vi la ner honom.
Han lyfte sina små armar mot oss och skrek hjärtskärande när han trodde vi skulle komma och ta upp honom, men istället lade ner honom igen och sa "Godantt vår skatt, nu ska du sova".
En minut är länge när man står och lyssnar på en liten i rummet intill.
Hela mitt inre vände ut och in på sig. Jag ville bara ta upp honom och krama honom. Säga att såklart fick han komma upp til oss.
Det gjorde ont varje gång vi la ner honom igen.
Detr skar i hjärtat varje gång vi gick ut igen.
Så plötsligt efter 25 minuter lugnade gråter ner sig något.
När vi gick in hade han lagt sig och tittade bara trött upp på oss.
Nästa gång sov han.
30 minuter tog det.
Jag var så lättad att jag mådde illa.
"Nu kommer han säkert vara jättesur på oss imorgon", sa Paul halft på skämt, halft på allvar. Vi skattade lite, men båda funderade nog på samma sak. Skulle han avvisa oss imorgon?

Så, imorse vaknade en liten Noah, piggare och gladare än någon annan morgon.
Inte ett uns av antydan till avvisande. Tvärtom. Goare än någonsin!

Middagsluren var vi beredda på ny kamp.
30 minter minst.
Han började gråta när vi la ner honom.
Sen blev det tyst.
Andra gången vi kom in sov han.

Lite snopent tittar vi nu på varann.
Ungen hade ju utmanövrerat oss totalt.
Tur att vi är smartare än en 1,5-åring trots allt...!
Eller..?

Utan internet försmäktar jag på denna ö ...

Nja, så illa är det ju inte, men så snabbt man blir van! ;) Under de fösta två veckorna, då vi bodde på guest house och var i Kisumu var det helt ok att använda internet där vi fann den, skypa på kvällstid på hotellet och kolla mailen på restauranger med gratis wifi. Nu, sedan vi kom tillbaks från Kisumu och vi har skaffat internet hemma, har vi snabbt blivit internetberoende. Sedan igår morse har det varit något stort problem med Zuku (typ ComHem) så vi har inte haft internet alls. Först ikväll, efter ett antal samtal, har vi äntligen fått tillbaks det. en sådan lättnad!
Dock saknas ännu wireless och får köra med hedeligt gammal sladd.
Fast det är ganska mysigt tycker jag!

Det är en liten föranign om hur det skulle kunna vara om internet skulle stängas ner pga ev problem under valet här i Kenya. Men det är inget vi räknar med. Och strul med internet ÄR det här... Så för er som är oroliga när ni inte hör någor från oss, tänk på att det säkert bara är internet som är nere. Inga nyheter är oftast goda nyheter! ;)
Vi har ju telefon, så i sista fall ringer vi hem!

Vi är inte särskilt oroliga inför valet. Visst, vi är pålästa, vi har varit på mobiliseringsmöten och har en beredskapsplan, kommunikationsplan och strategier för om det skulle bli oroligt. Det känns tryggt.
Vi har bunkrat mat, vatten, batterier, och annat nödvändigt och vi är ganska säkra på att vi kommer stanna hemma i lägenheten och gården ett par dagar om det är oroligt på gatorna.
Men vi känner oss ändå lugna. Vi tar det som det kommer.
Pole, pole, som kenyanerana säger. Ta det lugn...
När vi pratar med kenyanerna själva har det inte varit en enda som inte sagt att de önskar en fredlig valperiod. "Vi kan inte göra om samma misstag igen" säger flera, "vi vill bara ha fred och önskar att den som förlorar kan ta ett nederlag". Det är visserligen inte de som skulle bråka, men å andra sidan är det väldigt många "vanliga" kenyaner...!

För att passa på medan vi kan, tog vi en efterlängtad långlunch tillsammans med grannarna L, K, O och J på den libanesiska restaurangen Cedar som vi kollade in häromdagen.
Så trevligt och så gott!
Mezen för två räckte dessutom mer än väl för oss fyra vuxna och tre halvsmå barn. Snacka om valuta för pengar, och det var inte ens särskilt dyrt!

Våra småkillar fick glass till efterätt.
Noah hade uppenbarligen aldrig ätit glass förut.
Han tittade misstänksamt på vaniljkulan som låg i skålen, och sedan på oss.
Sen fick han smaka...
Och vilket leende som sprack fram!!
Alldeles lycklig gapade han större för varje sked han fick. Det lär bli fler gånger om han får bestämma!
Men vi håller oss till vanilj.
O, som tog jordgubbssmak, hade en tunga som var alldeles råsa efteråt. Man kan ju undra hur mycket jordgubb det egentligen var i den...